Elektroniken & Jag (revisited)

Jag fick ett stycke efterlängtad konstgjord andning till min dator igår i form av en ny hårddisk. Trots en trötthet på gränsen till utmattning kunde tekniknörden inte låta installationen vänta. Eftersom jag inte orkat öppna datorn på över ett år kändes det som att en grundlig rengöring kunde vara på sin plats, därför tog det över en timme innan hårddisken satt på plats.

Jag petade i alla nödvändiga kablar, slog på monitorn och tryckte igång strömmen till datorn. Inget hände! Jag slog av och på strömmen några gånger och konstaterade att moderkortet fick ström men lik förbannat ville datorjäveln inte börja surra. I mitt trötta sinne formades katastrofscenarier av värsta sort tills jag upptäckte att jag satt kabeln till AV/PÅ-knappen åt fel håll.

Efter det surrade datorn igång och jag sjönk utmattad ner på stolen framför datorbordet. Då uppstod nästa problem. Datorn kunde inte hitta någon hårddisk. Innan installationen hade jag två fungerande hårddiskar, efter installationen hade jag inte en enda. Frustrerad försökte jag lugna ner mig själv med att lösningen säkert var enkel. En hårddisk kan jag förstöra, men knappast tre stycken på samma gång.

Med ögonlock tunga som betongklumpar satt jag och stirrade in i min datorlåda i en halvtimme innan det slog mig. Jag hade glömt att peta dit ström till hårddiskarna. Jag ville bara gråta. Nu har jag gett mig själv ett heligt löfte att jag skall vara pigg och utvilad nästa gång jag ska skruva på något. Jag tvivlar på att jag kommer att hålla det löftet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0