Slaskbloggen

Jag blir så trött på alla dessa kontraproduktiva, så kallade patrioter, som sticker upp sina fula trynen här och där. En av de roligare webbsidorna i denna svenska bakgård är förstås info-14. Saxat från programförklaringen:

"Som ett självständigt medium kan info-14 rapportera om händelser som parti- och organisationsbundna tidningar inte kan, objektivt och oberoende."

Sedan när blev objektivitet synonymt med propaganda? Det är som jag skrev i ett inlägg förra året; vi har ingen jävla användning för sådana människor i det här landet. God natt!

Är det ensamma människor utan liv som blir så upprörda över en mustasch i TV-rutan? Som blir så upprörda över förändring? Är det samma människor som upprördes över att 'Skäggen' rapade i rutan på 60-talet? Eller är det en ny generation av ensamhetshushåll? Jag känner bara till ett ensamhetshushåll på webben, men jag tror inte ens att han tittar på TV. Dessutom har han redan såväl mustasch som skägg.

Jag tycker lite synd om nyhetsuppläsare Rikard Palm som gått och skrotat hela semestern för att få ihop sin mustasch. En mustasch som hans fru dessutom tycker är stilig. Hur många fruar skulle acceptera en mustasch bara så där?
 

Jag tål inte värmen. Jag har varit däckad i perioder med extrem huvudvärk ända sedan den satans värmeböljan började. Under tiden växer gräset i takt med mina ogjorda skrivprojekt och åtaganden. Idag var jag tvungen att tvinga mig själv att skriva klart en krönika jag lovat i ett svagt ögonblick. (Det var bergis regn den dagen!)
Därför blev den bara ett sammelsurium av osammanhängande tankar. Förhoppningsvis har jag lärt mig något av erfarenheten i alla fall.

Imorgon är det tänkt att jag skall få ihop någon slags läsvärd rapport inför mötet Örebro SK - Hammarby. Dessutom har den andra, bättre, bloggen försummats och kräver en ordentlig uppdatering imorgon. När jag ska få tillfälle att klippa gräset vet bara stjärnorna.

----------------------

Eftersom jag tappat lite på sistone kommer här lite snabbhorande:

Paris Hilton tycker att hon verkligen växt upp nu. Ingen är förvånad då hon inte framstått som så värst vuxen tidigare.

När Samuel Holmén nobbade topplaget Elfsborg och spel i Europa för att skriva på för nedflyttningshotade Bröndby i Danmark kändes det löjligt och pinsamt girigt. När Paulinho nu går till Sydkorea var mina första reaktioner liknande. Men efter att ha sett vad han själv säger om det hela blir jag lite mer förstående. Till skillnad från Holmén börjar han närma sig slutet på karriären och jag förstår att han vill tjäna lite pengar innan det är för sent.

   För Hammarby är det förstås en mindre katastrof. Med Charlie Davies borta på OS-uppdrag och Paulinho i Sydkorea kan deras pigga klättring mot toppen ta en ände med förskräckelse. Inte för att jag på allvar trodde på Hammarby som någon utmanare om SM-guldet, men ändå.

När ska regeringen ta och införa lite skattelättnader för fotbollsindustrin i Sverige? Det svenska musikundret är slut för länge sedan, liksom storhetstiden för svensk film och Volvo är snart inte svenskt alls. Det är kanske dags att låta svensk fotboll bli den nya stora exporten. Och då menar jag inte spelarna - de exporteras på löpande band redan vare sig
klubbarna vill det eller ej.

Det finns en hel del sägner runt Sisko, den onda katten vi har skaffat. (Fråga bara den äldre katten vi har sedan tidigare).
En av dessa sägner berättar om en amerikansk kattforskare som kom för att studera och dokumentera "The Sisko" som han kallas på andra sidan atlanten. Mindre än ett dygn senare var amerikanen intagen på mentalsjukhus. De som hälsat på honom säger att han sitter i ett hörn hela tiden och jämrar sig.
    "Those eyes, those eyes!"

Igår fick jag en bild som sägs komma från amerikanens kamera. Jag börjar bli lätt orolig nu. Vi kanske skulle ha skaffat en annan katt?

Jag har egentligen inte tid, men två saker måste ut.

Spisfarsen fortsatte här idag. Bakgrunden är den att jag för mer än två veckor sedan anmälde till hyresvärden att det uppstår spänning om jag placerar en kastrull halvt på diskbänken och halvt på plattan. Orolig förstår jag ändå att det är semestertider och att de kanske inte kan komma på en gång. Så jag ber bara om något slags förhandsbesked. Kanske något av följande:

   * Spisen innebär en livsfara. Stäng av den. Dra ur alla proppar och sätt er sedan i säkerhet i källaren.
   * Vi har ingen aning. Det är förmodligen ingen fara men ta inte i kastrull och diskbänk samtidigt för säkerhets skull.
   * Ingen fara. Fortsätt du att koka gröt i lugn och ro. Vi kommer att fixa det där.

I går hade det alltså gått två veckor utan så mycket som ett mejlsvar när en elektriker kom förbi. Han hummade fundersamt när jag demonstrerade problemet för honom.

   "Det här verkar vara ett fel i spisen. Jag är ingen sådan elektriker" sa han och gick ut i hallen för att skruva isär proppskåpet. För det är sådant elektriker som han gör. Givetvis hittade han inget fel i proppskåpet men det gav honom något att göra nu när han hade gjort sig omaket med att komma hit. Han lämnade mig sedan med löfte om att skicka dit en vitvaruelektriker.

Den killen kom idag och stod istället och ojade sig när jag demonstrerade 'durrandet' i diskbänken. Sedan mätte han en stund mellan spis och diskbänk men hittade ingen spänning. Till slut klev han med bestämda steg ut i hallen. För att skruva isär proppskåpet trodde jag. Istället hör jag hur han ringer till någon.

   "Ja tjenare, det är jag. Jag behöver hjälp."

I det här läget börjar jag bli lite orolig. Han fortsätter att förklara läget i telefonen innan han någon minut senare kommer in i köket igen och förklarar läget. Tydligen är jordningarna i diskbänken och spisen för långt ifrån varandra och därmed kan det skilja någon volt mellan dom. Eller om det var ampere eller gigawatt eller något i den stilen. Det är obalans helt enkelt. Men hans chef skulle vara vänlig nog att komma förbi för att fixa det.

När chefen dyker upp några timmar senare får han samma demonstration som de tidigare elektrikerna. Han gör samma mätningar som sina föregångare och tittar på samma proppskåp. Sedan bekräftar han att det handlar om en obalans, att det inte innebär någon omedelbar fara och att han ska skicka dit någon som åtgärdar det hela.

En ny elektriker alltså. Starkt jobbat! Precis innan han går ut genom ytterdörren säger han något märkligt.
  
   "Du vet, ju mer elektronik som folk kopplar in i hemmen desto märkligare fel får vi att handskas med."

Jag står bara och blinkar och undrar vad fan karln menar. Skulle det här vara mitt fel?

----------------------

Annars har de senaste dagarna kretsat runt fotbollsspelaren Nordin Gerzic. Allt löstes igår och efter att ha sett inslagen på Nerikes Allehandas webb-tv är jag övertygad om att han har fallit offer för en otroligt duperande agent i form av Miro Jaganjac. Fansen har varit i uppror och alla hoppas nu att Nordin dumpar Miro. Det tror jag nog ÖSK:s sportchef Lennart Sjögren också gör.

Har fått iväg en matchrapport på Svenska Fans om matchen igår. Den som nämns bland annat här och där. Den var lika tung att skriva som jag känner mig i huvudet just nu. Fan, måste 'pigga' till mig!

Retroguiden härnäst. Därefter skumma arbetsmarknaden efter meningslösa, lågbetalda jobb.
Sedan bevakning av kvällens Allsvenska matcher för att sedan påbörja en sammanfattande artikel om första halvan av säsongen. Och först därefter, om det blir någon tid över, ska jag formulera något vettigt här.
 
Men man ska inte klaga, ÖSK är att räkna med i Allsvenskan igen och jag håller mitt skrivande igång. Två saker som är oerhört viktiga för mig. Jag har inte haft så här mycket att göra sedan tonåren tror jag, ändå är jag officiellt arbetslös.
Go figure!

Och snälla, snälla Nordin - stanna kvar i ÖSK en säsong till så kommer både du och laget att växa ytterligare!

Det har varit för mycket en dag som denna. Har knappt men precis hunnit med det jag ska i tur och ordning.
Först en Inför-artikel till Svenska Fans. Därefter en ny nostalgitripp i Retroguiden. Och nu alltså detta inlägg.

Utöver det har jag hunnit hitta en rolig webbsida här. Fast de borde ha lagt till texten "Och därför slutar även denna text tvärt!"

I övrigt tycker jag bara synd om Gefle. Tyvärr blir det antagligen osäkert kval för dom i år. Såvida inte Ljungskile gör det "omöjliga" och sprintar förbi dem på slutet. I så fall spelas det Superetta-fotboll på Strömvallen nästa år. Gefles Daniel Bernhardsson pratar om att de inte nådde upp i 'normal' standard i kvällens match. Sorry Gefle, ni har knappt kommit upp i normal standard på hela säsongen och nu börjar det vina om knutarna. Det värsta för dom är kanske att det inte ens gick bättre när de hade Oremo, så man undrar just om Djurgården satsat rätt. Det får tiden utvisa.

Jag är lite smånöjd med mig själv. I förrgår myntade jag ett nytt uttryck på den seriösa bloggen.
   Ska man nödvändigtvis översätta svenska spel får man akta sig för ett nytt Waterg... förlåt, Shadowgate.
Shadowgate var ett NES-spel man översatte till svenska en gång i tiden. Resultatet var riktigt, riktigt dåligt. Nästan lika dåligt som det här spelet. Kombinerat med det faktum att namnet påminner om ett skandalnamn inom amerikansk politik gör det vasst i spelsammanhang.

Idag slickar jag i mig berömmet jag snubblade över på en annan blogg. Snacket går och det är kul. För den bloggen vägrar jag att kompromissa och hora med.

Eftersom jag jobbat in en dag vad det gäller mina litterära åtaganden tog jag ledigt igår. Det skulle bli en datorfri dag ute i trädgården. Redan vid frukost kliade det i fingrarna på mig och som den datorjunkie man  är satt jag och nästan omedvetet letade ursäkter för att starta upp den.
   "Att kolla NA:s nyheter är ju samhällsnyttigt. Väderleksrapporten från SMHI.se är ju oumbärligt om jag nu ska vara ute i trädgården. Tänk om jag fått mejl från någon?"
Ja, ungefär så gick tankarna. Sedan var frukost och ombyte klart.

Sedan kom regnet och slog hål på det sista av min motståndskraft och datorn slogs på. Men som kompensation höll jag mig enbart till nöjen och inget som kan betecknas som arbete (bloggar, noveller, programmering etc.) Det är naturligtvis inte bra för någon som försöker införa rutiner i sin vardag. Det är inte heller bra för att hålla liv i min kreativa ådra. Allt sånt där görs ju annars bättre nästa dag. Det är inte för inte som jag känner igen mig i texten på Fritiof Nilsson Piratens gravsten.

Här under är askan av en man som hade för vanan att skjuta allt till morgondagen.

Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972.

IFFHS - International Federation of Football History & Statistics är en FIFA-organisation som varje år rankar såväl klubbar som ligor inom världsfotbollen. 2005 hamnade Allsvenskan på en mindre smickrande 73:e plats i världen. Enligt årets första prognos ser det inte ljusare ut. Vi delar plats 89 med den Indiska ligan. Före oss har vi storheter som Armenien, Oman och Syrien. Finns det någon av vikt som faktiskt rankas lägre än vår kära Allsvenska? Jodå, Norge intar plats 98 på en lista som alltså rymmer världens hundra bästa ligor.

Läs fler fotbollslistor på IFFHS:s hemsida.

Boksommaren -08 har varit en katastrof så här långt. Breven av Håkan Andersson gav jag upp halvvägs. Den har ett vackert, nästan poetiskt, drömliknande språk men när boken följer tre huvudpersoner under tre tidsåldrar och man aldrig vet vilken person man läser om när ett nytt kapitel börjar - ja då blir en kille med koncentrationssvårigheter, som jag, väldigt förvirrad. Sorry Håkan, den är vacker men den får ställa sig sist i kön.

Nästa bok i gratiskassen jag fick sa något om DaVinci-koden på omslaget. Den siste Tempelriddaren av Raymond Khoury påminner språkmässigt om kioskdeckare som Mack Bolan. Inte så välskrivet men hyfsat lättläst. Dessvärre är hans karaktärer stereotypa och endimensionella. Hjälten är ädel, stark och till synes utan brister. Skurkarna är känslokalla och... tja, fulla med skurkaktiga tankar. Jag orkade knappt 100 sidor.
   Raymond är enligt omslaget en före detta arkitekt som böt yrkesbana för att skriva film & TV-manus. Jag hoppas att hans byggnader är bättre än hans prosa. Eländet ska tydligen bli mini-serie med Mira Sorvino.

Men det kanske är att förvänta sig av en trave böcker som ratats av två ihärdiga läsare före mig. Finns det inget guldkorn i den där kassen jag fick som kan rädda den här boksommaren?

Innan jag gör en ny djupdykning matar jag mina sinnen med en klassisk författare istället. Graham Greenes Vår man i Havanna kan kanske stålsätta mig för de böcker som kommer sedan.

Det Aftonblaskan m fl verkar missa med nyheten om Eto'o och de Uzbekistanska ligaledarna är inte att Kuruvchi försöker få till en regelrätt övergång av Eto. Vad som däremot framgår av deras hemsida (det borde väl vara grundläggande åtgärd av en journalist, eller hur Marcus Leifby?) är att de (enligt vad de själva påstår) slutit ett avtal med Barcelona där flera av Barcas ledare skall besöka klubben och hjälpa dom med träning, erfarenhet eller liknande.

I ett sådant här utbyte kan jag mycket väl tänka mig att det kommer spelare på besök. Märk väl att de nämner Xavi m fl som skulle kunna dyka upp längre fram. Om de sedan kommer att spela för klubben i tävlingssammanhang ställer jag mig tveksam till. Men man vet aldrig. Klubben nämner specifikt tävlingsspel i den asiatiska motsvarigheten till Champions League.

Läs själva och gör egna tolkningar av den knaggliga engelskan på Kuruvchis hemsida.

Pressrummet på Behrn Arena är inget att yvas över. Jag vet inte hur de ser ut på de andra arenorna men som rum betraktat är det ganska ordinärt - om man bortser från de stora fönstren. Då är det något helt annat med toaletterna. Det finns bara två men såväl väggar som golv är klädda i blanka, svarta (givetvis) kakelplattor och massor av krom. Nackdelen är att om någon jävel pissar utanför kan man halka och slå ihjäl sig.
   Undrar just hur Aftonblaskan skulle reagera om Erik Niva skulle avlida inne på ÖSK:s pressrumstoalett. Eller TV4:s Olof Lundh. Eller nej förresten, det är knappast någon som skulle sakna Lundh.

Journalister på plats var fler än vad jag trodde på förhand. Av naturliga anledningar kände jag mest igen TV-folk. Som tjejen från lokalnyheterna och den slätstrukne programledaren från TV4. Alla var artiga men det var en stel artighet, professionell om man så vill. Man sa ursäkta om man stötte till någon och man höll upp dörren om någon fler skulle gå ut eller in. Utöver det yttrades inget till någon som inte var en del av etablissemanget. Flera besökare satt för sig själva mest hela tiden, antingen var de förstagångs-besökare som jag eller så hade de för länge sedan gett upp tanken på igenkännande kramar och småtrevligt kallprat.

I pausen bjöd sportklubben på baguetter. Det var meningen att vi skulle få kaffe till men det var av någon anledning försenat. En pressvärd stod hela tiden och beklagade sig över det försenade kaffet samtidigt som han då och då knackade på en låst dörr. Antagligen fanns kaffet bakom den där dörren och jag undrade stilla varför han inte kunde låsa upp den och ta reda på hur länge kaffet skulle dröja. Här och var i lokalen hördes luttrade journalister muttra om uteblivet kaffe mellan brödtuggorna.

Kaffet kom till slut men då var det så nära till avspark att jag fick svepa med mig en mugg ut på läktaren. Det kan ha varit otillåtet för jag såg ingen annan som gjorde det. Men eftersom den enda pressvärden som fanns för stunden var tvungen att vid alla tillfällen ha uppsikt över pressrummet hade han varit oförmögen att stoppa mig ändå.

Sedan vann förstås ÖSK matchen tack vare finsk och bosnisk briljans och jag skyndade mig ut i värmen igen. För ett pressrum på Behrn Arena kan vara ett riktigt kargt landskap.

Jag ska invadera pressläktaren på Behrn Arena om någon timme eller så. Jag har alltid varit nyfiken på vad de gör där uppe, förutom att kolla på matchen. Hänger journalisterna (de få som är där) med varann eller är de uppdelade i läger precis som i skolan? Är rikspressen jordnära? Är landsortspressen högfärdiga? Är en amatör från Svenska Fans med och diskuterar skador och spelformationer på samma villkor som de etablerade journalisterna?

Det är lite sånt där jag är nyfiken på. Men det är inte därför jag åtog mig att skriva rapport från matchen. Jag hörde att Ösk bjuder på baguette och kaffe i pausen. Sedan är det förstås bra om Ösk vinner matchen så de inte blir på dåligt humör och avkräver en pengar för mackan när jag går.

Som Linux-förespråkare gör det lite ont när jag läser en artikel som denna. För Eva Wieselgren har flera goda poänger i sin text och pekar utan pardon ut hur långt Linux-distributionerna har kvar att vandra innan de är redo för gemene man och kvinna. Visserligen skulle hon må gott av att läsa på lite innan hon testar men å andra sidan, hur många privatanvändare gör det? Framförallt bör man ha ett mantra i huvudet när man provar Linux första gången.

Linux är inte Windows. Linux är inte Windows. Linux är inte Windows...

Det kom lite kommentarer på gårdagens inlägg. En del ros en del ris och, förstås, flera som inte förstod vad jag menade.

För mig är det ett problem när en del bloggar består av slentrianmässigt återberättande av dagens största nyheter med flitigt länkande för att skaffa sig högre status på ställen som t ex Bloggportalen. Andra bloggar består av flams och trams som rimligen bara borde ha något värde för den närmsta vänkretsen, om ens det.
Hur ska man i det gyttret hitta något intressant att läsa?

Eller så kan man se det som Leif GW Persson:
   "Jag har varit inne och läst belladonna och allt vad de heter men det är en förskräcklig massa som inte är begripligt, de stavar illa, har konstig satsbyggnad och verkar allmänt bluddriga i huvudet."

Men, mina (o)vänner och andra läsare, tillbaka till saken. Bara det faktum att de senaste två dagarna har resulterat i en ökning av unika besökare på den här bloggen med över 500% torde styrka min tes om hur lätt det är att skaffa en populär blogg genom att hora. Kvalitet behöver alltså inte ha något med det att göra och det är tragiskt.

PS. Och Thea, jag länkade faktiskt till 4 artiklar igår  ;)

PS2. Istället för att bara lägga kommentarer om hur dum i huvudet jag är så skulle jag uppskatta om ni gav mig lite bra tips på bloggar som motbevisar min tes. Sådana som har något vettigt att säga, sådana som roar, oroar eller bara har en kul grundidé. Personkulter, mode och annat ytligt kan ni däremot lämna i soptunnan.

Att blogga handlar om det inneboende behovet av att bli sedd. För att bli sedd i bloggvärlden måste man hora. Såvida inte du har ett känt namn eller en hel redaktion som kan skriva nyheter på ett tema. Eller faktiskt är jävligt talangfull och skriver på något slags hårt hållet tema där man besitter mer än bara grundkunskaper!

Men det är ju så enkelt. Allt du behöver göra är att länka till dagens största nyheter i Aftonblaskan. Som den här till exempel. Eller den här. Allra bäst är det om du är bland de första att blogga på den. Då syns du snart i listan över bloggar som finns intill varje artikel och vips så börjar besöken ramla in. Speciellt om du är med på så många portaler och bloggsamlingar som du bara kan hitta. Som till exempel Bloggportalen.
   Så jag gör så emellanåt. Länkar till en artikel bara för att generera trafik och hoppas på att några stannar kvar ett tag när jag sedan skriver om mer betydande saker.

Jag kollar mest på Örebro-sidan på Bloggportalen. Att kolla riks är liksom ingen idé innan man nått i topp i sin stad eller region. De bloggar som ligger i topp där horar utav bara fan. En av dom, som handlar om en hel familj, är som en trafikolycka av det mer spektakulära slaget. Där hänger föräldrarna ut sina barn och släkt och vänner utan tanke på konsekvenserna. Jag mår illa av det men kan i likhet med en trafikolycka inte låta bli att läsa någon gång ibland.

En blogg som horar ännu mer skrivs av någon medelålders kvinna (föga förvånande uppger hon inte sin ålder). Ett tydligt exempel på det slöa intetsägande blogg-horandet kommer i ett inlägg hon skrev nyligen. Det är endast på dryga tusen tecken men ändå lyckas hon klämma in länkar till fem artiklar i svensk dagspress.

Det kan väl vara bra att länka till det man pratar om kanske någon balanserad läsare nu tycker? Visst, men problemet är att denna medelålders kvinna gör som de flesta och förvandlar blogginlägget till ett slags referat av artiklarna. Och är det något jag föredrar så är det att gå till källan.

Men så kan det vara när man horar. Ungefär som jag gör just nu. Då har jag mycket mer respekt och intresse för en blogg som den här. Han uppdaterar den tyvärr för sällan men du hittar i alla fall genuina texter utan horeri, och emellanåt kommer det en hel del dråpliga historier från den mannen som gör läsandet värt det även för dom som inte känner honom. Den här bloggen är ett annat exempel på hor-fritt bloggande och dessutom skrivet på ett underhållande tema (innan producenten tog över). Det är bloggar som förtjänar läsare i min värld. Men vad vet jag, jag är ju en blogg-hora...

Nu sipprar det fram mer användbara funktioner och inställningar i Firefox. En del mer hemliga än andra. Roligast när IDG/PC för alla listar sju funktioner är påskägget med hälsningen från robotarna. Prova själv att skriva in about:robots i adressraden.

Kul för Allsvenskan att Gefle knep en seger. Mindre kul för Örebro SK. Men jag kan tänka mig att Allsvenskan slutar ungefär som det ser ut nu. Hammarby, Trelleborg och Sundsvall ligger lite för högt upp medan Örebro, Malmö och Göteborg ligger lite för långt ner. Men i övrigt ser tabellen ut som en möjlig sluttabell. Men säker kan man ju aldrig vara, speciellt inte innan transferfönstret har stängt.

ÖSK värvade väl inte friskt men till slut kom det några nyförvärv. Den som efter två matcher ser mest nyttig ut till en början är dansken Kim Olsen. Den tyngden, längden och det huvudet har ÖSK inte haft de senaste säsongerna. Målsprutan från Division 2, Robin Staaf, gjorde visserligen ett viktigt mål mot Ljungskile senast. Men att därefter kalla honom för succé är att ta i. Det finns en hel del kvar för Robin att bevisa och förbättra innan jag tror att han är den skyttekung många vill ha honom till.
   Nästan alla spelare kan göra ett mål i Allsvenskan. Det är Rickard Rickardsson ett bevis på. Väldigt många kan göra några mål på en säsong. Men det krävs mer för att få bära epitetet skyttekung, så jag avvaktar lite innan jag delar ut den medaljen.

Annars har jag egentligen aldrig trott på att ÖSK behöver den där extrema målspottaren. Med ett tremanna-anfall ska vi kunna göra tillräckligt med mål ändå. Problemet i år och förra året sitter psykiskt. Så när tränare Boström efter en förlustmatch (har glömt vilken) står och säger rakt ut i en intervju att han är rådlös så undrar man ju om han kan få skutan på rätt köl. Det som talar för honom är att han lyckats få spelarna att spela kortpassningsspel. Något som laget aldrig lyckats med det senaste decenniet, trots uttalat målsättning om det. Det är en bedrift av stora mått som inte uppmärksammats tillräckligt och därför hyser jag fortfarande hopp om denna finländare.

Till skillnad från igår verkar det här bli en ganska bra dag. Jag har fått igång produktiviteten (se mer här) och nyss blev det klart med en skribentplats på ÖSK-sidan på Svenska Fans. Ska någon ge mig en vinnande trisslott härnäst?

Nu är klockan snart lunch och jag har fortfarande inte fått i mig frukost. Det regnar ute och jag måste gå över hela gården i detta spöregn till tvättstugan en gång i timmen.
   Jag vet inte om jag vågar använda spisen. Diskbänken blir strömförande när jag slår på en platta och en kastrull står på båda ytorna. För en halvtimme sedan chansade jag på att använda spisen försiktigt för att göra gröt. Den glömdes bort när jag försökte ringa efter hjälp om spisen så nu sitter jag med bränd gröt.

Jag har förutom tvätten flera texter att skriva idag men nu är jag så hungrig att jag inte kan koncentrera mig och snart är det dags att plaska bort till tvättstugan igen. Dessutom bråkar kattjävlarna.
Någon som vill byta dag?

Det där med Sushi blev en succé för mina smaklökar. I egenskap av veteran guidade Tobias mig förbi de största fällorna och därmed slog fisken och riset lammracksen på fingrarna. Sveriges bästa Sushihak finner ni tydligen på Drottninggatan i Örebro. Sedan fortsatte dagen så där.

Vi gick vidare och spelade biljard och talade lite grann om sporttermer och idrottsanalogier. Så passande då att jag gjorde en riktig bragdmatch och vände 2-5 till seger 12-5 efter en sällan skådad orgie i ketchupeffekter och snedträffar.
Det var en match som tagen ur Rekordmagasinet eller Buster och efteråt talades det om bragdguld. Ok, jag talade om bragdguld.

Vid det här laget hade jag fått vätskebrist och solsting och kanske, kanske en överdos Wasabikräm.
Vi stod ute på gatan och Tobias skulle ta ett kort på mig innan vi skiljdes åt.
Så han frågade: "Liggande eller stående"?
Varpå jag förvirrat svarade: "Vadå, menar du mig"?

Lammracks i Svampens skybar ikväll. Imorgon jätteexperimentet Sushi till lunch. Och se själv vilken kocken blir gladast över. Fast eftersom Sushi är outforskad mark för mig så är jag initialt mer uppspelt över den första, trots att den ser lite otrevligare ut. Vilken väljer du?

Spenderade morgonen med att fundera över missuppfattningar. Jag har en gammal vän där det ibland känns som om hela vår relation blivit nedgraderad till en enda missuppfattning.

En sökning på Google ger ungefär 69 300 svenska sidor med missuppfattningar. Man hittar bland annat missuppfattningar om muslimer, guan yu, det svenska försvaret och Bibelns visa män. (De som besökte en nyfödd Jesus). Och vad kan man göra mer än att försöka förklara och reda ut?

Igår missuppfattade jag instruktionerna för kopplingarna till trädgårdsslangen. Det ställde till en hel del förtret för både mig och folk i min omgivning. Efter lite utredning med mig själv vet jag bättre än att försöka sätta slangen åt fel håll. Det behövdes bara lite logiskt tänkande. Sådär enkelt önskar jag att alla missuppfattningar kunde redas ut. För jag mår ju så förbaskat dåligt av dom.

Idag fick jag äntligen en fungerande trädgårdsslang med nödvändiga kopplingar. Har man Varbergas största uteplats och en gräsmatta som börjar bli brun vill man inte springa med vattenkannor i skytteltrafik. Nåväl, testkörningen gick hyfsat men till imorgon har jag bestämt att slangänden med säkerhetskoppling (den som gör att om vattentrycket blir för högt så lossnar den) ska sitta på munstycket och inte på kranen. Ni som gjort något liknande vet hur jobbigt det kan bli om man gör tvärtom.

Utöver det fick jag tillfälle att glädjas när jag läste att det är klart med John Alvbåge för Ösk. Och bara häromdagen sa jag att det var kört. Tittar vi till hur det sett ut under en period borde det ha varit kört. Unga talanger har till och med valt bort Ösk innan de funderat över övriga allsvenska klubbar. Men uppenbarligen gjorde Ösk och staden Örebro någonting rätt under åren 2003-2004 när Alvbåge var här senast. För tvärtemot vad jag trodde växte faktiskt ett litet Ösk-hjärta fram under de åren.

Enligt Alvbåge fanns det ytterligare en Allsvensk klubb som ryckte i honom. Jag undrar vilken, men Malmö, Gais och Norrköping ligger nära till hands. Var det Malmö är jag grymt imponerad av Alvbåges hjärta, var det de två sistnämnda blir jag det lite mindre.

Men ändå, Örebro har värvat en potentiell landslagsmålvakt. Det är inte fy skam. Frågan är dock om han petar Westman i dagsläget. Efter Djurgårdsmatchen är jag inte så säker.

Sämre för Ösk var dock att IFK vek ner sig mot TFF. Tror inte att de gör Ösk den tjänsten när det är dags igen.