Slaskbloggen

Det är något sjukt med Manager-spel. Det är den ultimata datorbaserade drogen där tid försvinner, mat och sömnbehov ignoreras och sociala relationer försakas. CS-spelare skryter (?) ofta med att de suttit si och så länge i ett streck och spelat men de är inte i närheten av manager-spelarna. Här har vi dedikerade och uppoffrande coacher som suttit dagar i streck. Med paus bara för att beställa en ny pizza eller pissa i någon mugg. Det finns fruar och flickvänner som faktiskt har tvingats kapitulera och inse att de spelar andrafiolen i hushållet. Undrar om José Mourinho gör likadant?

Själv är jag (tack och lov) en periodare. Jag sitter alldeles för länge åt gången under en period på kanske en vecka. Därefter tappar jag sugen och kör sporadiskt (går alltså ned på nån timme om dagen) under ett par månader. Så rätt vad det är ser man någon match på TV:n, förbannar någon av tränarna för det inkompetenta taktikvalet och till sist sitter man där igen och stirrar på siffror, namn och pilar på en grön tavla.

Euforin är som störst när man tar den där skrällsegern i UEFA-cupen, eller ser sin unga skyddsling som ingen annan trodde på göra hattrick i sin första landskamp. Lars Lagerbäck, Sveriges förbundskapten, sa någon gång att  det närmaste han varit i extas var när han i någon lägre division sett en push-up taktik fungera perfekt. Vi snackar alltså inte om något sex-relaterat här, utan helt enkelt en försvarslinjes förmåga att ställa motståndarna offside. Undrar just hurdan kvinna fru Lagerbäck är, har hon månne samma böjelser?
   Men som managerspelare har man mycket större förståelse för Lagerbäcks njutningar än gemene man. En del av oss har haft förmånen av att komma ganska nära det där.

Å andra sidan är frustrationen enorm när inget fungerar. Halva truppen hamnar på skadelistan. Den normalt så säkra backklippan gör både självmål och får rött kort. Anfallarna skjuter på allt som rör sig och träffar just ingenting och offside-fällan är en veritabel katastrof. Därtill kommer klagomålen från såväl fans som media. Klubbdirektören börjar ställa ultimatum samtidigt som spelare uteblir från träningarna. Det är då man får ångest och funderar på om det är värt all skit man får ta.
Tack och lov är det oftast då jag brukar tappa sugen. Är väl ren självbevarelsedrift skulle jag tro.

Minns speciellt ett tillfälle för nåt år sedan då jag lyckades att på två säsonger föra Örebro SK från Superettan till SM-guld och senare vidare till final i UEFA-cupen. Odödlig som jag kände mig då gick jag raka vägen till styrelsen och krävde mer pengar att inhandla bättre spelare för. Skulle vi behålla den här nivån var det ett måste. Dock överskattade jag min betydelse enormt eftersom de sparkade mig utan eftertanke då jag ställde dem inför ett ultimatum. Jag blev arbetslös i ett halvår innan ett bottengäng i division 1 förbarmade sig över mig.
   Jag kom aldrig tillbaka från den smällen. Mitt division 1-gäng åkte ur med buller och bång och själv la jag tränarkarriären på hyllan.

Det släpptes en ny version av managerspelens kung, Football Manager, idag. Det är dags att göra en storstilad come-back. Igen. Bland siffror och namn och pilar på en grön tavla!
Välkommen in i dimman!