Sommar på uteplatsen
Jag blev med uteplats i våras. Eftersom lägenheten ligger på hörnet är den dessutom dubbelt så stor som de flesta andra uteplatser här området. Tyvärr såg den ut som ett slagfält när jag flyttade in så istället för att njuta hela sommaren var det hårt arbete som gällde. Så här i efterhand kan jag konstatera att det nu finns något som påminner om gräs på c:a 80% av ytan. Det är en stor framgång med tanke på att det nästan inte finns tillstymmelse till jord, utan mest lersand. Min hyresvärd Öbo var vänlig nog att bidra med en jordhög och en liten påse gräsfrön. Detta har jag strött ut omsorgsfullt och vattnat som en tok, och ett par veckor innan köldknäppen kunde jag äntligen konstatera att det åtminstone fläckvis finns mer gräs än ogräs där ute.
Ett stort problem har varit områdets katter som tydligen anser att min uteplats fortfarande är deras offentliga toalett. Under de varmaste sommarveckorna gick man ut varje morgon och skottade bort illaluktande klumpar med flugor surrande omkring sig.
Jag införskaffade speciell jord för att anlägga rabatter. Denna var lättare att gräva i varpå katterna övergav att skita mitt på gräsmattan. Jag vet fortfarande inte om det var en förbättring för mig. Men med lite skrikande när jag fick syn på dem och en del högljutt svärande från min innekatt så blev besöken tack och lov lite färre under sensommaren.
Att gräva upp och omplantera gräsmattan var ganska hårt arbete varpå intresset mer och mer började dras åt rabatten. Med hjälp av några udda fröpåsar jag fick här och där såddes därför blandade småblommor, dill, rödbetor samt ett par underliga knölar till rötter.
Blommorna växte upp relativt fort och det var i början ganska trevligt att ta in en bukett då och då. Detta fortsatte tills en kväll då vi var bjudna på inflyttningsfest. Eftersom ekonomin inte var i topp så kom jag fram till att en bukett egen-odlade blommor skulle vara en trevlig inflyttningspresent. På vägen dit upptäckte jag dock till min fasa att dessa blommor kryllade av små svarta saker som kröp in och ut mellan bladen. Jag avskyr svarta kryp men sa ingenting om det när jag överlämnade blommorna, eftersom det kändes dumt att komma tomhänt. När jag kom hem försvann mina egna buketter ut genom dörren illa kvickt. Bänken där jag rensat blommorna var full med svarta kryp och det var ett mindre helvete att få bort allihop.
Inte gick det bättre med min rödbetor. När de såddes såg jag framför mig inläggning av egna rödbetor att användas till hemlagad kalops och pytt i panna. Jag gillar att pyssla i köket med mat och sånt, så därför blev förväntningarna höga.
När större delen av sommaren hade gått var jag tvungen att gå ut och gräva lite för att se hur stora de var. Lätt besviken konstaterade jag att det under blasten än så länge bara fanns ett tunnt nätverk av rötter. När vi hade kommit in i september gjorde jag ytterligare ett försök men blev nedslagen av samma syn. Mina rödbetor verkade inte vara intresserade av något annat än att sprida sig, då de faktiskt började inkräkta på dillen strax bredvid. Jag hade dock planterat ett gäng frön i en blomkruka på balkongen och där i trängseln så ville de vara med. De var i och för sig inte fler än tre stycken, och den största var något mindre än en golfboll men det blev i alla fall något av dem.
En annan sak som odlades flitigt var något slags äckligt hembakat pitabröd. Någon slängde vid ett flertal tillfällen in (ner?) små påsar med detta bröd på min uteplats. Den sista påsen hittade jag så sent som för en vecka sedan och i påsen låg en stor brödbit täckt med något luddigt grönt mögel. Vad lukten beträffar är det nästan så att jag önskar katterna åter.
Jag är dock långt ifrån mest illa drabbad. En granne har haft problem i flera år med en piller-tant som kastar ned allt möjligt på hans uteplats. Vi har sett köksutrustning, tamponger och gud-vet-vad ligga på hans gräsmatta. Självklart nekar hon till allt och Öbo kan inget göra. Så när jag med klädnypa för näsan bär bort påsar med mögligt bröd och kattskit kan jag i alla fall trösta mig med att det finns dom som har värre.
Ett stort problem har varit områdets katter som tydligen anser att min uteplats fortfarande är deras offentliga toalett. Under de varmaste sommarveckorna gick man ut varje morgon och skottade bort illaluktande klumpar med flugor surrande omkring sig.
Jag införskaffade speciell jord för att anlägga rabatter. Denna var lättare att gräva i varpå katterna övergav att skita mitt på gräsmattan. Jag vet fortfarande inte om det var en förbättring för mig. Men med lite skrikande när jag fick syn på dem och en del högljutt svärande från min innekatt så blev besöken tack och lov lite färre under sensommaren.
Att gräva upp och omplantera gräsmattan var ganska hårt arbete varpå intresset mer och mer började dras åt rabatten. Med hjälp av några udda fröpåsar jag fick här och där såddes därför blandade småblommor, dill, rödbetor samt ett par underliga knölar till rötter.
Blommorna växte upp relativt fort och det var i början ganska trevligt att ta in en bukett då och då. Detta fortsatte tills en kväll då vi var bjudna på inflyttningsfest. Eftersom ekonomin inte var i topp så kom jag fram till att en bukett egen-odlade blommor skulle vara en trevlig inflyttningspresent. På vägen dit upptäckte jag dock till min fasa att dessa blommor kryllade av små svarta saker som kröp in och ut mellan bladen. Jag avskyr svarta kryp men sa ingenting om det när jag överlämnade blommorna, eftersom det kändes dumt att komma tomhänt. När jag kom hem försvann mina egna buketter ut genom dörren illa kvickt. Bänken där jag rensat blommorna var full med svarta kryp och det var ett mindre helvete att få bort allihop.
Inte gick det bättre med min rödbetor. När de såddes såg jag framför mig inläggning av egna rödbetor att användas till hemlagad kalops och pytt i panna. Jag gillar att pyssla i köket med mat och sånt, så därför blev förväntningarna höga.
När större delen av sommaren hade gått var jag tvungen att gå ut och gräva lite för att se hur stora de var. Lätt besviken konstaterade jag att det under blasten än så länge bara fanns ett tunnt nätverk av rötter. När vi hade kommit in i september gjorde jag ytterligare ett försök men blev nedslagen av samma syn. Mina rödbetor verkade inte vara intresserade av något annat än att sprida sig, då de faktiskt började inkräkta på dillen strax bredvid. Jag hade dock planterat ett gäng frön i en blomkruka på balkongen och där i trängseln så ville de vara med. De var i och för sig inte fler än tre stycken, och den största var något mindre än en golfboll men det blev i alla fall något av dem.
En annan sak som odlades flitigt var något slags äckligt hembakat pitabröd. Någon slängde vid ett flertal tillfällen in (ner?) små påsar med detta bröd på min uteplats. Den sista påsen hittade jag så sent som för en vecka sedan och i påsen låg en stor brödbit täckt med något luddigt grönt mögel. Vad lukten beträffar är det nästan så att jag önskar katterna åter.
Jag är dock långt ifrån mest illa drabbad. En granne har haft problem i flera år med en piller-tant som kastar ned allt möjligt på hans uteplats. Vi har sett köksutrustning, tamponger och gud-vet-vad ligga på hans gräsmatta. Självklart nekar hon till allt och Öbo kan inget göra. Så när jag med klädnypa för näsan bär bort påsar med mögligt bröd och kattskit kan jag i alla fall trösta mig med att det finns dom som har värre.
Kommentarer
Trackback
