www.kollegiet.nu
Fick ett mail idag. Fick ett mail som lovade "Något för alla smaker". Intressant tänkte jag eftersom jag känner de som ligger bakom. Vidare stod det "I tiden av bloggar och slafs ska vi försöka återupprätta det journalistiska, det vackert raljerande, det djupt personliga och det slarvigt allvarliga. Kollegiet är som en tidning, fast på nätet, fast med enbart krönikörer."
Efter att ha tittat igenom det inser jag att inte mycket har hänt sedan tonåren. Jag har växt upp i närheten av flera av dessa herrar nämligen.
Kollegiet är mycket okanaliserad frustration, svårtolkad ironi och (alltför ofta) rent ordbajseri.
Kvantiteten är bra, men kvaliteten lyser med sin frånvaro förutom ett par "gästinhopp" här och där.
Känns det som...
Stundtals är det mest en massa raljerande jag knappast kan kalla vackert, och andra gånger är det riktigt, riktigt tänkvärt.
Man lovar att det här ska vara något nytt och mycket bättre än den simpla blogg-kulturen. Är man "fin" journalist kan man nämligen inte syssla med bloggar. Ett tankesätt som är så otroligt fel ute att jag inte vet var jag ska börja för att tillbakavisa.
När bloggandet slog igenom på allvar hade de stackars journalisterna två vägar att gå, antingen kunde de anamma kulturen och utnyttja den eller så kunde de försöka förgöra den. För om "vanligt" folk kan skriva bloggar och därigenom konkurrera med de etablerade krönikörerna, vad är då deras oantastliga status värd? Varför gick de då i skola och slet på journalistutbildning? Varför har de då harvat på diverse tidningsredaktioner för att efter mycket om och men sätta sitt namn på kartan för ett fåtal läsare?
Inte har man väl gått igenom allt detta bara för att se sig omsprungen av någon vanlig Svensson med bredbandslina, engagemang och en ny fräsch synvinkel?
De som har sitt namn på kartan blir nu bländade av tusentals "nobodys" med namn i neonskrift.
Men visst, man anar potentialen här och där. Tyvärr har de missat en otroligt viktig faktor när de har valt internet som sitt forum. Internet har inte bibehållit sin popularitet genom den fria informationen, inte heller genom möjligheten att skicka filer eller något av de där andra hundratals sakerna man gärna gör över nätet, även om de förstås har haft en del i det hela. Vad vännerna på Kollegiet totalt missat med Internet stavas interaktivitet!
Kollegiet.nu fyller alltså en sajt med krönika på krönika på krönika. Ingen variation, inget smörgåsbord för olika smaker, ingen chans att reagera eller uttrycka sig själv. Man menar att variationen finns i innehållet i blogg... förlåt, krönikorna. Men räcker det verkligen? Kanske för en liten skara av de närmast sörjande.
Nu kallar man visserligen den första månaden för en inkörsprocess, så vem vet? Jag har fel ibland som alla människor, så tiden får väl utvisa vilket väg vännerna i Kollegiet tar!
Men besök dom gärna och bilda er en egen uppfattning. Kanske får ni en uppenbarelse?
www.kollegiet.nu
Efter att ha tittat igenom det inser jag att inte mycket har hänt sedan tonåren. Jag har växt upp i närheten av flera av dessa herrar nämligen.
Kollegiet är mycket okanaliserad frustration, svårtolkad ironi och (alltför ofta) rent ordbajseri.
Kvantiteten är bra, men kvaliteten lyser med sin frånvaro förutom ett par "gästinhopp" här och där.
Känns det som...
Stundtals är det mest en massa raljerande jag knappast kan kalla vackert, och andra gånger är det riktigt, riktigt tänkvärt.
Man lovar att det här ska vara något nytt och mycket bättre än den simpla blogg-kulturen. Är man "fin" journalist kan man nämligen inte syssla med bloggar. Ett tankesätt som är så otroligt fel ute att jag inte vet var jag ska börja för att tillbakavisa.
När bloggandet slog igenom på allvar hade de stackars journalisterna två vägar att gå, antingen kunde de anamma kulturen och utnyttja den eller så kunde de försöka förgöra den. För om "vanligt" folk kan skriva bloggar och därigenom konkurrera med de etablerade krönikörerna, vad är då deras oantastliga status värd? Varför gick de då i skola och slet på journalistutbildning? Varför har de då harvat på diverse tidningsredaktioner för att efter mycket om och men sätta sitt namn på kartan för ett fåtal läsare?
Inte har man väl gått igenom allt detta bara för att se sig omsprungen av någon vanlig Svensson med bredbandslina, engagemang och en ny fräsch synvinkel?
De som har sitt namn på kartan blir nu bländade av tusentals "nobodys" med namn i neonskrift.
Men visst, man anar potentialen här och där. Tyvärr har de missat en otroligt viktig faktor när de har valt internet som sitt forum. Internet har inte bibehållit sin popularitet genom den fria informationen, inte heller genom möjligheten att skicka filer eller något av de där andra hundratals sakerna man gärna gör över nätet, även om de förstås har haft en del i det hela. Vad vännerna på Kollegiet totalt missat med Internet stavas interaktivitet!
Kollegiet.nu fyller alltså en sajt med krönika på krönika på krönika. Ingen variation, inget smörgåsbord för olika smaker, ingen chans att reagera eller uttrycka sig själv. Man menar att variationen finns i innehållet i blogg... förlåt, krönikorna. Men räcker det verkligen? Kanske för en liten skara av de närmast sörjande.
Nu kallar man visserligen den första månaden för en inkörsprocess, så vem vet? Jag har fel ibland som alla människor, så tiden får väl utvisa vilket väg vännerna i Kollegiet tar!
Men besök dom gärna och bilda er en egen uppfattning. Kanske får ni en uppenbarelse?
www.kollegiet.nu
Kommentarer
Trackback
