Konstiga människor
Det började hemma vid busshållplatsen där en tjej kom fram till mig. Hon var klädd i en gammal fleecejacka. Hon hade stripigt hår, stora nariga läppar och sönderkliade eksem på hakan. Dessutom pratade hon som om hon hade ett IQ-värde under snittet.
"Kan du göra mig en tjänst" frågade hon.
En tjänst?? Varför kallas det alltid för en tjänst när det handlar om pengar. Dessutom pengar som man aldrig lär se röken av. Vill man ha pengar är det ett lån, ingen tjänst!
Att det rörde sig om pengar i någon form var bara en kvalificerad gissning, men den blev strax bekräftad.
"Det har krisat sig på morgonen. Skulle du kunna tänka dig att dra ditt busskort två gånger?"
Jag hasplade snabbt ur mig en lögn om att jag bara hade för en resa på busskortet. Svenskar säger aldrig som det är. Vi har inget civilkurage i det här jävla landet. Det är alltid jag har inte tid och jag har inte råd aldrig jag har inte lust eller jag vill inte.
Och så var det. Jag ville inte betala en resa åt henne. Men istället ljög jag och stod sedan och var nervös för att hon skulle upptäcka min lögn. Det är väl den stora nackdelen med lögner: man kan aldrig slappna av.
Jag slank in på kiosken vid centralstationen där dottern till en av de anställda (eller ägarinnan?) höll på att drillas bakom kassan. Jag hoppas för hennes egen skull att det bara handlar om sommarjobb. För maken till maskinbeteende brukar man inte se hos personer med mindre än fem år på samma ställe.
Ingen ögonkontakt, samma torra fraser till varje kund och inte så mycket som ett leende. För att jobba i någon slags butik bör du ha åtminstone något av de kriterierna rätt. Jag tycker lite synd om tjejen, hon var ful också!
Innan jag kom till kontoret passerade jag den stora postcentralen. På en gräsbeklädd sluttning ner mot vägen har någon placerat en vit anka av något konstgjort material. Förmodligen stulen ur någon trädgård. En bit ifrån ankan stod en stor kruka med påskliljor. På det stora hela en ganska bisarr installation.
"Konstiga människor" tänker jag och skyndar vidare. Fast det lustiga i sammanhanget är att jag är rätt konstig själv. Go figure!
"Kan du göra mig en tjänst" frågade hon.
En tjänst?? Varför kallas det alltid för en tjänst när det handlar om pengar. Dessutom pengar som man aldrig lär se röken av. Vill man ha pengar är det ett lån, ingen tjänst!
Att det rörde sig om pengar i någon form var bara en kvalificerad gissning, men den blev strax bekräftad.
"Det har krisat sig på morgonen. Skulle du kunna tänka dig att dra ditt busskort två gånger?"
Jag hasplade snabbt ur mig en lögn om att jag bara hade för en resa på busskortet. Svenskar säger aldrig som det är. Vi har inget civilkurage i det här jävla landet. Det är alltid jag har inte tid och jag har inte råd aldrig jag har inte lust eller jag vill inte.
Och så var det. Jag ville inte betala en resa åt henne. Men istället ljög jag och stod sedan och var nervös för att hon skulle upptäcka min lögn. Det är väl den stora nackdelen med lögner: man kan aldrig slappna av.
Jag slank in på kiosken vid centralstationen där dottern till en av de anställda (eller ägarinnan?) höll på att drillas bakom kassan. Jag hoppas för hennes egen skull att det bara handlar om sommarjobb. För maken till maskinbeteende brukar man inte se hos personer med mindre än fem år på samma ställe.
Ingen ögonkontakt, samma torra fraser till varje kund och inte så mycket som ett leende. För att jobba i någon slags butik bör du ha åtminstone något av de kriterierna rätt. Jag tycker lite synd om tjejen, hon var ful också!
Innan jag kom till kontoret passerade jag den stora postcentralen. På en gräsbeklädd sluttning ner mot vägen har någon placerat en vit anka av något konstgjort material. Förmodligen stulen ur någon trädgård. En bit ifrån ankan stod en stor kruka med påskliljor. På det stora hela en ganska bisarr installation.
"Konstiga människor" tänker jag och skyndar vidare. Fast det lustiga i sammanhanget är att jag är rätt konstig själv. Go figure!
Kommentarer
Postat av: matilda
ja kanske var de konstiga, eller så var de helt vanliga/normala för att vara sig själva. Men ett litet kort intryck av en person kan verkligen skapa en hel föreställning om denna människa.
Undrar om ankan är utveckligen från Rondellhunden?
Postat av: Tom Hell
Ja du, konstiga människor finns det överallt, för alla är vi lite konstiga om man tittar på oss på rätt sätt.
Ankan borde i alla fall ersätta rondellhundarna då den är mycket finare att titta på.
Trackback
