Farväl Freddie - Välkommen tillbaka Henke

Jag pajade magen definitivt i helgen. Dessutom infann sig en idétorka som gjorde att denna blogg förblev O-uppdaterad under tre dagar. Då ska ni veta att min ambition är att få dit ett inlägg per dag. Men med en mage i uppror och alldeles för mycket chips och julmust som forsar runt i systemet känner man sig inte så manad att sitta och vara koncentrerad under någon timme.

I ärlighetens namn ska sägas att jag var ganska bakfull under fredagen. En bra kur för det är Julmust och en påse lakrits. Tyvärr hade det motsatt effekt på min mage och det har jag fått sona för sedan dess.
Nu sitter jag på kontoret igen och funderar på hur jag ska neutralisera idétorkan. Jag borde förstås skriva något om Henrik Larsson. Så det gör jag nu!

Jag är lite tråkig och stämmer in i de jubelkörer som har hörts efter hans insats på Old Trafford i söndags. Han gjorde en suverän insats. Visst var han bäst på planen under framför allt första halvlek, men han borde också ha gjort minst ett mål till. Han fick fart på Rooney också och hade den supertalangen bara varit vän med bollen hade han satt ännu fler bollar i nät.

Igår fick engelsmännen se en del av de konster som Henke plockat upp i Spanien. Om Ronaldinho såg matchen måste han ha varit nöjd med de tekniska nummer Henke visade upp. Klacken fram till Rooney var stor fotbollskonst, och även om Henke aldrig varit oteknisk så gjorde han inte mycket sådant innan han började träna och spela ihop med den fantastiska brassen.

Men snälla, snälla, försök inte att tänka på att tjata in Henke i landslaget igen. Även om hans kropp fortfarande är i otroligt bra trim så bör han få koncentrera sig på klubbspel i fortsättningen, oavsett om det blir i England eller Sverige. Det är bättre att spelare som Johan Elmander får chansen att etablera sig på allvar i landslaget, även om det innebär att vi missar ett EM-slutspel.

Så med Zlatan i allt bättre form och Larsson i full comeback i en stor liga börjar vi kunna återupprätta äran för våra Super-swedes. Det enda smolket i glädjebägaren är de trista ryktena kring Fredrik Ljungberg. Arsenal ska enligt vissa uppgifter ha tröttnat på svenskens skador och vill göra sig av med honom. Jag är faktiskt förvånad över att det inte har hänt tidigare, även om han tillsammans med Henry numera är definitionen av Arsenal. Det bästa för Fredrik är förmodligen att han gör en ”Henke”. Det vill säga att han slutar i landslaget för att ge kroppen en sista chans att läka ihop och därmed kunna klara av ett par år till i världens hårdaste liga.

Men landslaget då? Tja, trots Zlatan och en Källström på väg uppåt får vi kanske inse att ett land som Sverige har toppar och dalar. Trots att man inte lyckats fullt ut i de senaste mästerskapen, 2002 var förmodligen den bästa chansen, så känns det som att det är dags för den där obligatoriska svackan. Vi hade en under hela 1980-talet, det kom en kortare efter bronsåret 1994 och nu har vi alltså ridit på en enorm framgångsvåg igen under ett antal år. Svackan måste komma snart och då vill jag inte ha Henke i närheten av landslaget. Hans fantastiska karriär förtjänar inte att avslutas med ett misslyckande!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0