Gnällbältescentrum: Örebro
Det är lite orättvist att man kallar Närke för Gnällbältet. Egentligen tycker jag att det mest är Örebro och mest vintertid.
De som varit med och arrangerat konserter vet att det många gånger är som att spela på lotteri om man försöker ta hit kända artister. För det mesta går man back för att ingen kommer, andra gånger dyker i alla fall några intresserade upp så att man klarar plus minus noll.
Örebro SK då, kanske Positiva Sune undrar? Utan allmänhetens hjälp och stöd kanske de inte hade varit tillbaka i Allsvenskan nu med en stabil ekonomi?
Nja, säger jag. Allmänheten hade kunnat göra mycket mer för ÖSK än vad de gjort. Man hade förvisso störst publik i hela Superettan och vi hamnar på tionde plats totalt i Sverige den gångna säsongen. Men då ska man också komma ihåg att ÖSK ökade sitt publiksnitt i år.
En jämförelse med Halmstad gör att vi får skämmas. Enligt Kommunernaskalender.com har de 88.000 invånare och förra säsongen hade de 700 personer mer i snitt än ÖSK, och det var ändå en minskning med över tusen personer från säsongen innan.
Lilla Kalmar med drygt 60.000 invånare låg bara cirka 150 personer efter ÖSK i publikligan. Sådär kan man fortsätta ett tag.
Är allt då bara negativt? Nej knappast.
När det väl blir sommar verkar det som om alla sura miner och all lathet rinner av oss. Vi går på utekonserter, är öppna och trevliga på uteserveringar, sitter i stora klungor i stadsparken och så vidare. När vi helt plötsligt kan ta oss ut utan att frysa häcken av oss känns Örebroarna som de rikssvenskar vi anser oss vara. Kvar finns bara spår av den gnälliga dialekt resten av landet anser oss besitta.
Vi är inte så gnälliga i den här staden, däremot är vi lata och snåla. Det måste vara serverat på silverfat om vi skall orka engagera oss, speciellt om det är dåligt väder. Helst ska det vara gratis eller åtminstone väldigt billigt. Vi åker gärna runt och jagar lågpriser ett par dagar istället för att bara köpa närmast tillgängliga för att sedan ha tid över till annat.
Sedan sätter vi oss hemma vid köksbordet och klagar över att inget händer och att ingen anordnar något roligt i Örebro.
Jag tror det är därför som myten om gnällbältet lever kvar. Åtminstone över vintermånaderna.
De som varit med och arrangerat konserter vet att det många gånger är som att spela på lotteri om man försöker ta hit kända artister. För det mesta går man back för att ingen kommer, andra gånger dyker i alla fall några intresserade upp så att man klarar plus minus noll.
Örebro SK då, kanske Positiva Sune undrar? Utan allmänhetens hjälp och stöd kanske de inte hade varit tillbaka i Allsvenskan nu med en stabil ekonomi?
Nja, säger jag. Allmänheten hade kunnat göra mycket mer för ÖSK än vad de gjort. Man hade förvisso störst publik i hela Superettan och vi hamnar på tionde plats totalt i Sverige den gångna säsongen. Men då ska man också komma ihåg att ÖSK ökade sitt publiksnitt i år.
En jämförelse med Halmstad gör att vi får skämmas. Enligt Kommunernaskalender.com har de 88.000 invånare och förra säsongen hade de 700 personer mer i snitt än ÖSK, och det var ändå en minskning med över tusen personer från säsongen innan.
Lilla Kalmar med drygt 60.000 invånare låg bara cirka 150 personer efter ÖSK i publikligan. Sådär kan man fortsätta ett tag.
Är allt då bara negativt? Nej knappast.
När det väl blir sommar verkar det som om alla sura miner och all lathet rinner av oss. Vi går på utekonserter, är öppna och trevliga på uteserveringar, sitter i stora klungor i stadsparken och så vidare. När vi helt plötsligt kan ta oss ut utan att frysa häcken av oss känns Örebroarna som de rikssvenskar vi anser oss vara. Kvar finns bara spår av den gnälliga dialekt resten av landet anser oss besitta.
Vi är inte så gnälliga i den här staden, däremot är vi lata och snåla. Det måste vara serverat på silverfat om vi skall orka engagera oss, speciellt om det är dåligt väder. Helst ska det vara gratis eller åtminstone väldigt billigt. Vi åker gärna runt och jagar lågpriser ett par dagar istället för att bara köpa närmast tillgängliga för att sedan ha tid över till annat.
Sedan sätter vi oss hemma vid köksbordet och klagar över att inget händer och att ingen anordnar något roligt i Örebro.
Jag tror det är därför som myten om gnällbältet lever kvar. Åtminstone över vintermånaderna.
Kommentarer
Trackback
