Nyckeln till Europa
Nu har Stefan Rehn och Siggi Jonsson sågat Allsvenskan. Jämnheten tyder på dålig kvalitet säger dom. Jag tror inte alls att så är fallet. Det finns mer pengar och mer kvalitet i Allsvenskan idag än vad det någonsin gjort i modern tid. Tacka billiga importer för det och mer pengar för det.
Stefan Rehn pekar på IFK Göteborgs storhetstider och menar att ett dominerande lag kan plocka de bästa spelarna från de andra klubbarna och på det viset hävda sig i Europa. Jag vill mena att det är nya tider nu. Det finns andra sätt att göra det på och att börja snegla på 80-talet för att hitta lösningen är ungefär lika dumt som att studera amerikanska inbördeskriget för att lära sig hur man krigar idag.
Vi har fler importer och spelare av högre kvalitet i Allsvenskan idag. Detta tillsammans med att fler klubbar bygger upp ekonomiska muskler gör att jag inte alls ser lika dystert på framtiden som Rehn gör. Och ärligt talat, publiken sviker om de vet vem som ska vinna varje år. Och om publiken försvinner, vad är egentligen vitsen då?
Svensk klubbfotboll är just nu inne i någon slags uppbyggnadsfas.
* Man bygger ut och bygger nya arenor som skall kunna dra in mer pengar.
* Man anammar nya tränare och idéer. (Rikard Norling, Magnus Haglund m fl)
* Man lockar hem utlandsproffsen, mycket tack vare punkt 1.
Kan man dessutom äntligen försöka lägga om träningen och skära ned på den idiotiska styrketräningen så kan vi mycket väl snart vara där. Vilka är då lagen som kan/ska ta klivet ut i Europa? Tja, spontant säger jag nog Djurgården, Malmö, Elfsborg och AIK.
Djurgården är idag en så pass blank sida att jag inte vill ge mig på att sia om deras möjligheter. Helt klart är att de, spelare och ledare, har massor att bevisa.
Malmö har stora ekonomiska muskler men enligt min mening har man använt dom till väldigt tveksamma köp. Man har pratat om Real Malmö och alla stjärnor under några år nu och det stämmer förstås om man inte har höga krav.
När inte ens en världsspelare som Henrik Larsson dominerar i Allsvenskan (han är förmodligen bäst i serien men för att dominera anser jag att man ska spruta in mål och springa i cirklar runt motståndarna), hur kan man då begära att spelare som Daniel Andersson, Yksel Osmanovski och Anders Andersson ska göra det.
De två sistnämnda är förresten typexempel på spelare vars sportsliga värde är klart överskattat. De håller förvisso hög klass, men stjärnor? Och hur kan man lägga trycket på dessa spelare att springa hem serien och ta klivet ut i Europa när de inte lyckades göra det under sina proffssejourer? Det övergår mitt förstånd! Dessutom anser jag att Sören Åkeby har minst lika mycket att bevisa som radarpartnern Zoran Lukic, och det har inte börjat bra.
Då ser Elfsborg betydligt bättre ut rent kvalitetsmässigt, och tillsammans med AIK är de de mest troliga att ha en möjlighet till Europa-spel de närmsta säsongerna. Förklaringen kan vi hitta på två ställen. Dels har båda lagen tränare som inte är fastkörda i den förlegade svenska modellen, och dels håller de på att bygga upp en stabil ekonomisk bas. Detta, min gode Stefan Rehn, är nyckeln till Europa, inte att vara ensam om pengarna!
Stefan Rehn pekar på IFK Göteborgs storhetstider och menar att ett dominerande lag kan plocka de bästa spelarna från de andra klubbarna och på det viset hävda sig i Europa. Jag vill mena att det är nya tider nu. Det finns andra sätt att göra det på och att börja snegla på 80-talet för att hitta lösningen är ungefär lika dumt som att studera amerikanska inbördeskriget för att lära sig hur man krigar idag.
Vi har fler importer och spelare av högre kvalitet i Allsvenskan idag. Detta tillsammans med att fler klubbar bygger upp ekonomiska muskler gör att jag inte alls ser lika dystert på framtiden som Rehn gör. Och ärligt talat, publiken sviker om de vet vem som ska vinna varje år. Och om publiken försvinner, vad är egentligen vitsen då?
Svensk klubbfotboll är just nu inne i någon slags uppbyggnadsfas.
* Man bygger ut och bygger nya arenor som skall kunna dra in mer pengar.
* Man anammar nya tränare och idéer. (Rikard Norling, Magnus Haglund m fl)
* Man lockar hem utlandsproffsen, mycket tack vare punkt 1.
Kan man dessutom äntligen försöka lägga om träningen och skära ned på den idiotiska styrketräningen så kan vi mycket väl snart vara där. Vilka är då lagen som kan/ska ta klivet ut i Europa? Tja, spontant säger jag nog Djurgården, Malmö, Elfsborg och AIK.
Djurgården är idag en så pass blank sida att jag inte vill ge mig på att sia om deras möjligheter. Helt klart är att de, spelare och ledare, har massor att bevisa.
Malmö har stora ekonomiska muskler men enligt min mening har man använt dom till väldigt tveksamma köp. Man har pratat om Real Malmö och alla stjärnor under några år nu och det stämmer förstås om man inte har höga krav.
När inte ens en världsspelare som Henrik Larsson dominerar i Allsvenskan (han är förmodligen bäst i serien men för att dominera anser jag att man ska spruta in mål och springa i cirklar runt motståndarna), hur kan man då begära att spelare som Daniel Andersson, Yksel Osmanovski och Anders Andersson ska göra det.
De två sistnämnda är förresten typexempel på spelare vars sportsliga värde är klart överskattat. De håller förvisso hög klass, men stjärnor? Och hur kan man lägga trycket på dessa spelare att springa hem serien och ta klivet ut i Europa när de inte lyckades göra det under sina proffssejourer? Det övergår mitt förstånd! Dessutom anser jag att Sören Åkeby har minst lika mycket att bevisa som radarpartnern Zoran Lukic, och det har inte börjat bra.
Då ser Elfsborg betydligt bättre ut rent kvalitetsmässigt, och tillsammans med AIK är de de mest troliga att ha en möjlighet till Europa-spel de närmsta säsongerna. Förklaringen kan vi hitta på två ställen. Dels har båda lagen tränare som inte är fastkörda i den förlegade svenska modellen, och dels håller de på att bygga upp en stabil ekonomisk bas. Detta, min gode Stefan Rehn, är nyckeln till Europa, inte att vara ensam om pengarna!
Kommentarer
Trackback
