Slaskbloggen

Precis utanför min uteplats finns en liten gräsplätt innan en skapligt trafikerad väg tar vid. På sommaren används gräset av rastande hundar och under den bistra vintertiden upptas större delen av en jättelik snöhög som den tanklöse plogbilsföraren placerat där. Barnen i närområdet har givetvis upptäckt denna och i brist på andra pulkabackar är det således utanför mitt köksfönster de håller på och åker.
Flera av dem verkar dock inte förstå vad tomtgränser är för något. Hela uteplatsen används att springa över för att sedan ta sig igenom häcken som markerar tomtgränsen och vidare upp på snökullen.

Idag stod jag vid fönstret och såg när de kom som ett lämmeltåg över uteplatserna. Jag bara gapade och undrade vad sjutton de tänkte med. Och rätt vad det var började jag känna mig gammal. Jag kom på mig själv med att tänka att så där tanklöst betedde man sig inte när jag var barn.
Den där tanken satt kvar i huvudet när jag tog mitt te och bäddade ner mig igen. (Är rejält förkyld just nu).

När jag var liten bodde det en gammal tant i huset mitt emot. Vid ett par tillfällen hade hon bjudit oss barn på lite godis. Tyvärr nöjde vi oss inte med det, utan när vi var godissugna sprang vi dit och ringde på och frågade om hon hade godis åt oss. Det känns oerhört pinsamt att tänka på vår oerhörda fräckhet idag. Var fanns vår uppfostran? Vad tänkte vi med egentligen?

Så det är kanske inte så stor skillnad på barn förr och nu. Det skulle möjligen vara att de ber en dra åt helvete om man försöker tillrättavisa dom, men det skulle vi aldrig ha gjort!