Slaskbloggen

Fan! Jag har varit iväg precis hela dagen och agerat flytthjälp.

Jag kommer hem, totalt utpumpad, och orkar nätt och jämt krypa upp i sängen med laptopen och ett stort glas René Barbier för att se vad jag missat från vänner, folk och fä, och läser ett långt raljerande blogginlägg som gör mig så frustrerad att jag inte vet var jag ska ta vägen.

För att vara en så otroligt intelligent och intellektuell kille så förvånar det mig att han är så ruskigt usel på att sätta sig in i en annan människas situation, tankemönster och preferenser. Det driver mig till vansinne ibland!
   Jag förstår bara inte hur han inte kan förstå vissa beteenden. Man kan ju undra om den bristen påverkar ?Den stora romanen??

Hur som helst personifierar han det yttersta beviset för att IQ och EQ inte nödvändigtvis går hand i hand. Dock är han jäkligt bra på empati, men det är något helt annat.

Den jäveln slutar att blogga nu också. Gott så, visserligen behövs hans texter men om romanen blir hälften så bra som han påstår (jag har ett gammalt utkast ligger här som jag skall undersöka någon dag) så kan det vara värt det. Om inte, får han en del att förklara.

Det ska bli intressant att se vem eller vilka som fyller hans och Åsas stolar på Kollegiet. Spelbolagen har redan släppt oddsen. Klart mest spelade är att Kollegiet lägger ned inom ett halvår eller att man permanentar gästbloggaren (som för övrigt verkar vara ett kap). Klart är dock att det är två blytunga förluster. Jämför med om Terry och Lampard hoppade av Chelsea för att koncentrera sig på landslaget. Eller kanske tvärtom!

Själv behöver jag sällan ge upp något eftersom jag aldrig klarar av att ensam satsa på något till hundra procent på heltid. Som jag skrev tidigare idag lyckas jag endast i perioder. Min stora Roman torde således inte bli mer än en tunn novellsamling. Men så har jag heller inget kollegie att hoppa av för att satsa helhjärtat.