Slaskbloggen

Ibland, när jag ligger i sängen på natten och försöker sova, eller när jag ska till att ladda kaffebryggaren, eller när jag är iväg och handlar mat, då! Då kan jag bli så ruskigt rädd för länder som Israel och Iran! Men efter en stund lugnar jag ned mig själv när jag kommer på att de faktiskt inte bygger murar kring mig eller bygger vapen som de sedan riktar mot mig i största hemlighet.

I själva verket är jag faktiskt minst lika rädd för personer som den här.

Sedan Helsingborg och AIK senast var ute i Europa och firade triumfer så har massmedia och s k experter beklagat sig över hur dåliga svenska lag är och hur långt vi har till Europa. Och visst, när det såg ut som i Elfsborgs borta-match mot Valencia är det lätt att stämma in i den klagosången. Men i stort har jag aldrig hållit med dom.

Vi är ingen stormakt i Europa (vi var inte ens det när IFK Göteborg härjade som värst på 90-talet) men vi är tillräckligt bra för att ha en god chans med rätt lottning, för det är mycket små marginaler - åtminstone när det gäller att ta sig in i Champions League. Det har de senaste årens kvalmissar pekat på.

   Men media och dess experter har av någon anledning stirrat sig blinda på just CL-turneringen. Som om det skulle vara den och endast den turneringen som avgör Sveriges klubblagsstatus. Det är dags att ta död på de snedvridna myterna nu.

Elfsborg hade otur med lottningen till CL, inte mycket att orda om där. Därför stod det klart rätt tidigt att de istället ska få spela i Uefa-cupen. Var det någon som brydde sig om att tydliggöra detta faktum? Nej, alla var så koncentrerade på hur lilla Elfsborg skulle kunna sänka giganten Valencia. Att de redan var klara för Europa oavsett hur det skulle gå i matcherna mot Valencia betydde liksom ingenting.

Ikväll var alla de där små marginalerna som det handlar om i den europeiska fotbollen på sveriges sida. Vi hade fyra chanser att få ut ett lag i Europa och i likhet med den berömda ketchupeffekten klarade alla av det.

Det var som om alla dessa stolpe ut i kvalen de senaste åren helt plötsligt hade vänts till stolpe in. Och det är precis det jag har väntat på. Det som lika gärna skulle kunna ha hänt förra året, eller för tre år sedan eller till och med fyra. Att bollen studsar vår väg i avgörande skeden av ett kval.

Men att vi helt plötsligt sitter med fyra lag i Uefa-cupen speglar förstås lika lite hur bra svensk klubbfotboll är, som det speglade hur dålig svensk klubbfotboll var när vi inte hade ett enda lag med. Ofta blir det en nitlott, ibland får man en liten vinst (Halmstad häromåret) och ibland blir det jackpot. Hur som helst blir det spännande att följa lottningen imorgon. Med lite fler stolpe-in kan det bli en ganska rolig svensk fotbollshöst.

   Och med stora klubbar som Blackburn, Atlético Madrid, Hamburg och Galatasaray spelar det mindre roll att Champions League har högre status. Man kan vinna både pengar och erfarenhet i Uefa-cupen också.

 

Så hur går det då? Jag tror att två lag klarar sig till gruppspelsrundan (AIK & Helsingborg) och där kan vad som helst hända!

Det var roligare att se Elfsborg ikväll än sist det begav sig. Tacka fan för det, inget av lagen hade något speciellt att spela för. Valencia gjorde vad som krävdes och Elfsborg bjöd bättre upp till dans denna gång och vips så kändes steget ut i Europa inte så stort längre. Och det är det förstås inte. Däremot är steget upp till Europas toppklubbar enormt och Valencia tillhör den skaran.

Därför var det mer eller mindre kört för Elfsborg redan efter lottningen. Därför var förlusten nere i Spanien inte speciellt förvånande, (det var sättet de förlorade på). Och därför var det här dubbelmötet inget annat än erfarenhetshöjare inför nästa års kval. Om nu Elfsborg tar hem guldet i år, vill säga. Det kan hänga på Denni Avdic, talangen som axlade Samuel Holmens mantel i kvällens match och gjorde det på ett utmärkt sätt.

För Samuel Holmén har äntligen, efter ett par jobbiga år av rykten, halvhjärtade kontakter och kraschade förhandlingar, fått sitt proffskontrakt. Han går nu ut som proffs i Europa. Han går till... Bröndby!!?

Ärligt talat undrar jag vad som rörde sig i huvudet på honom när han tackade ja till Bröndby. Var det dollartecken han såg framför ögonen eller kan det möjligtvis ha varit så att han blivit så desperat efter allt proffssurr som det inte blivit något utav, att han nappade på Bröndbys anbud utan att egentligen tänka efter?

Bröndby må kanske låta som ett topplag, men de är långt ifrån vad de har varit. Förra året slutade man mitt i tabellen och årets säsong har börjat ännu värre. För tillfället parkerar man på nedflyttningsplats med endast fem inspelade poäng på sju matcher. Bröndby är ett lag i gungning och det vete sjutton om jag inte lägger till ett ord som kris också.

Så, i ett läge när det har talats om att Bröndbys svenskar kan vara på väg att lämna skutan, i ett läge när Holmén närmast riskerar att få slåss i en nedflyttningsstrid, i ett läge när Elfsborg är två matcher ifrån gruppspel i Uefa-cupen och sju matcher ifrån ett nytt SM-guld och därmed en ny chans till Champions League ? då väljer killen Bröndby!

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma ifrån att de sportsliga aspekterna talar för Elfsborg och de ekonomiska aspekterna för Bröndby. Och i ett sådant läge vinner alltså pengarna. Undrar just om det var så han föreställde sig sin fotbollsframtid när han låg på pojkrummet och drömde om att lyckas som fotbollsspelare?

Jag har börjat rota i spelhistorien igen. Det är ett projekt som legat i träda alldeles för länge. Något som slog mig idag var hur konsekvent vissa spelföretag varit med att göra samma misstag gång på gång. Sega med sin usla marknadsföring. Commodore med sitt tveksamma ekonomiska sinne. Atari med..? Tja, det företaget begick de flesta misstag man kan göra. De som begick de största misstagen är också de som idag för en tynande tillvaro.

Sega marknadsförde bort sig totalt från konsollmarknaden. Commodore och Atari har visserligen återuppstått, men de har väldigt lite med de ursprungliga företagen att göra.

En annan reflektion jag gjort är över hur lätt man svalde propagandan från spelföretagen förr.

Som Atari ST eller Amiga-anhängare fick man höra att det var piratkopieringen som dödade de bägge datorerna. Detta skrevs med stora bokstäver i vart och varannat nummer av de stora datortidskrifterna som fanns då. Att det i själva verket var dåliga affärsmän på de respektive bolagen som innebar själva dödsstöten för datorerna skrevs det inte alls lika flitigt om. Så här i efterhand kan jag undra om det fanns några riktiga journalister på tidningar som Datormagazin (d ä) och Svenska Hemdatornytt.

Idag har allting ökat. Spelmarknaden är större, den omsätter mer pengar och det piratkopieras mer än någonsin. Dessutom är det betydligt lättare att piratkopiera spel till konsoller idag än det var för tjugo år sedan, detta tack vara att man frångått kassetter till förmån för CD och DVD-skivor.

Det som fortfarande är sig likt är spelföretagen. De hävdar fortfarande att piratkopieringen är orsak till höga priser, dåliga spel och dödsdömda spelsystem. Skillnaden idag är att de har mer pengar och därmed fler advokater som försöker sätta skräck i spelarna. Men jag tror inte att de har mer rätt om piratkopieringen idag än vad de hade för tjugo år sedan.

Vad det gäller piratkopiering och fildelning så anser jag dock fortfarande att det är fel. Dagens fildelare är ofta lika delar hycklare och icke-demokrater i mina ögon. För tjugo år sedan var de flesta medvetna om att det de gjorde var fel och således pratade man inte allt för högt om sina kopieringsvanor. Idag ser det helt annorlunda ut, men det är inte det jag tänkte ta upp idag.

Någonstans tycker jag att retroscenen borde släppas fri.

I likhet med litteraturen borde verken släppas fria efter en tid, säg 10 år. Under de tio åren har företagen hunnit med att marknadsföra och sälja spelet till hugade konsumenter ungefär tre gånger. (Första lanseringen, första budget-lanseringen och andra budget-lanseringen.)

Efter det har de faktiskt mer att tjäna i form av goodwill-reklam på att släppa spelen fria än att försöka mjölka ytterligare någon krona ur dem. Dessutom torde spelkonsollerna vara döda och datorerna för avancerade vid det laget för att man ska kunna tjäna något på att sälja spelen ytterligare en gång.

Ytterligare ett argument är att tusentals spel bara ligger och samlar damm. Spel som många gånger faktiskt förtjänar ett bättre öde och framför allt mer uppmärksamhet. Det finns ett otal exempel där glada retroentusiaster jagats med blåslampa för att de tillgängliggjort ett femton år gammalt spel som inte finns att få tag i någonstans, inte ens från företaget som äger spelet och som håller i blåsbälgen. Vari ligger logiken där?

Det finns dock speltillverkare som föregår med gott exempel. Cinemaware var ett spelföretag som höll en nästan kusligt hög standard på sin spel i slutet på 80-talet. När de nu återuppstått delar de mer än gärna med sig av sina gamla succéer.

Om du inte var med under spel-boomen i slutet av 80-talet har du chansen att se hur långt en bra spelidé kan bära, även om grafiken inte håller måttet. Om du var med då så titta på de här magiska orden: Defender of the Crown, It came from the desert, King of Chicago, Wings. Sugen? Spelen hittar du här.

Att migrera från Windows till Linux är inte helt problemfritt. Jag har skrivit en del inlägg om det tidigare och de som redan gjort det vet att fallgroparna är många. Gör man dessutom något olagligt kan man riskera att få allt hårt arbete ogjort.

En administratör av en BitTorrent-tracker dömdes förra året för anstiftan till upphovsrättsbrott i Usa. Han är helt inställd på att ta sitt straff sånär som på en liten detalj. Han måste köpa och installera Windows om han vill kunna använda sin dator. Myndigheterna måste kunna installera ett program som övervakar hans internetanvändande och det programmet finns inte i någon Linux-version. Killen har överklagat just denna lilla detalj och jag önskar honom lycka till. Men det här fick mig att fundera vilka andra bonusstraff man skulle kunna införa.

Varför inte porrblaskor med bilder på pensionärer som obligatorisk kvällslektyr för dömda pedofiler? Eller vad sägs om könsbyte för de som döms för hatbrott mot homo och bi-sexuella?

En annan höjdare skulle vara att förbjuda alla skattebrottslingar att använda miniräknare.

Hur som helst öppnar detta dörren för nya spännande domar i landet där allt är underhållning och allt är möjligt. Kanske innebär detta den största kommersialiseringen av rättsväsendet sedan Judge Judy? Only in America, baby!

Nyheten hittade jag här.

Bortamatch för Örebro Sportklubb. Framför TV-apparaten hos svärföräldrarna sitter min sambos pappa, hennes lillebror och dennes kamrat. Jag slår mig ner i en av fåtöljerna och blir till min förvåning informerad om att vår speciella hackkyckling, Fredrik Samuelsson, ska spela på mittfältet. Jag tror att de skojar med mig först.

Matchen drar igång och svärfar höjer rösten gång på gång när Örebroarna slår en misslyckad passning. Speciellt illa blir svadan när de försöker slå något slags rekord i att hålla bollen i luften. Killarna i soffan pratar i mun på varandra och avbryts endast tillfälligtvis av svärfar som frågar om de såg det som just hände på TV:n.

För ett par omgångar sedan var han färdig att avsluta sin livslånga kärlek till klubben, men denna gång är han något positivare. Han säger det inte rent ut men jag misstänker att han hoppas på en Hammar-effekt.

Tio minuter in på andra halvlek har Ösk fortfarande inte åstadkommit en enda kvalificerad målchans vilket min svärfar ilsket upprepar gång på gång. Han är riktigt upprörd nu. Killarna i soffan instämmer men gör inte lika stor affär av det. Om min svärfar har hetsigt humör så är de två tonåringarna lugna som filbunkar. Det ger en ganska intressant dynamik framför TV:n.

Örebro får plötsligt grepp om matchen och skapar några riktigt heta målchanser. En av dom är när Fredrik Samuelsson försöker lägga bollen i omloppsbana medelst volleyskott strax utanför straffområdet.
- Såklart att det är Fredrik Samuelsson som får ett så bra läge, morrar svärfar.
Killarna i soffan kvider.
Av någon anledning tycker jag lite synd om Samuelsson.
Det är inte lätt att hålla ner ett sådant skott, tänker jag. Men jag säger ingenting. Vi är oense om så mycket annat när det gäller Ösk, så det känns som att vi behöver någon gemensam ståndpunkt för att våra TV-matcher skall kännas trovärdiga.

När slutsignalen ljuder står det fortfarande 0-0. Ett fall framåt för Ösk men också för min svärfar. Örebro har trots allt bärgat en poäng och denna gång hotar han inte med att riva sönder medlemskortet i föreningen. Själv är jag inte medlem och kan alltså byta favoritklubb när jag vill. Men precis som min svärfar är jag försiktigt positiv och vi bestämmer oss för att fortsätta älska klubben ett tag till.

Men han ser besviken ut när jag avböjer att stanna på middag efter matchen.
- Jaha. Då får jag äta ensam, säger han.
Det bir tyst en stund och han ser ut att fundera en stund. Sedan konstaterar han, något skamset, att han visst inte blir ensam vid matbordet. Med svärmor, deras två söner och en av deras kamrater vore väl konstigt annars.
När jag går hemåt konstaterar jag att det knappast kan finnas någon tvekan om att jag är godkänd som svärson. Och just när jag tänkt den tanken känner jag ett styng av dåligt samvete över att jag lämnar svärfar att äta middag alldeles ensam.

Det går inte att driva en fotbollsklubb professionellt idag utan att knäcka några ägg. Anfallaren Nedim Halilovic såg ut att bli ett av dessa ägg men så i en handvändning blev det istället tränare Patrick Walker. Och det är klart, i valet mellan en tränare som är förhållandevis lätt att byta ut och en spelare med epitetet "stjärna" i media så blir det tio gånger av tio tränaren som nackas. Speciellt om det luktar panik av styrelse och ordförande.

Ordföranden i Ösk, Björn Åqvist, är noga med att välja orden i media. Allt för att inte råka försäga sig om de tunga orsakerna bakom Walkers avskedande. Han säger att beslutet baseras på det sportsliga misslyckandet samt det svaga tabellläget. Sportsligt misslyckande och ett uselt tabelläge hör ihop. Han försöker alltså få en av orsakerna att se ut som två för att man ska köpa att det inte finns några andra anledningar.

Men det måste det förstås göra. Ösk gjorde en sportsligt sett misslyckad första-säsong i Superettan 2005 under Walkers ledning. Det var inget snack om att låta honom gå då.

Lika bra att klargöra det direkt. Jag tror inte att den bästa lösningen var att avskeda Walker. Jag har inte heller sällat mig till de IQ-befriade vandaler som kastat ägg heller. Jag gillar Walker som tränare. Jag gillar det arbete han utfört i Ösk och jag tror att han hade rett upp situationen till slut.

Det går inte att komma ifrån att det luktar panikhandling om detta "genomtänkta" beslut. Säkert är man lite påverkade av de så kallade supportrarna. De har ju skrikit om Walkers avgång ett bra tag nu. Nu kan de koncentrera sig på att skrika lite vettigare saker.

Jag vet inte hur länge man fört diskussioner i styrelsen om att sparka Walker, men det sätt och i det läge det hela skedde luktar som sagt panik. Därför kommer inte jag ge någon credit till styrelsen om Ösk klarar sig kvar.

Det tråkiga för Walker är att han förmodligen kommer att framstå i ännu sämre dager och hans ersättare, Urban Hammar, i ännu bättre dager på grund av spelschemat. Jag räknade kallt med att vi skulle förlora mot AIK i senaste omgången. Ska Ösk klara kontraktet är det först och främst bottenkollegorna vi måste slå. Mot Trelleborg på söndag måste ÖSK därför ta poäng. Jag tror att man tar alla tre.

Det jobbiga i det sammanhanget kommer bli alla rubriker om Hammar-effekten. Alla hyllningar av styrelsens snabbtänkthet som gav resultat direkt. Alla vidriga leenden hos äggkastare och klottrare som efter matchen går ut och firar och skryter om att det faktiskt var de som såg till att Ösk tog tre nya poäng.

Men vad fan, nästa år hamnar Ösk i ett krisläge igen och då börjar de skrika på Hammars avgång. Och efter en utskåpning av svenska mästarna (vilka de än må vara) börjar den kära Ösk-styrelsen svettas igen. Resultat av det? UT: Hammar - IN: Massören!!?

Läser här om att ungtuppen Windows Vista inte lyckats kvalificera sig för OS. Det är givetvis ett stort bakslag för MOK, Microsofts Olympiska kommmité. För oerfaren säger man från Lenovos håll (som håller i MOK:s uttagningar). Istället blir det veteranen Windows XP som får åka dit och visa upp sig en sista (?) gång. Vista kommer visserligen att befinna sig i Kina, men då som rent uppvisningsinslag, för att om möjligt kunna hoppas på en OS-biljett i framtiden.

Detta alltså om deltagarna från dopningsvärldens mest skandalomsusade nation, Microsoft. Hur nära eller långt borta den eviga talangen Linux är från OS-deltagande har vi dock inga uppgifter om i dagsläget, men givetvis hoppas jag kunna återkomma i frågan.

Jag hörde Ralf Eström på radiosporten igår. Han sa att lagen ända ned till plats nio är inblandade i guldstriden i allsvenskan. Motiveringen var att något i stil med att "alla slår alla". Av samma anledningtror jag inte att lagen nedanför Kalmar på femte plats i praktiken är borta redan. Sex poäng är ok att ligga efter, möjligtvis också sju vilket skulle låta AIK vara med i titelracet också, men fler poäng än så tror jag är för svårt att hämta in på de bästa lagen i en jämn serie. I alla fall med bara sju omgångar kvar.

"Avsågade" är därmed Malmö, Hammarby och Helsingborg. Tony Gustavsson sitter förmodligen rätt säkert. Det han gjort med Bajen i år kommer förmodligen att betala sig ännu bättre nästa år. Stuart Baxter känns osäker då det är frågan om han ens vill vara kvar nästa år. Sören Åkeby däremot är förmodligen avsatt efter säsongen. Jag sa redan inför säsongen att han trots sina SM-guld med Djurgården har en hel del att bevisa. Hans arbete i Malmö har inte bevisat ett dugg.

Jag trodde faktiskt att det var Malmös tur i år. Nu börjar jag tvivla om de någonsin kan få ut all den kapacitet som finns i laget. Babis Stefanidis är skön att se i sina bästa stunder, men han lär knappast lösa upp några knutar i laget Malmö FF.

Kvar i toppen finns alltså fem lag och ska jag våga mig på en kvalificerad gissning kommer guldet att hamna hos någon i trion Djurgården, IFK Göteborg och Elfsborg. Blir det storstryk ikväll mot Valencia tror jag Elfsborg lägger krutet på Allsvenskan och då tar de antagligen hem det här. Annars är det jätteläge för IFK Göteborg.

Botten då? Tja, det är mitt enda tips som fortfarande står fast. Trelleborg åker ur!

För fjärde gången den här säsongen var jag bjuden över till sambons föräldrar för att äta middag och  följa Örebro SK:s fortsatta resa via pay-per-view. Jag tänker inte göra något nyhetsreferat om detta. Det gick åt helvete och vill ni ha det lite mer detaljerat än så hänvisar jag till närmaste nyhetsmedia.
Vad jag däremot vill göra är att plocka fram några detaljer som ni förmodligen inte får läsa om i tidningen imorgon.

   Som att Nedim Halilovic förmodligen är ÖSK:s mest underskattade spelare. Karln påminner i sina bästa stunder om en viss Henrik Larsson. Självklart inte på samma nivå, men just det att han gör ett riktigt slitjobb i det tysta. Löper som en gasell, bryter uppspel, glidtacklar och snor bollar, startar kontringar och då och då agerande räddande ängel i eget straffområde. De senaste månaderna har han blivit allt mer utskälld för att han gör för lite mål. Tror fan det när han gör allt annat på planen. Dessvärre räcker inte hans enorma löpvilja och spelintelligens för att skapa ett bra samarbete med kollegan Stefan Rodevåg. Det hade däremot Henke klarat av. Men så är också en av dem firad världsstjärna och den andre utskälld doldis.

   För övrigt var det ett stort irritationsmoment att hela tiden höra kommentatorn säga Nenad Halilovich. Ibland blir det fel men någon borde ha rättat honom i halvtid.

   Läste efter matchen på Expressens hemsida att Brommapojkarna vann välförtjänt. Det är ren och skär lögn och jag undrar om de ens haft råd att skicka någon att bevaka matchen. Aftonbladet däremot ger en rumphuggen men ändå mer korrekt bild av matchen. Observera dock att detta inte skall tolkas som att BP inte var förtjänta av vinsten ? det var dom, men det var också Ösk.

   När Robert Walker på lika delar vilja och jävlar anamma trycker in reduceringen i slutminuterna slår det mig plötsligt. Mot AIK, där jag ändå inte räknar med några poäng för Ösk, borde pappa Walker slänga in sina viljestarka och hungriga söner tillsammans med talangen James Frempong för att skaka om laget lite. Det skulle knappast skada att sända lite signaler till de äldre etablerade spelarna att det är dags att kliva ur fåtöljerna, spotta i nävarna och agera jordfräsar för att bärga de poäng som behövs.
   Som det sett ut de senaste matcherna har rädslan övervunnit viljan och därför börjar inte Örebro SK spela fotboll förrän de ligger under och inte längre har något att förlora. Så var det idag, så var det mot Göteborg (hmm, nåja) och i båda fallen kom ungtupparna in och såg till att det hände något. Ibland, som mot Göteborg, drar man på sig en straff. Ibland, som mot BP, börjar man gå framåt och göra mål. Skillnaden är hårfin ibland men någon annan lösning kan jag inte se.

I en omröstning på Svenska Fans anser Ösk-supportrarna att lösningen består i att byta tränare och värva spelare. För både min och Patrick Walkers skull hoppas jag att han provar mitt förslag innan han blir offer för supportrarnas dito.

Fan! Jag har varit iväg precis hela dagen och agerat flytthjälp.

Jag kommer hem, totalt utpumpad, och orkar nätt och jämt krypa upp i sängen med laptopen och ett stort glas René Barbier för att se vad jag missat från vänner, folk och fä, och läser ett långt raljerande blogginlägg som gör mig så frustrerad att jag inte vet var jag ska ta vägen.

För att vara en så otroligt intelligent och intellektuell kille så förvånar det mig att han är så ruskigt usel på att sätta sig in i en annan människas situation, tankemönster och preferenser. Det driver mig till vansinne ibland!
   Jag förstår bara inte hur han inte kan förstå vissa beteenden. Man kan ju undra om den bristen påverkar ?Den stora romanen??

 

Hur som helst personifierar han det yttersta beviset för att IQ och EQ inte nödvändigtvis går hand i hand. Dock är han jäkligt bra på empati, men det är något helt annat.

Den jäveln slutar att blogga nu också. Gott så, visserligen behövs hans texter men om romanen blir hälften så bra som han påstår (jag har ett gammalt utkast ligger här som jag skall undersöka någon dag) så kan det vara värt det. Om inte, får han en del att förklara.

 

Det ska bli intressant att se vem eller vilka som fyller hans och Åsas stolar på Kollegiet. Spelbolagen har redan släppt oddsen. Klart mest spelade är att Kollegiet lägger ned inom ett halvår eller att man permanentar gästbloggaren (som för övrigt verkar vara ett kap). Klart är dock att det är två blytunga förluster. Jämför med om Terry och Lampard hoppade av Chelsea för att koncentrera sig på landslaget. Eller kanske tvärtom!

 

Själv behöver jag sällan ge upp något eftersom jag aldrig klarar av att ensam satsa på något till hundra procent på heltid. Som jag skrev tidigare idag lyckas jag endast i perioder. Min stora Roman torde således inte bli mer än en tunn novellsamling. Men så har jag heller inget kollegie att hoppa av för att satsa helhjärtat.

Jag är en periodare.

 

Alkohol, städande, datorspel, musik, film. Allt går i perioder för mig!
Samma sak med böcker. På nattduksbordet ligger högen med halvlästa böcker som rester från en festmåltid. I själva verket härstammar de från flera olika perioder av inspirerat läsande det senaste året.

 

"Gunnar Falls onda år" av Simon Öberg är ett gammalt gräsligt pekoral och representerar ett misslyckat försök från min sida att inte låta gammal litteratur försvinna in i glömska. Gunnar Falls onda år är tryckt 1949 och handlar om titelpersonens tankar om Gud, Kärleken och Fosterlandet under hans militärtjänstgöring runt andra världskriget.
Halvvägs genom boken inser jag att jag nog gör världen en tjänst om jag låter den försvinna i någon pappersinsamling.

 

Här finns också ett par Star Trek-böcker. De är inte de mest välskrivna alstren i min boksamling och det är förmodligen därför de fortfarande ligger här outlästa.

 

"Microslavar" av Douglas Coupland köpte jag för tio år sedan. Den är absolut inte dålig, tvärtom. Jag har helt enkelt ingen vettig förklaring till varför den fortfarande ligger här outläst. Visserligen kan vissa saker i den kännas förlegade då den rör sig kring datorvärldens tillstånd i mitten på 90-talet, men den verkliga historien i Couplands bok är precis lika aktuell idag och förtjänar fortfarande uppmärksamhet. Ignorera dock citaten från Linda Skugge på omslaget.

 

Det ligger två stycken tämligen moderna böcker här också. "Jonathan Strange & Mr Norrell" av Susanna Clarke var en negativ överraskning samtidigt som Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" var en positiv dito. Jag gillar science fiction och avstår gärna från deckare, men konstigt nog håller Larssons bok på att slukas (nåja) medan den tjocka debuten av Susanna Clark förmodligen kommer att ligga här många perioder.

 

Jag kan verkligen avundas de som slukar böcker på löpande band. De som har ork, tid och inspiration att stadigt läsa tre-fyra böcker i veckan. Varje vecka. Året runt! Konstigt nog har de ofta ett lika belamrat nattduksbord som jag. Men jag slår vad om att de inte har Gunnar Falls onda år liggande där.

Elton John, den gamle stofilen har sällat sig till raden av människor som levererat mer eller mindre roliga grodor med anknytning till Internet.
"Nätet borde stängas, eftersom det gör människor mindre kreativa. Förhoppningsvis kommer nästa rörelse inom musiken rasera internet. På grund av internet har människor slutat att gå ut, möta människor och skapa saker."

Dessutom skyndar han sig att tillägga att han är teknofob. Hmm!? Jag skulle kunna ägna en stund åt att slå hål på hans teknofobiska fördomar, men jag ids helt enkelt inte. Jag lägger hellre den tiden på att umgås med människor och lyssna på musik - över internet! Undrar vad som skulle hända med musiken om Elton stängde käften i fem år istället? Det skulle vara ett intressant experiment!

Andra klassiska Internet-relaterade citat:

"The Internet was invented by the American military back in the late '60s. It was designed to be a durable, scalable, decentralized information delivery system so that in the event of a nuclear attack, American military leaders would still have access to pornography." - Paul Mather, SEE Magazine, 28 augusti 1997

"We've heard that a million monkeys at a million keyboards could produce the Complete Works of Shakespeare; now, thanks to the Internet, we know this is not true." - Robert Wilensky, University of California

"Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet." - Ines Uusman, 12 maj 1996

"I took the initiative in creating the Internet." - Al Gore

Här är ett annorlunda sätt att se på saken.

"Jag vill att du köper min produkt. Men när du gjort det
måste du omgående köpa en annan produkt och lära dig den
innan den produkt jag sålt till dig kommer att fungera!"

Skulle du gå med på detta? Risken är stor att du faktiskt redan gjort det. För så där fungerar det med "Microshits" operativsystemsmonopol.
Du köper först programmet (för ett omotiverat högt pris IMM), men sedan vill det till att du köper antivirus och brandväggs-paket och dessutom lär dig hur dessa fungerar innan du kan utnyttja ditt dyra operativsystem i samband med en internetuppkoppling.
   Men om du nu har en internetuppkoppling behöver du bara ducka kulorna från virus, maskar och hacker-attacker länge nog för att ladda ned ett gratis(!), lagligt(!) och komplett operativsystem i form av någon av de hundratals utmärkta Linux-distributioner som finns där ute. Då har du i alla fall lurat antivirus-bolagen på några kronor.

Om det nu mot förmodan sitter någon därute och lik förbaskat tror att Windows är ett 'säkert' operativsystem, ta då och anta utmaningen på Lobby 4 Linux.

Att Microsoft sedan mer eller mindre tvingar dig att köpa ny hårdvara efter några år för att de släpper ett nytt operativsystem är inte heller något som talar till deras fördel.

   Det finns vettiga alternativ nu. Vill du ha tips är det bara att fråga. Själv sitter jag och skriver detta på en laptop med PCLinuxOS installerat. Då och då försöker jag frenetiskt att pilla bort den lilla etikett som sitter nedanför tangentbordet och som säger: "Designed for Microsoft Windows"!