För Sverige i Rymden

Snart smäller det. Om allt går som det ska sticker Fuglesang upp om en dryg timme. Jag väntar med spänning som ett litet barn på julafton. Tyvärr verkar det finnas väldigt många åsikter om hur stort eller betydelsefullt detta är. Det känns som att ingen riktigt kan låta bli att gnälla på någonting.

De som tycker detta är en jättestor grej är ruskigt missnöjda på SVT för att man inte gör mer kring uppskjutningen. Man vill ha fler specialprogram, minutiösa rapporteringar och helst en hel kanal (SVT24) dedikerad under hela rymdresan.

Sedan har vi dom som inte fattar varför andra hoppar jämfota av entusiasm över att en svensk ska bli en i mängden av rymdfarare. Det är ju inte precis som att han ska göra något spektakulärt som att åka till månen.

Hur det än är med det så är det märkbart hur intresset för rymdfarande har svalnat sedan den första månlandningen. NASA gör sällan några spektakulära flygningar, förutom de gånger det har gått på tok och människor har dött. Det har ändå inte höjt intresset då det drunknar i alla de andra olyckor som forsar fram i nyhetsflödet.

På sextiotalet satt en hel värld bänkad framför tv-apparaterna. Jag var inte ens påtänkt då. Jag har bara vaga minnen av Challenger 1986. Det talades en hel del om det, men tydligen ingenting som har fastnat. Rymdflygningar var lågintressant redan i mitten på åttiotalet.

Columbias Haveri för tre år sedan gjorde att man lade alla rymdflygningar på is tills man hade åtgärdat alla problem. De största kritikerna ansåg att man skulle lägga ned rymdprogrammet för gott. De är de mest korkade kritikerna. Var finns framtiden att hämta om inte i rymden?

Astronauten ”Gus” Grissom sa följande (fritt översatt): Om vi skulle dö vill vi att människor accepterar det. Det är farliga saker vi håller på med och  om något skulle hända oss hoppas vi att rymdprogrammen inte försenas. Det är värt att riskera människoliv för att erövra rymden!

Men dessa kritiker är antagligen fega. Om man ingenting gör riskerar man ingenting, tycks de resonera.

Ronald Reagan sade vid tiden för Challenger-olyckan att framtiden tillhör de modiga. De som jobbar på NASA och alla de astronauter som skickas upp därifrån är extremt modiga i min bok. Christer Fuglesang är en av de modigaste svenskar jag vet. Och just att våga vilja förflytta människan framåt, mot nya horisonter, tycker jag är nog för att hylla Fuglesang och slå på stora trumman här hemma i Sverige.
Inte för att en svensk är först, eller bäst, eller ens vackrast. Utan för att han visar mod!

Kommentarer
Postat av: Bempa

Jag instammer verkligen i att Fugelsang ar en av de modigaste svenskarna for tillfallet. Jag ar sa nervos for hans skull. Och det har AR en stor sak att uppmarksamma tycker jag! Jag haller tummarna for att allt ska ga enligt planerna.

2006-12-08 @ 02:48:10
Postat av: Svennis

Jeg er norsk, men jeg er helt enig! Fuglesang er årets svensk!

2006-12-08 @ 03:42:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0