Inför Island-Sverige

Det är fördel Sverige.
Ofta varnar man för att Island är livsfarliga på hemmaplan och att det är så svårt att åka till Island och spela. Jag tror att det är dags att slå hål på den myten. Senast det begav sig körde Sverige över islänningarna. Tittar man dessutom kval-historiskt har man endast vunnit 3 matcher sedan 2002. (Andorra, Färöarna & Malta). Med den statistiken i ryggen kan man snabbt kräva att Sverige iaf inte ska förlora och kan vi upprepa det fantastiska försvarsspelet från Spanien-matchen så har jag svårt att se att vi ska behöva släppa in något. Dock är det väl försvarsspelet jag är mest orolig över.
   Framåt har vi en målskytt (Allbäck) och en speedkula med bra skott (Elmander) vilket bör vara tillräckligt för att peta in ett par bollar mot Island. Problemet med försvaret är att spelet i Spanien-matchen var så perfekt att nästan inget lag kan upprepa det en längre tid. Det var som med flytet och formen i VM-94. Sådant är sällsynt för ett land av Sveriges storlek. Så fastän jag inte förväntar mig samma perfekta spel mot Island måste de ändå bevisa att de (Petter Hansson) kan spela på en fortsatt hög nivå.

Men det finns några små anledningar till varningsflagg för Island. Förutom den mest uppenbara (Gudjohnsen) kan man se att Island sedan 1996 har närmat sig Europatoppen. Deras slutplacering i EM-kvalen vittnar nämligen om detta:

1996: 5:a (av 5 lag)
2000: 4:a (av 6 lag)
2004: 3:a (av 5 lag)

Man är ingen strykpojke längre. Då och då spelar man resultatmässigt jämt med stora lag (0-0 mot Spanien tidigare i år) bara för att totalt underprestera mot sämre nationer (0-2 hemma mot T&T i februari).
Detta bådar illa då Sverige känns närmare nationer som Spanien än vad de är Andorra och T&T (även om vi hade vissa problem mot de sistnämnda).

Därtill får jag hålla med om att vädret eventuellt kan orsaka problem för svenskarna. Inte därför att vi aldrig har dåligt väder hemma i Sverige utan för att Sverige ÄR ett skickligare lag, och dessa gynnas nästan aldrig av dåliga förhållanden.

Ingen verkar dock tro på Island mot Sverige. Inte ens den isländska förbundskaptenen hyser några förhoppningar om att göra ett bra resultat. Han är visserligen ärlig men är det inte tjänstefel att inte lyfta fram en liten strimma av hopp åtminstone?

Vilka ska spela då?
Tack vare skador och annat ter sig startelvan tämligen lätt att utse. Backlinjen är oförändrad och anfallet likaså om nu Allbäck håller för spel. Om inte bör Rosenberg få chansen.
På mittfältet tar den hårt kritiserade Daniel Andersson platsen som defensiv mittfältare. Även om Daniel Andersson inte riktigt är så bra som han var för några år sedan så finns det enligt mig inget starkare kort i truppen på den positionen. Mot Island har jag dock svårt att se att herr Andersson skulle göra bort sig. Alexandersson är självskriven till höger, liksom gnällspiken Källström som offensiv spets.
Till vänster är det dock upp till bevis för "Chippen". Han har klagat en del över att han inte fått så många hela matcher för att visa vad han kan. Nå, här är då chansen. För sanningen är den att oavsett hur länge "Chippen" varit på plan har jag inte en enda gång sett honom lika bra som då han slog igenom för ett par år sedan. Det "Chippen" presterat har varit medelmåttigt och han har inte hittills förtjänat den plats han nu tar i kvällens match. Så ikväll vill jag se Chippen spela ut sitt register på allvar.
Shaabans plats mellan stolparna är enligt mig det mest odiskutabla. Han var bäst mot Spanien och det enda som kan oroa mig lite är att han är som bäst i de stora matcherna, och Island är väl kanske inte en sådan.

Mitt förslag till startelva är från vänster till höger:

Målvakt: Shaaban
Backar: Edman, Mellberg, Hansson, Nilsson
Mittfält: Wilhelmsson, Källström (offensiv), D. Andersson(Defensiv), Alexandersson
Anfall: Allbäck, Elmander

Tipset är 2-0 till Sverige.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0