Gunnar Falls onda år

Jag är en periodare.

 

Alkohol, städande, datorspel, musik, film. Allt går i perioder för mig!
Samma sak med böcker. På nattduksbordet ligger högen med halvlästa böcker som rester från en festmåltid. I själva verket härstammar de från flera olika perioder av inspirerat läsande det senaste året.

 

"Gunnar Falls onda år" av Simon Öberg är ett gammalt gräsligt pekoral och representerar ett misslyckat försök från min sida att inte låta gammal litteratur försvinna in i glömska. Gunnar Falls onda år är tryckt 1949 och handlar om titelpersonens tankar om Gud, Kärleken och Fosterlandet under hans militärtjänstgöring runt andra världskriget.
Halvvägs genom boken inser jag att jag nog gör världen en tjänst om jag låter den försvinna i någon pappersinsamling.

 

Här finns också ett par Star Trek-böcker. De är inte de mest välskrivna alstren i min boksamling och det är förmodligen därför de fortfarande ligger här outlästa.

 

"Microslavar" av Douglas Coupland köpte jag för tio år sedan. Den är absolut inte dålig, tvärtom. Jag har helt enkelt ingen vettig förklaring till varför den fortfarande ligger här outläst. Visserligen kan vissa saker i den kännas förlegade då den rör sig kring datorvärldens tillstånd i mitten på 90-talet, men den verkliga historien i Couplands bok är precis lika aktuell idag och förtjänar fortfarande uppmärksamhet. Ignorera dock citaten från Linda Skugge på omslaget.

 

Det ligger två stycken tämligen moderna böcker här också. "Jonathan Strange & Mr Norrell" av Susanna Clarke var en negativ överraskning samtidigt som Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" var en positiv dito. Jag gillar science fiction och avstår gärna från deckare, men konstigt nog håller Larssons bok på att slukas (nåja) medan den tjocka debuten av Susanna Clark förmodligen kommer att ligga här många perioder.

 

Jag kan verkligen avundas de som slukar böcker på löpande band. De som har ork, tid och inspiration att stadigt läsa tre-fyra böcker i veckan. Varje vecka. Året runt! Konstigt nog har de ofta ett lika belamrat nattduksbord som jag. Men jag slår vad om att de inte har Gunnar Falls onda år liggande där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0