Slaskbloggen

Jag har världens bästa jobb just nu. I mina arbetsuppgifter ingår bland annat att skriva. Som den här texten jag skriver just nu. Det tillhör de enklare arbetsuppgifterna, svårare är däremot det halvfärdiga teaterexperimentet som legat vilande ett par år. Och så ett illaluktande avlopp i en replokal i källaren. De är två riktigt tuffa nötter att knäcka.

Utöver de sakerna ska jag leta gammal kebab i papperskorgarna i källaren, assistera min närmsta chef i hans arbete samt försöka sammanställa ett fanzine.
Men bortsett från det ska jag skriva, skriva, skriva. Kan det bli bättre?

Min chef är en mycket bra chef, även om jag må ha sagt något annat vid ett svajigt tillfälle. Men framför allt är han en bra människa - lite konstig men bra. Det finns ett stort hjärta och en förmåga att verkligen lyssna. Han kanske inte förstår allt på en gång och ibland kan han till och med komma med ganska ogenomtänkta förslag, men han lyssnar alltid. Kommunikation, tänker jag då. Vad han tänker har jag ingen aning om.

Men det är därför jag skriver just nu. Inte för att han sagt så och jag måste göra det. Jag vill det faktiskt själv och jag behöver det. Men det viktiga är att han vet att jag behöver det. Det är därför jag skrivit om om omöjliga trädgårdar, tv-spel, barndomskamrater och gamla upplevelser. Och jag tänker fortsätta med det så länge det finns något kvar att skriva om.

Emellanåt får jag kanske resa mig upp ur min rangliga kontorsstol, ta med mig min chef ut på en cigarett och samla in nya saker att skriva om. För det här är ett bra jobb. Det är visserligen oavlönat, men det är mitt. Även om det bara är praktik!