Jag är inte en av er!

Jag längtar tills jag kan göra säsongsdebut på Behrn arena här i Örebro. Ekonomin är inte tillräcklig för att gå hela säsongen men jag försöker komma iväg åtminstone ett par gånger varje säsong. Det hjälper givetvis att man kommit över friplåtar genom Öbo ett par gånger. När tjejens lillebror är sjuk eller fått förhinder har jag fått gå på hans säsongskort ibland. Det är bra, för jag vill sitta.

Jag minns att jag hamnade en bit upp på ståplatsläktaren för ett par säsonger sedan. Kubanerna höll till där då och bredde ut sig med sina flaggor och trummor, men jag hittade ändå en ganska bra position. Tyvärr förstördes hela matchupplevelsen av hejarklacksledarna som gick fram och tillbaka och skymde sikten. Klämde man inte i ordentligt i ramsorna var det någon som tittade lite förebrående på en. Och att låta bli att applådera i takt med trummorna verkade vara en dödssynd. Precis som att jag inte hade där att göra om jag inte tänkte stödja laget.
Och allt jag ville var att se spelet på planen. Det var liksom hela poängen med att gå dit.

Jag har ingenting emot hejaklackar och tycker tvärtom att de kan vara väldigt viktiga för ett lag, men snälla, jag är inte en av er. Visserligen håller jag på mitt lag i vått och torrt men jag går till arenan för att bli underhållen, inte underhålla andra. Självklart ställer jag upp om det behövs för ett tifo innan match men när spelet väl börjar på planen vill jag kunna leva mig in i det till fullo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0