Slaskbloggen

När panikslagna människor springer runt och börjar skrika om jordens undergång (det är inte precis första gången i världshistorien det händer) är det viktigt att komma med information. Därför är den här videon det bästa jag stött på hittills - underhållande och informativ på samma gång.


Om jorden inte går under imorgon lär jag återkomma och säga "vad var det jag sa?". Går jorden under - tja då lär nog ingen av oss bry sig om det. Jag älskar situationer där man bara kan vinna. 

På den där semestern, eller vad jag nu ska kalla det eftersom jag inte har något stadigt arbete, besökte vi Larsmäss i Järnboås. Samtidigt som jag tycker att det är fint att traditioner lever kvar och blir institutioner undrar jag varför de inte försöker modernisera sig lite. Gammeldags hantverkskonst är trevligt men var är allt modernt hantverk?
   Var fanns alla hemgjorda datorlådor? Var fanns de handmålade mobiltelefonskalen? Varför ställde ingen ut saker som hör hemma på 2000-talet? Bara för att marknaden är uråldrig behöver väl inte varorna vara det? Servisen nedan var dock bara vidrig.

Jag spenderade tiden i duschen idag med att fundera över varför jag har så svårt att prestera en längre period. För allt jag gör går i just perioder. En period av hög nivå här, kryddat med en smula briljans här och där, följs av en period av det mer mediokra, för att inte säga usla slaget. Och visst, man måste träna och åter träna för att hålla igång en färdighet men det är inte bara det. Det måste finnas någon mer förklaring som går lite djupare.

Så jag fortsatte att fundera medan jag masserade in lite balsam i håret. Återigen formulerade jag problemet för mig själv. Och återigen gick jag bet på svaret. Men så slog det mig. Det är inte sådan jag är. Jag är killen du vill ha som partner. Jag är killen som kan ta en del av ansvaret från dina axlar. Finns det bara någon som ser till att hålla min motor igång så är jag den bästa självgående producenten du kan tänka dig.

Och det här är inget som jag kan träna mig ifrån. Att vänja mig av med. Jag lever på inspiration i allt jag gör. I sällsynta stunder för det mig upp på en nivå som andra gånger ter sig direkt omöjlig att nå. Men ta bort inspirationskällan och allt som kommer ur mig är skit, om det kommer något över huvud taget. Visserligen kan envishet och träning höja lägstanivån men det fyller inte på bränslet när jag behöver det.

Så är det med bloggandet, så är det med livet. En sökning på ordet 'Inspiration' ger drygt två miljoner träffar. Enligt Wikipedia betyder det ursprungligen "väcka liv i". Och det förklarar mitt behov av inspiration ganska bra. Fast när jag klev ur duschen en stund senare kände jag mig inte ett dugg bättre till mods.

Jag tål inte värmen. Jag har varit däckad i perioder med extrem huvudvärk ända sedan den satans värmeböljan började. Under tiden växer gräset i takt med mina ogjorda skrivprojekt och åtaganden. Idag var jag tvungen att tvinga mig själv att skriva klart en krönika jag lovat i ett svagt ögonblick. (Det var bergis regn den dagen!)
Därför blev den bara ett sammelsurium av osammanhängande tankar. Förhoppningsvis har jag lärt mig något av erfarenheten i alla fall.

Imorgon är det tänkt att jag skall få ihop någon slags läsvärd rapport inför mötet Örebro SK - Hammarby. Dessutom har den andra, bättre, bloggen försummats och kräver en ordentlig uppdatering imorgon. När jag ska få tillfälle att klippa gräset vet bara stjärnorna.

----------------------

Eftersom jag tappat lite på sistone kommer här lite snabbhorande:

Paris Hilton tycker att hon verkligen växt upp nu. Ingen är förvånad då hon inte framstått som så värst vuxen tidigare.

När Samuel Holmén nobbade topplaget Elfsborg och spel i Europa för att skriva på för nedflyttningshotade Bröndby i Danmark kändes det löjligt och pinsamt girigt. När Paulinho nu går till Sydkorea var mina första reaktioner liknande. Men efter att ha sett vad han själv säger om det hela blir jag lite mer förstående. Till skillnad från Holmén börjar han närma sig slutet på karriären och jag förstår att han vill tjäna lite pengar innan det är för sent.

   För Hammarby är det förstås en mindre katastrof. Med Charlie Davies borta på OS-uppdrag och Paulinho i Sydkorea kan deras pigga klättring mot toppen ta en ände med förskräckelse. Inte för att jag på allvar trodde på Hammarby som någon utmanare om SM-guldet, men ändå.

När ska regeringen ta och införa lite skattelättnader för fotbollsindustrin i Sverige? Det svenska musikundret är slut för länge sedan, liksom storhetstiden för svensk film och Volvo är snart inte svenskt alls. Det är kanske dags att låta svensk fotboll bli den nya stora exporten. Och då menar jag inte spelarna - de exporteras på löpande band redan vare sig
klubbarna vill det eller ej.

Jag har egentligen inte tid, men två saker måste ut.

Spisfarsen fortsatte här idag. Bakgrunden är den att jag för mer än två veckor sedan anmälde till hyresvärden att det uppstår spänning om jag placerar en kastrull halvt på diskbänken och halvt på plattan. Orolig förstår jag ändå att det är semestertider och att de kanske inte kan komma på en gång. Så jag ber bara om något slags förhandsbesked. Kanske något av följande:

   * Spisen innebär en livsfara. Stäng av den. Dra ur alla proppar och sätt er sedan i säkerhet i källaren.
   * Vi har ingen aning. Det är förmodligen ingen fara men ta inte i kastrull och diskbänk samtidigt för säkerhets skull.
   * Ingen fara. Fortsätt du att koka gröt i lugn och ro. Vi kommer att fixa det där.

I går hade det alltså gått två veckor utan så mycket som ett mejlsvar när en elektriker kom förbi. Han hummade fundersamt när jag demonstrerade problemet för honom.

   "Det här verkar vara ett fel i spisen. Jag är ingen sådan elektriker" sa han och gick ut i hallen för att skruva isär proppskåpet. För det är sådant elektriker som han gör. Givetvis hittade han inget fel i proppskåpet men det gav honom något att göra nu när han hade gjort sig omaket med att komma hit. Han lämnade mig sedan med löfte om att skicka dit en vitvaruelektriker.

Den killen kom idag och stod istället och ojade sig när jag demonstrerade 'durrandet' i diskbänken. Sedan mätte han en stund mellan spis och diskbänk men hittade ingen spänning. Till slut klev han med bestämda steg ut i hallen. För att skruva isär proppskåpet trodde jag. Istället hör jag hur han ringer till någon.

   "Ja tjenare, det är jag. Jag behöver hjälp."

I det här läget börjar jag bli lite orolig. Han fortsätter att förklara läget i telefonen innan han någon minut senare kommer in i köket igen och förklarar läget. Tydligen är jordningarna i diskbänken och spisen för långt ifrån varandra och därmed kan det skilja någon volt mellan dom. Eller om det var ampere eller gigawatt eller något i den stilen. Det är obalans helt enkelt. Men hans chef skulle vara vänlig nog att komma förbi för att fixa det.

När chefen dyker upp några timmar senare får han samma demonstration som de tidigare elektrikerna. Han gör samma mätningar som sina föregångare och tittar på samma proppskåp. Sedan bekräftar han att det handlar om en obalans, att det inte innebär någon omedelbar fara och att han ska skicka dit någon som åtgärdar det hela.

En ny elektriker alltså. Starkt jobbat! Precis innan han går ut genom ytterdörren säger han något märkligt.
  
   "Du vet, ju mer elektronik som folk kopplar in i hemmen desto märkligare fel får vi att handskas med."

Jag står bara och blinkar och undrar vad fan karln menar. Skulle det här vara mitt fel?

----------------------

Annars har de senaste dagarna kretsat runt fotbollsspelaren Nordin Gerzic. Allt löstes igår och efter att ha sett inslagen på Nerikes Allehandas webb-tv är jag övertygad om att han har fallit offer för en otroligt duperande agent i form av Miro Jaganjac. Fansen har varit i uppror och alla hoppas nu att Nordin dumpar Miro. Det tror jag nog ÖSK:s sportchef Lennart Sjögren också gör.

Har fått iväg en matchrapport på Svenska Fans om matchen igår. Den som nämns bland annat här och där. Den var lika tung att skriva som jag känner mig i huvudet just nu. Fan, måste 'pigga' till mig!

Retroguiden härnäst. Därefter skumma arbetsmarknaden efter meningslösa, lågbetalda jobb.
Sedan bevakning av kvällens Allsvenska matcher för att sedan påbörja en sammanfattande artikel om första halvan av säsongen. Och först därefter, om det blir någon tid över, ska jag formulera något vettigt här.
 
Men man ska inte klaga, ÖSK är att räkna med i Allsvenskan igen och jag håller mitt skrivande igång. Två saker som är oerhört viktiga för mig. Jag har inte haft så här mycket att göra sedan tonåren tror jag, ändå är jag officiellt arbetslös.
Go figure!

Och snälla, snälla Nordin - stanna kvar i ÖSK en säsong till så kommer både du och laget att växa ytterligare!

Eftersom jag jobbat in en dag vad det gäller mina litterära åtaganden tog jag ledigt igår. Det skulle bli en datorfri dag ute i trädgården. Redan vid frukost kliade det i fingrarna på mig och som den datorjunkie man  är satt jag och nästan omedvetet letade ursäkter för att starta upp den.
   "Att kolla NA:s nyheter är ju samhällsnyttigt. Väderleksrapporten från SMHI.se är ju oumbärligt om jag nu ska vara ute i trädgården. Tänk om jag fått mejl från någon?"
Ja, ungefär så gick tankarna. Sedan var frukost och ombyte klart.

Sedan kom regnet och slog hål på det sista av min motståndskraft och datorn slogs på. Men som kompensation höll jag mig enbart till nöjen och inget som kan betecknas som arbete (bloggar, noveller, programmering etc.) Det är naturligtvis inte bra för någon som försöker införa rutiner i sin vardag. Det är inte heller bra för att hålla liv i min kreativa ådra. Allt sånt där görs ju annars bättre nästa dag. Det är inte för inte som jag känner igen mig i texten på Fritiof Nilsson Piratens gravsten.

Här under är askan av en man som hade för vanan att skjuta allt till morgondagen.

Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972.

Boksommaren -08 har varit en katastrof så här långt. Breven av Håkan Andersson gav jag upp halvvägs. Den har ett vackert, nästan poetiskt, drömliknande språk men när boken följer tre huvudpersoner under tre tidsåldrar och man aldrig vet vilken person man läser om när ett nytt kapitel börjar - ja då blir en kille med koncentrationssvårigheter, som jag, väldigt förvirrad. Sorry Håkan, den är vacker men den får ställa sig sist i kön.

Nästa bok i gratiskassen jag fick sa något om DaVinci-koden på omslaget. Den siste Tempelriddaren av Raymond Khoury påminner språkmässigt om kioskdeckare som Mack Bolan. Inte så välskrivet men hyfsat lättläst. Dessvärre är hans karaktärer stereotypa och endimensionella. Hjälten är ädel, stark och till synes utan brister. Skurkarna är känslokalla och... tja, fulla med skurkaktiga tankar. Jag orkade knappt 100 sidor.
   Raymond är enligt omslaget en före detta arkitekt som böt yrkesbana för att skriva film & TV-manus. Jag hoppas att hans byggnader är bättre än hans prosa. Eländet ska tydligen bli mini-serie med Mira Sorvino.

Men det kanske är att förvänta sig av en trave böcker som ratats av två ihärdiga läsare före mig. Finns det inget guldkorn i den där kassen jag fick som kan rädda den här boksommaren?

Innan jag gör en ny djupdykning matar jag mina sinnen med en klassisk författare istället. Graham Greenes Vår man i Havanna kan kanske stålsätta mig för de böcker som kommer sedan.

Det kom lite kommentarer på gårdagens inlägg. En del ros en del ris och, förstås, flera som inte förstod vad jag menade.

För mig är det ett problem när en del bloggar består av slentrianmässigt återberättande av dagens största nyheter med flitigt länkande för att skaffa sig högre status på ställen som t ex Bloggportalen. Andra bloggar består av flams och trams som rimligen bara borde ha något värde för den närmsta vänkretsen, om ens det.
Hur ska man i det gyttret hitta något intressant att läsa?

Eller så kan man se det som Leif GW Persson:
   "Jag har varit inne och läst belladonna och allt vad de heter men det är en förskräcklig massa som inte är begripligt, de stavar illa, har konstig satsbyggnad och verkar allmänt bluddriga i huvudet."

Men, mina (o)vänner och andra läsare, tillbaka till saken. Bara det faktum att de senaste två dagarna har resulterat i en ökning av unika besökare på den här bloggen med över 500% torde styrka min tes om hur lätt det är att skaffa en populär blogg genom att hora. Kvalitet behöver alltså inte ha något med det att göra och det är tragiskt.

PS. Och Thea, jag länkade faktiskt till 4 artiklar igår  ;)

PS2. Istället för att bara lägga kommentarer om hur dum i huvudet jag är så skulle jag uppskatta om ni gav mig lite bra tips på bloggar som motbevisar min tes. Sådana som har något vettigt att säga, sådana som roar, oroar eller bara har en kul grundidé. Personkulter, mode och annat ytligt kan ni däremot lämna i soptunnan.

Till skillnad från igår verkar det här bli en ganska bra dag. Jag har fått igång produktiviteten (se mer här) och nyss blev det klart med en skribentplats på ÖSK-sidan på Svenska Fans. Ska någon ge mig en vinnande trisslott härnäst?

Nu är klockan snart lunch och jag har fortfarande inte fått i mig frukost. Det regnar ute och jag måste gå över hela gården i detta spöregn till tvättstugan en gång i timmen.
   Jag vet inte om jag vågar använda spisen. Diskbänken blir strömförande när jag slår på en platta och en kastrull står på båda ytorna. För en halvtimme sedan chansade jag på att använda spisen försiktigt för att göra gröt. Den glömdes bort när jag försökte ringa efter hjälp om spisen så nu sitter jag med bränd gröt.

Jag har förutom tvätten flera texter att skriva idag men nu är jag så hungrig att jag inte kan koncentrera mig och snart är det dags att plaska bort till tvättstugan igen. Dessutom bråkar kattjävlarna.
Någon som vill byta dag?

Spenderade morgonen med att fundera över missuppfattningar. Jag har en gammal vän där det ibland känns som om hela vår relation blivit nedgraderad till en enda missuppfattning.

En sökning på Google ger ungefär 69 300 svenska sidor med missuppfattningar. Man hittar bland annat missuppfattningar om muslimer, guan yu, det svenska försvaret och Bibelns visa män. (De som besökte en nyfödd Jesus). Och vad kan man göra mer än att försöka förklara och reda ut?

Igår missuppfattade jag instruktionerna för kopplingarna till trädgårdsslangen. Det ställde till en hel del förtret för både mig och folk i min omgivning. Efter lite utredning med mig själv vet jag bättre än att försöka sätta slangen åt fel håll. Det behövdes bara lite logiskt tänkande. Sådär enkelt önskar jag att alla missuppfattningar kunde redas ut. För jag mår ju så förbaskat dåligt av dom.

En omgång badminton blev inställt med ett hot/löfte om att tas igen om några veckor. Jag får tid fram till dess att komma i form. Okej, tänkte jag och gav mig iväg ut till Varbergaskogen nu på kvällen. Redan vid uppvärmningen fick jag kramp så jag sket i att värma upp. Sedan följde knappa tjugo minuter av mänsklig förnedring och syrebrist. Visserligen krossade jag min förra tid med en minut men till skillnad från förra löppasset trodde jag kroppen skulle lägga av. Börja strejka i en hög i skogen och inte resa sig förrän hjärnan lovar att med minsta möjliga ansträngning ta mig hem och knäcka en öl och en chipspåse.

Men det blev ingen strejk. Istället tog jag mig runt på rekordfart och hostade sedan upp tjugo års rökning på hemvägen. Hemma blev det Grekisk sallad med kokt ägg för att få extra protein. Och hellre det än att göra som träningsnördarna och dricka pulver. Hur får de i sig fett?

Jag är fortfarande sugen på ölen och chipspåsen men jag har arbete framför mig som kanske kan skydda mig. Och sedan kan jag ju inte låta bli att känna mig lite imponerad av mig själv. En hel minuts förbättring. Det är ta mig fan inte illa. Jag ska fira med en kopp kaffe istället.

Hos svärföräldrarna går jag igenom veckans exemplar av Nerikes Allehanda. Det finns ett kåseri jag gärna vill syna närmare. Det var Sebastian som nämnde det igår.

- Tobbe har skrivit i tidningen igen. Han nämnde en Thomas. Är det du?

Vad ska jag svara på det? Klart det kan vara jag, och det vore inte första gången heller. Men med hans bekantskapskrets eller kontaktnät kan det vara vilken Thomas som helst. Jag skulle inte ha blivit förvånad om det var Tomas DiLeva. Men visst blir man nyfiken.

- Jag vet inte, svarar jag sanningsenligt samtidigt som tankarna börja fara. Nyfikenheten vaknar till liv och sedan finns denna undran i bakhuvudet hela tiden.

Vi spelar en sen biljard och jag vinner. Kvällen är sval och det är skönt att bara umgås och prata. Som vi brukade göra. Vi spikar att vi ska spela badminton på måndag. Vi sätter oss i bilen och det känns lite som gamla tider. Bortsett från att det inte är en tvådörrars BMW längre. Nu är det Volvo kombi som gäller och det vittnar om den verklighet som väntar. Jag har väntat på att han ska komma tillbaka till Örebro men som nybliven far lär det knappast bli som förr igen. Det är som om den här biljardkvällen och badmintonpasset på måndag är sista kvällen med gänget. Fast vi inte precis är ett gäng. Nu är det familjeliv som hägrar och det gör mig både glad och lite nedstämd på samma gång. Men jag känner också hur jag själv håller på att förändras. Och allt detta är som vanligt på gott och ont.

Till slut hittar jag rätt Nerikes-tidning och jag läser följande:

   "Om man inte kände honom skulle man säga att han målar saker i svart; att glaset är halvtomt. Men det är inte så enkelt. Han ser på saker från sidan, eller har ett helikopterperspektiv på tillvaron. Han krånglar till saker."

Det enda jag kan tänka är att han har analyserat mig rätt, (fast vid närmare eftertanke är det faktiskt ord som jag en gång formulerat. Mina egna förklaringar på mig själv), och ändå drar han en märklig slutsats. Att jag, som är enkelheten själv, krånglar till saker.
   Å andra sidan är det hans kåseri och hans sanning. Precis som detta är min blogg och mina sanningar.
  
Han nämner den här bloggen också. Och ju mer jag tänker på det desto tydligare formas en paradox i mitt huvud.
   Du läser en blogg som nämner ett kåseri som nämner en blogg som nämner ett kåseri som nämner... Ja du fattar va?
Efter tre glas rödvin känns det cirkelresonemanget jävligt existensiellt. Imorgon kommer det mest vara kuriosa.

Sedan fortsätter han i sann tidsnöd-anda att kopiera sina egna bloggtexter för att fylla ut kåseriet. Här har vi alltså ett kåseri i Sveriges största landsortstidning som till 60% består av svenskt bloggmaterial. Undrar just hur vanligt det är?

Och i vanlig ordning denna vecka kör jag skamlös reklam för den där andra, bra, bloggen.
Idag tog Retroguiden upp slagsmål för hela familjen i form av Clayfighter. Och glöm för all del inte att rösta på din favorit bland konsolltillverkare. Omröstningen stänger på söndag.

Idag plockades sommarens första jordgubbe på uteplatsen. Som en efterrätt för två var den kanske lite mager, men den smakade fantastiskt. Det är någonting i jorden här ute som garanterar att jordgubbarna blir så där härligt söta, till skillnad från vissa man köpt och varit tvungen att strö socker över ett par timmar före intagandet av dem. Om jag nu bara kunde bli kvitt myrorna som bor under huset så skulle uteplatsen kännas fläckfri i det stora.

Bra myrutrotningstips mottages tacksamt!

Borde titta på fotbollen ikväll men huvudet dunkar och säger Star Trek istället. Förhoppningsvis piggnar jag till lagom till reprisen. Måste ändå sitta uppe ett tag med morgondagens recension till Retroguiden som jag så här skamlöst gör reklam för denna vecka.
   "Retroguiden - Bloggen som minns dina gamla spel, visar dig andra du missade och ger dig glimtar från retroscenen."

Så, dimman har lättat. Sillen är uppäten och Stålmannen är tillbaka i sin fästning på Nordpolen.
Gårdagen spenderades med att avsluta sommarens första bok (Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke) och med viss tvekan kasta mig in i nästa (Breven av Håkan Anderson). Jag är inte nöjd med hur den förstnämnda avslutas och inte heller med hur den sistnämnda börjar, men så kan det vara.

Det är skönt att vara igång med lite läsning igen. Som den periodare jag är blir det väldigt mycket pö om pö och alldeles för ofta lockar film och tv-mediet som är så mycket mer lättillgängligt. Men under semesterhelgen på landet fick jag en liten påse innehållande sju böcker och tillsammans med alla de olästa (eller ofta halvlästa) böcker i bokhyllan tänkte jag göra sommaren 2008 till en boksommar. Det är tveksamt om jag hinner med så många för jag har aldrig varit speciellt snabb. Där andra slukar en bok på ett par dagar kan det ta mig upp till en vecka. Så jag får se vad detta landar på när sommaren ska summeras.

Nåja, Jonathan Strange & Mr Norrell rekommenderas även om den verkligen har sina nackdelar.

Idag är blir jag glad när jag läser att Diniyar Bilyaletdinov anser att Sverige var ett starkare lag än Holland att möta. Tror fan det, när Sverige väl började pressa och anfalla en bit in i andra halvlek var det en jämn och härlig fotbollsmatch. Klart att ryssarna kommer in i svackor då. Å andra sidan gör det ont när man tänker på att det kunde ha varit vi som slagit Holland. För när vi väl spände musklerna var vi inte sämre än dessa fantastiska ryssar. Det, är en god tanke att ta med sig in i VM-kvalet i höst.

Efter helgen någon gång kommer sjösättningen att ske. Den där andra bloggen jag nämnt. Igår kväll lade jag ut den för indexering av sökmotorer och diverse blogglistor.

Retroguiden - Bloggen som minns dina gamla spel, visar dig några du missade och ger dig glimtar från retroscenen.

Ett ganska stort projekt. Hoppas jag kan ro det iland bara vad det gäller den tid som krävs att lägga ned. Jag länkar när det är dags.

I morse hade jag änglavakt. Jag gick sömndrucket genom vardagsrummet för att sätta mobilen på laddning. Sedan gick jag sömndrucket tillbaka ut i köket för att ordna frukost. Efter frukosten ringer det i telefonen varpå jag går och hämtar telefonen igen och sätter mig i soffan. Efter tjugo minuters samtal ser jag hur vardagsrumsgolvet är fullt med glassplitter!

Hur jag lyckats gå fram och tillbaka över krossat glas utan att få en skråma övergår mitt förstånd, men nu känns det som om allt är möjligt. Ska diskutera med sambon om jag kan få byta ut golvet mot glödande kol härnäst. Häpp!

Det satte igång ett riktigt oväder här för någon timme sedan. Åska och spöregn kom från nästan ingenstans.
Eftersom lägenheten blir ett kylskåp vid sämre väder på grund av dålig tätning (tack Öbo!) så beslöt jag mig för att ta en lång och varm dusch. När jag stod där och filosoferade så fick jag plötsligt en obegriplig ingivelse: Undrar hur det ser ut om jag rakar mig. Och då syftar jag inte på min ganska ovårdade mustasch.

Jag vet inte riktigt varför men jag satte igång med experimentet. Det var ett rent helvete. Jag har hört tjejer göra sina pojkvänner skamsna genom att beklaga sig över vilket besvär de går igenom för att raka könsorganet. Givetvis med en antydan att det är efter killens önskemål. Och det kanske är lite besvärligt för en del, men det är en barnlek i jämförelse med en skrynklig pung!

När jag kom ut ur duschen var ovädret som bortblåst. Så nu sitter jag nyrakad och kisar mot solen.
Börjar det regna igen går jag in och tar bort mustaschen också!