"Nu kommer spänningen smygande"
Det börjar kittla i fotbollstarmen nu. Jag har mest haft oro i kroppen de senaste veckorna inför den EM-turnering som drar igång idag. Än värre blev det efter Ukraina-matchen. Jag har försökt lugna mig själv med att Sverige är ett litet land. Normalt sett ska vi inte vara med och slåss med de allra största. VM-94 var ett sådant där underbart undantag som bekräftar regeln. Skulle vi ha gjort något liknande var det VM 2002, eller möjligtvis EM 2004. Hela landslaget hade en grym form 2002 och två år senare åkte vi ut mot Holland. Och det på straffar. Herregud, vi pressade Holland till straffar!
Så bra ska Sverige inte vara. Så bra har Sverige inte varit sedan dess, möjligtvis med undantag för den fantastiska hemmamatchen mot Spanien i kvalet. Därför har jag känt en viss ledsamhet och oro i kroppen. Varje mästerskap går ut på att man vill känna känslan av sommaren -94. Känslan som gör att det omöjliga är möjligt.
Nu kommer i alla fall lite av den spänningen smygande. Linderoth kör extra sprintpass för att komma i form. Journalister söker efter interna bråk med varenda fråga och truppen svetsas samman ytterligare. Svenska bloggare skriker redan på Lagerbäcks avgång. Och TV4:s ärkenöt Patrick Ekwall blir utskälld av övertända svenska ledare. Det börjar hända saker och ting!
Lägg därtill att Greklands förbundskapten har tillrättavisat sina spelare för att de tjatat så mycket om Zlatan. Att Rysslands mini-stjärna Arsjavin får specialträning för att kunna sänka Sverige. Och att Lagerbäck lagt pressen på Spanien, något som de svalt utan problem.
Allt det där har börjat stava ett ord i mitt huvud. Det ordet är 'Hopp'. Nu fattas bara att laget hittar formen också.
