Minnen som börjar på F: Fotomodellen & Fylltratten

Jag brevväxlade med en fotomodell en gång. Hon hette Anna och var från Nora.

Fast egentligen var hon ingen fotomodell – på den tiden. Och vi skickade bara varsitt brev till varandra så brevväxling är att ta i. Men från Nora var hon i alla fall.


 

Det var någon gång i lägre tonåren som jag träffade henne. Sebastian hade spanat in henne på något badhus och tagit kontakt med henne. Sedan ville han ha med mig för att åka upp till Nora och träffa henne. Sebastian hade ett komplicerat förhållande till tjejer på den tiden. Så fort de kom nära sprang han och de jagade efter. Det var något liknande med Anna. Vid ett tillfälle drog han iväg och lämnade oss ensamma på en parkbänk. Hon undrade lite varför han var sådan och jag svarade att det var Sebastian helt enkelt. Sedan pratade vi om annat och så fick jag skriva dikter till henne.

 


Någon gång fick jag ringa till henne för att Sebastian inte ville ringa själv. Det slutade med att jag satt hemma hos Sebastian och pratade med henne medan han satt och spelade skivor. Några år senare var jag med och arbetade på ett poesi-fanzin som vi behövde ha distributörer till. Jag skrev ett brev till henne och försökte värva henne och hon gillade vårt fanzin. Jag hittade hennes svarsbrev i en låda häromdagen och tänkte då att jag har ett brev från en fotomodell. Det sista jag hörde var att hon var nere i Milano och jobbade. Det var en artikel i lokaltidningen om det, men det var några år sedan. Jag hoppas att det gått bra för henne.

 


På krogar kan det i regel hända ganska mycket, men fylltratten på Olivers uteservering någon gång för många år sedan tar nog priset. Det var sommar och jag tänkte ta en öl och prata lite skit med min favoritkrögare. När jag närmade mig uteserveringen fick jag se en ambulans som lastade in någon och körde iväg. Nyfiken som man är undrade man ju vad som hade hänt.

 


En kille hade kommit dit med en tjej i sällskap och beställt några öl. Efter en stund hade han rest sig från uteserveringen och gått in och beställt shots. Över tjugo stycken var det om jag minns rätt. Han hade begärt dem uppradade på bardisken, antagligen skulle han bevisa något för sig själv eller tjejen han var med. Därefter hade han i tur och ordning svept alla shotsen.

 


När han fått i sig den sista hade han klagat över att han inte kände något. Bartendern försäkrade honom om att det skulle ge effekt och att han borde gå ut och sätta sig ner. Killen hade grymtat något och sedan gått ut på uteserveringen. Precis när han tog steget ut sa det pling i huvudet på honom och så föll han som en fura. Rakt fram.

 


Sedan gick allt väldigt fort. Bartendern ringde efter ambulans, tjejen reste sig upp och gick iväg och enligt vissa uppgifter var någon av de andra gästerna snabbt framme och muddrade honom och sprang iväg åt andra hållet. Därefter blev det pling-plongtaxi direkt till USÖ för en förmodad magpumpning. Med det i åtanke låter det statliga rådet om ”varannan vatten” inte så dumt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0