Pojken & Draken eller Jag väntar ännu

Jag fick ett lugnande telefonsamtal ett par dagar före jul. Det var en representant från Hyresgästföreningen som ville tala om att mitt ärende precis hade vidarebefordrats till deras jurist. Efter över ett halvårs tjat på Örebrobostäder börjar man ana lite ljus i den här trista tunneln. Så här ligger det till:

Det hela tog sin början i slutet på april. Killen som bodde här innan verkade trevlig först. Eftersom vi hade det lite struligt att försöka arrangera flytten gick han med på att vi kunde ta lägenheten ett par dagar tidigare. Därför gjordes ingen slutbesiktning av Öbo. Att få städa lite gjorde oss ingenting eftersom man ändå brukar få göra det efter en inflyttning resonerade vi. Dessutom lovade killen att göra den värsta grovstädningen. På inflyttningsdagen började vi ana oråd. Lägenheten såg för jävlig ut. Dessutom fanns det en drös fel och skavanker som inte stod med på det senaste besiktningsprotokollet.

Det var åtskilliga grova märken i parketten, borrhål i taken och väggarna, lösa tåtar där taklampskontakterna skulle sitta, märken på tapeter, spackel på väggarna, en trasig golvlist, ett flertal hål i korkmattan i köket, rostfläckar i badkaret, en löst sittande torkställning ovanför badkaret och så vidare.

Själva flytten blev utspridd över flera dagar och första tiden i lägenheten blev problemfylld på grund av att vi inte hade tillgång till vårt förråd. Där låg allsköns bråte, tidningspapper och kartonger i en salig röra. Under ett par veckors tid kommunicerade vi med den förre hyresgästen som dyrt och heligt lovade att han skulle komma och tömma förrådet. När han slutade att besvara våra samtal tog vi upp saken med Öbo. Efter det hände i stort sett ingenting på flera veckor.

När vi frågade sa Öbo att de ringt hyresgästen och att han lovade att köra bort bråten. Detta fastän han var känd inom Öbo för att vara problemfylld.
När vi inte kom längre med att få i ordning lägenheten som nu var fylld av staplade kartonger började jag att fördriva tiden med att röja på uteplatsen som var i ett uruselt skick. Även det fördröjdes på grund av gamla ruttna trämöbler, en trasig gräsklippare och lite annat skrot som hyresgästen lämnat kvar. När halva sommaren hade gått kom äntligen Öbo och körde iväg skiten på uteplatsen. Men förrådet väntar vi fortfarande på.

Vi blev lovade nya tapeter i köket och lade tidigt in en beställning på omtapetsering. Efter en dryg månad fick vi veta att det var semestertider och att det kunde dröja innan en hantverkare blev ledig. Därför väntade vi med att inreda köket. Nu är vi i slutet av december och vi väntar fortfarande på tapeter.

Samtidigt som vi valde tapeter lämnade vi in en lista över de fel och brister i lägenheten som vi ville ha tillagda till besiktningsprotokollet. Vår bovärd knorrade lite över att det skall påtalas tidigt men vi fick honom ändå att följa med och titta eftersom han dessutom skulle byta ut låset på dörren. När låset var bytt såg han trött ut och sade att han skulle komma tillbaka och titta på felen en annan dag. Vi väntar fortfarande på det besöket.

Sista gången jag besökte det lilla Öbo-kontoret hade kylan slagit till på allvar. Det stora vardagsrumsfönstret släppte in så mycket kalluft att man var tvingad att sitta fullt påklädd om man ville vistas där. I brist på bättre idéer lyckades jag täta fönstret hyfsat med en gammal handduk. Jag påtalade detta och en Öboanställd antecknade det (och alla de gamla problemen) på en lapp och sade att någon hantverkare skulle höra av sig om fönstret.
Behöver jag säga att vi fortfarande väntar?

När så torkställningen ovanför badkaret rasade ner några dagar före jul var måttet rågat. Att återigen gå till Öbo och se någon anteckna på en liten lapp kändes hopplöst. I ren frustration skrev jag ned så mycket jag kunde komma på i ett mail som jag skickade iväg till Hyresgästföreningen. Dagen efter ringde en kvinna och sa att det lät hemskt och att deras jurist skulle titta på det efter jul.

Så nu slipar jag hörntänderna och bidar min tid. Öbodraken skall få känna min vrede genom mitt magiska svärd; Hyresgästföreningen. Och denna gång har jag inget emot att få vänta lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0