Slaskbloggen

Göran Perssons svada är över. Maktens män och kvinnor kan andas ut. Åtminstone tills memoarerna kommer ut.

Tittar man på Perssons utveckling över alla avsnitten ser det lite otäckt ut.
Från att i början ha varit glad och pigg, ja nästan lite sprallig, till de i sista avsnittet uttryckta rädslorna för sitt liv och tröttheten, kroppssmärtorna och de många motgångarna.

I det sista avsnittet har han för första gången börjat bli rädd för attentat mot sin person. Det ger mig en bild av den isolerade despoten som efter lång tid vid makten har fler fiender än vänner och börjar bli paranoid.
Despoten i sagan, eller historien ? välj själv, drar sig undan mer och mer tills han uppslukas av galenskap eller får rätt i att någon dödar honom.


Göran Persson blir allt mer introvert och enstörig efter att dokumentären har sänts. Media ligger på honom hårt och belägrar sörmlandsgården. Alla vill ha ett uttalande och en klämkäck bild på honom. Helst ska han ha en högaffel i näven och leriga gummistövlar på fötterna. En Lantmännen-keps vore inte fel det heller, men Göran verkar inte vilja överge sin kära, tomteröda toppluva. Någon högaffel ser de inte heller röken av, men en av fotograferna från DN har minsann sett ett par stövlar på trappan upp till huset. De drömmer våta drömmar om att få se Göran ta på sig dem.

Expressen lyckas låna en björn från en förbipasserande cirkus. De klär den i hängselbyxor och en flanellskjorta och hetsar den sedan till att attackera bilar i närheten. De tar suddiga foton av alltihop och knåpar ihop krigsrubriker. En av dem lyder "Persson på skövlingståg - urinerade på Expressens fotograf!".

Efter ett par månader tröttnar Göran. Per Nuders ignoreringstaktik kostade honom valet och den verkar inte hjälpa nu heller. Han förklarar krig mot medierna och alla andra som vågar komma nära. Journalister från hela världen samlas kring residenset och stämningen beskrivs som mycket laddad. Janne Josefsson gör ett försök att ta sig in för att prata med Persson men möts av en hagelsvärm och blir träffad i baken. På sjukhuset medger han att alla män inte är lämpade att genomföra det hårda ansvarsutkrävandet som hans program anser sig göra. Han föreslår från sjuksängen att en kvinna får ta nästa hagelskur och hoppas att han därmed bevisat att han är för jämställdhet i sitt program.

Göran bygger en vallgrav runt tomten och innanför den en skyttegrav. Där parkerar han sig på en stadig pall och spejar med sin kikare, ständigt redo att gripa tag i hagelbössan.
Anitra är ute hos honom med mat och kaffe då och då.
När det mörknar och Göran byter till nattkikare kommer hon ut i nattlinne och undrar om han inte ska komma in snart.

- Evig vaksamhet är priset jag får betala för mina stordåd lilla vän, svarar Göran sammanbitet.

Anitra lägger en filt runt honom och skyndar in i det värmande och skyddade huset. När hon stängt dörren kan hon inte låta bli att tycka att Göran beter sig lite konstigt. Men det känns så illojalt, så hon intalar sig själv att han vet vad han gör. Han har ju trots allt beskyddat ett helt land! Och så har han ju lovat att hon ska få träffa kungen om hon sköter sig.