Slaskbloggen

Det är mycket utrymme för Anna Sjödin nu. Hon har satt i en morgonsoffa igår och grillades och bedyrade sin oskuld. Tobias skrev någon slags reflektion häromdagen som finns här: http://www.kollegiet.nu/show.asp?a=3&b=150

Han har givetvis rätt i sak. Det måste rimligtvis ha varit stora fel gjorda från båda parter, men Anna Sjödin har inte helt förnekat att hon gjorde några fel, bara att hon inte gjorde de fel som vakten sade att hon gjorde. Jag har inte läst nyhetsrapporteringen om händelsen så noga för jag vet av erfarenhet att människor ofta överdriver eller vinklar. Så även journalister. Jag blir mest frustrerad över att jag inte kunde vara där och se med egna ögon precis hur det gick till. Jag litar inte på någon av parterna.

En blåklocka av den digniteten som Anna Sjödin visade upp efter incidenten får man inte om vakter måste använda det våld som situationen kräver. Det är högst osannolikt i alla fall. Min enda blåtira i livet uppstod vid ett fall på ett par meter i hög fart. Detta efter att jag i luften snabbt fått för mig att ta emot mig med huvudet istället för händerna. Det kan tilläggas att jag var ganska berusad vi det tillfället, men den kvällen får jag berätta mer om en annan gång.
Dagen efter såg jag ut ungefär som Anna Sjödin gjorde då. Men hon kan knappast ha rusat i expressfart mot marken från ett par meters höjd.

Men visst finns det vakter som beter sig som skit. Magnus Uggla skrev om ”Dörrsluskarna” redan 1977. Jag vet vakter på krogen i Örebro som stängt entrédörren och släckt lamporna för att kunna puckla på någon överförfriskad jävel som betett sig illa.

Själv har jag bara varit nära. Jag var vid något tillfälle för länge sedan på P3 (numera Klaras) och hann dricka ganska många öl innan jag själv kände att det hade blivit för många. Jag gick och hämtade jackan och vinglade förbi vakten ut och gick hem. Min kompis som var med då sade dagen efter att han stått och pratat med vakten precis då. Vakten hade sagt att han blev förvånad över att jag gick. Han hade hållit koll på mig en bra stund och hade stått och laddat upp för att slänga ut mig. När jag gick stod han och väntade på en kollega för att få hjälp i ärendet. Så klart att det behövs två stora starka vakter för att avvisa lilla klena, stupfulla jag.

En annan gång för hundra år sedan stod jag i kö utanför hotellet i Kumla efter en blöt förfest. Jag hade bara en tunn skjorta på mig och höstkylan gjorde sig påmind trots den höga alkoholhalten i blodet. När jag kom fram till dörren fick jag höra repliken som ingen ville höra då.
-    Du är alldeles för full, ta och gå ett varv runt hotellet så får vi se sedan.

Grejen är att jag såg flera personer varje kväll jag var där som fick ta en promenad. Det var aldrig någon som fick komma in. Vakterna brukade helt enkelt skicka folk på promenad efter promenad tills de berusade personerna tröttnade och gick hem. Eller började bråka. Då ringde de polisen och så var de av med problemet.

Jag gick mitt varv runt och ställde mig snällt längst bak i kön, väl medveten om att kvällen förmodligen var slut. Till min stora förvåning blev jag dock insläppt. Antagligen var de så förvånade över att jag skött det hela så lugnt och dessutom snällt hade ställt mig igen i en kö som var outhärdligt lång.

Så till Anna Sjödin vill jag väl egentligen säga att hon har rätt i en sak. Det finns många rötägg bland vakter på krogarna men se för sjutton till att spela efter deras regler. Krogen är på många sätt inte en del av vårt demokratiska samhälle. Det är en diktaturstat med andra lagar och regler. Kan man ta det grundbegreppet till sig så behöver man egentligen inte märka av det. Och så slipper man blåtiror, domstolar och straff. Fan, jag trodde att jag var naiv men när etablerade politiker visar prov på det blir jag mörkrädd.