Äras den som äras bör

Så sitter man nu här. Fem timmar efter "bragden på Råsunda". Kung Hanssons revansch! Vindsnabbe Elmanders definitiva genombrott! Bekräftelsen av Rami Shaabans storhet. Zlatans minne bleknar sakta när Allbäck vänder ut och in på både Puyol och Casillas. Visst var det så?

Nja, låt oss sansa oss ett tag. Låt oss återigen hålla på superlativen för att kunna använda dom i full styrka där det förtjänas.
Såg efter matchen att nätläsarna på Aftonbladet röstat fram Hansson, Shaaban och Elmander till de klart bästa svenskarna idag. Jag har inget att invända på det, men så här i efterhand tycker jag nog att hyllningarna är lite missriktade.

Petter har alltid varit en duktig back i mina ögon. Det känns som om han fått bära hundhuvudet för Tysklands-förlusterna när det funnits andra i backlinjen som skött sitt arbete lika illa. Därför var det ingen överraskning för mig när han revanscherade sig mot Spanien. Visst var det en jättematch, men ändå på något vis precis vad åtminstone jag förväntar mig att Hansson kan och ska göra. Därför är han "bara" tredje bästa svensk denna kväll.

En som förtjänar snäppet mer hyllningar är förstås Johan Elmander. Han må ha slagit igenom så smått i Lettlands-matchen, men ska man ha ett genombrott på allvar så ska det ske mot bättre motstånd. Spanien är ett sådant och Elmander gjorde precis vad han skulle och mer därtill. Han sprang, han trixade, sköt, gjorde mål och sprang ännu mer. Innan matchen visste de spanska storstjärnorna knappt vem han var. Nu vet dom, Elmander har tagit det där sista steget ut i Europa. Länge trodde jag att Marcus Rosenberg skulle bli nästa svenska storstjärna, men vindsnabbe Johan Elmander har sprungit om honom och närmar sig världstoppen med stormsteg.

Men han blir ändå bara nummer två en kväll som denna. Kungen av Råsunda är givetvis Rami Shaaban. Killen har alltid varit en kompetent målvakt. Men efter skadeproblemen trodde jag faktiskt att han gjort sitt. Hans landskamper har varit av varierande kvalitet, aldrig dålig men heller aldrig riktigt bra heller. Inte så där bra som en målvakt kan vara när han avgör en hel match.
Shaaban var helt fantastisk med ett flertal blixtsnabba reflexräddningar som såg helt otroliga ut. Utan dom hade Spanien förmodligen tagit åtminstone en poäng, kanske till och med tre. Därför är Shaaban mannen på mina läppar först och främst. Det är han som förtjänar mina superlativ, även om givetvis hela laget var ruskigt bra.

Speciellt omnämnande denna natt går förstås till min gamle favorit Marcus Allbäck. Killen saknar spetskompetens på nästan alla områden. Skottstyrka, snabbhet, huvudspel, teknik etc. Han blir slagen på varje punkt av resten av killarna i landslaget. Men ingen, ingen, levererar mål i parti och minut som Allbäck. Är det av någon anledning jag inte saknar Zlatan just nu, så är det för att vi alltid har Allbäck att falla tillbaka på.

Och apropå Zlatan. Om man för ett ögonblick leker med tanken att han tackade nej till landskampen mot Spanien för att förbättra sin status i landslaget vid en förlust, så har han verkligen skjutit sig i foten. Givetvis bara en spekulation och jag hoppas innerligt att det inte finns någon sanning i det!

Nyare inlägg
RSS 2.0