Ur led är tiden

Tidsmaskiner är farliga saker. På Internet finns det ett flertal sidor dedikerade till tidsresor. Många av dom handlar om en man vid namn John Titor. Enligt legenden dök han upp under olika pseudonymer på diskussionsforum på Internet i slutet av år 2000. Han uppgav sig vara tidsresenär från år 2036 och hans uppdrag var att åka tillbaka till 70-talet för att hämta hem en IBM-dator(!) som de behövde komponenter ifrån. Av någon anledning gjorde han ett kort stopp för sex år sedan, skrev en massa om framtiden på diverse forum och åkte sedan hem till sin egen tid några månader senare. Man kan tro vad man vill om denna historia men den har fascinerat människor och fortsätter tydligen att göra det.

 

I mitten av 90-talet var jag och några vänner engagerade i ett politiskt ungdomsförbund. Vi hade en lokal i Kumla där vi spenderade en hel del tid. En kväll kom samtalet in på tidsresor och huruvida de var möjliga. Någon kläckte då idén att om någon av oss stötte på en tidsmaskin i framtiden så skulle den personen åka tillbaka och ställa en tårta inne på toaletten. Givetvis stod det ingen tårta där när vi tittade och därför tvingades vi ganska nedslagna konstatera att tidsresor inte blir möjliga under vår livstid.

 

Jag tror att fascinationen kring resor i tiden handlar om två saker. Dels är framtiden okänd, och det okända vill vi människor utforska. Så har det alltid varit, det finns inbyggt i oss. Med större delen av jorden utforskad finns det egentligen bara två saker kvar, rymden och framtiden.

   Den andra anledningen är att vi gärna håller kvar i det förflutna av olika anledningar. Det var bättre förr helt enkelt. Galenskaparna & After Shave la en gång fram en tes om varför det är så. De sa att man hela tiden samlar på sig en massa ”förr”. Ju äldre man blir desto mer ”förr” har man i förhållande till framtid, och till slut är man så gammal att man nästan bara har ”förr” och då måste man tycka om det. Man måste gilla läget helt enkelt. I all sin enkelhet och humor ligger det faktiskt en hel del i det.

 

Det finns många som säger att de skulle vilja leva om vissa delar av sitt liv. Att de skulle göra vissa saker annorlunda om de fick chansen. Jag tror inte på det. Som jag ser det så gör man val hela tiden. Dessa val baseras på den personen man är just då. Skulle jag leva om mitt liv skulle jag således göra precis samma val igen, vare sig jag vill eller inte. Är då allting förutbestämt? Knappast, det finns alltid utrymme att förändra sig. Framtiden är alltid i rörelse och oformad. Därför tror jag inte på personer som John Titor. Därför fick vi aldrig uppleva någon tårta, och därför kan man alltid se framåt med tillförsikt, även om läget är tungt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0