Eftertankar om Island - Sverige

Så, nu sitter vi där med de tre poängen vi hoppades på innan matchen. En laginsats igen även om den saknade den briljans som präglade Spanien-matchen. De sista minuterna blev överraskande nervösa då det kändes som att Sverige had grepp om händelserna strax innan. Men tack vare den utmärkta laginsatsen och en rejäl ribba bakom Rami Shaaban kan vi andas ut.

Före matchen skrev jag att det var "upp till bevis" för "Chippen". Och som han gav mig svar på tal!
Inte så att han kanske spelade ut hela sitt register, men vilken arbetsinsats! Killen var nästan precis överallt och vann bollar. Bland annat ända nere på högerbacksplatsen ett par gånger och vann boll för att sedan spela vidare. Han sprang som Ljungberg, tacklade som Mellberg och gjorde mål som Zlatan. Tro på fan att jag inte saknade någon av dom spelarna. Detta är ett agerande jag a l d r i g sett från Christian Wilhelmsson förut.
Om detta beror på nya direktiv från Lagerbäck eller kämpa-andan de hade med sig från Råsunda låter jag vara osagt, men det värmde i hjärtat att se.

Källström fick nu, efter några dagars tjurande, spela från start och försöka bevisa att han har rätt och förbundskaptenerna fel. Ärligt talat så vet jag knappt vad jag ska tycka. Expertkommentatorn Glenn Hysén malde om och om igen på med att Källström varit lysande och den klart bästa spelaren i första halvlek. Det var som om vi satt och tittade på helt olika matcher. Källström hade visserligen två utmärkta frisparkar där en resulterade i 1-1, men hur var det med resten? Bortkastade hörnor och en hel drös tappade bollar och felslagna passningar. Kim Källström var ok men knappast mer.

Så var det då Daniel Andersson. Jag skrev "Mot Island har jag dock svårt att se att herr Andersson skulle göra bort sig." Och det fick jag ganska rätt i. Daniel var bra, låg oftast rätt i positionsspelet och slog en del bra passningar.
Var då detta hans upprättelse i samma anda som Petter Hanssons i förra matchen? Knappast! Det är skillnad på Island och Spanien, och dessutom dominerade Petter Hansson mer mot Spanien än vad Daniel Andersson gjorde mot Island.
Däremot bevisade Daniel att han är en utmärkt komplementspelare och absolut inte så usel som många har velat göra gällande.

Fram till denna match har jag stenhårt trott på att Danmark och Spanien skulle ta de båda platserna till EM-slutspelet, nu först börjar jag se en ljusning i tunneln.
Så hur ser framtiden i gruppen ut? Tja, jag skakade om kristallkulan och siade om framtiden och kom fram till följande sluttabell:


Sverige             12     8     3     1     x-x     27
Spanien           12    8     2     2     x-x     26
-------------------------------------------------------
Danmark         12     7     4     1     x-x     25
Nordirland       12     5     5     2     x-x     20
Lettland            12     3     2     7     x-x     11
Island               12    3     1     8     x-x     10
Liechtenstein  12     0     0     12     x-x     0

Sen kan det förstås hända väldigt mycket på vägen, men det blir onekligen en spännande resa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0