Ingenting att säga

Magen har bråkat rejält efter lunch. Ligger just nu i sängen och prisar gudarna att jag har en bärbar dator. Det är ny vecka och därmed borde jag påbörja ett nytt tema (det är så jag gör det sedan ett par veckor tillbaka) men det står still i skallen. Förra veckan var det lätt att välja politik då Ordförande Persson var så pass intressant. Denna vecka är det EM-kval. Men det räcker bara till torsdag, max fredag.

Dessutom finns det egentligen ingenting att säga då jag för en gångs skull håller med majoriteten. I vanliga fall tycker jag för det mesta att Svensson går före Källström och att Alexandersson petar Chippen. Speciellt i en match som betyder så mycket som den mot Nordirland. (En nyckelmatch enligt mitt sätt att se på saken).
Men denna gång är det emot all logik att placera försäsongsnedtyngda och matchotränade allsvenska spelare före spelare med stor potential som dessutom fått spela regelbundet i två av europas bästa klubbar. Detta trots att de så sällan lever upp till potentialen i landslaget.

Vad det gäller Allbäck kan jag bara beklaga att han varit skadad. Den mannen verkar följa den trend och den väg som stakats ut av Roland Nilsson och Henrik Larsson. Att likt ett årgångsvin mogna och överraska ju äldre de blir. Bicycletan i matchen mot Hammarby innn han skadades var riktigt läcker. Målet mot Spanien var ofattbart kallt utfört. Lägg därtill att han producerat på regelbunden basis i landslaget under de senaste åren.
Ändå har han hela tiden setts som ett andra- ibland tredjehandsval. Märkligt. Nåja, han är mycket bra "Super-sub", kanske inte i Ole Gunnar Solskjær-klass, men naggande god ändå.

Toalettpaus....

Inser nu att det trots allt fanns lite att säga så jag kan lika gärna publicera detta och fortsätta fundera på något nytt tema. Väl mött!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0