Slaskbloggen

Det svänger fort i sportens värld. Ena stunden är man omtyckt och populär, kanske rent av hyllad. I nästa stund utbuad och hackkyckling. Som skribent på Svenska Fans har jag nu fått känna på båda lägena och det jag kan konstatera är att det blåser lite kallt där uppe på toppen, men utsikten är fin.

Jag skulle skriva en artikel inför derbyt mellan Örebro SK och IFK Norrköping. Derby, förresten. Vi är tydligen så avundsjuka på storstadslagens derbyn att vi krystar till det med ett Svealandsderby. När andra supportrar tar tunnelbanan eller spårvagnen till en derbymatch åker Östgötarna och Närkingarna nästan tolv mil. Vad händer när Norrköping åker ur? Varför inte kalla Trelleborgsmatcherna för Sverigederbyn?

Av den anledningen skrev jag inget om att det var ett derby i min införartikel. Jag skrev heller inget om statistiken mot Norrköping, vilket hade varit det allra enklaste för att spotta ur mig en artikel snabbt och lustigt. Istället skrev jag sakligt och balanserat om den känsla som växt i mitt ÖSK-hjärta den senaste månaden. Att ÖSK har en nedåtgående tendens i spelet trots att man inte förlorat. Jag betonade också att allt annat talade mot Norrköping men att bollen är rund och allt kan hända. Jag älskar för övrigt klyschor som är sanna. Min poäng var att det mycket väl kunde bli oavgjort och att det kanske inte skulle vara ett katastrofalt resultat. Oavgjort innebär ju att vi fortfarande är obesegrade

På internetforum generellt härskar ofta en ganska brutal hänsynslöshet gentemot andra människor. Skriv något som alla håller med om och du blir hissad i taket. Skriv något som de inte accepterar och du kan få höra precis vad som helst som aldrig någonsin skulle kunna förekomma i ett samtalsrum i verkligheten. På sportforum kan jag lova dig att dessa saker dessutom blir rejält förstärkta.

Det fick jag erfara då det lades gott om pikar, klagomål och förolämpningar efter min artikel. Det märkliga var att klagomålen gällde att jag var för negativ och inte skrev en artikel som följde strömmen av foruminlägg. Inlägg av typen: "Klart vi krossar Norrköping. 7-0 blir det!" eller "Solklart att vi vinner! Sopiga Norrköping ligger ju sist".

Sorry, jag råkar tycka att jag har ett ansvar som skribent att försöka höja mig över massan och se lite mer objektivt, lite mer analyserande än vad en skara masshypnotiserade fans tenderar att göra. Visserligen är inte Svenska Fans Aftonblaskan eller SvD, men det förhindrar inte att man försöker nå den kvaliteten. Den dagen Svenska Fans material ligger på samma språkliga och för all del, innehållsmässiga, nivå som forumen, är den dagen då Svenska Fans inte är intressant längre.

Som grädde på moset fick jag dessutom mejl från en supporter som, förutom att påpeka ett misstag i artikeln, ansåg att skribenterna på Svenska Fans borde ta ansvar för klubbens (och därigenom även supportrarnas) moral.

   "Jag tror att det går att plantera en optimism som kan sprida sig genom hela klubben. Givetvis genom att själv inte vara så himla trälig. Ni som skriver på Svartvitt har större möjlighet att påverka klubben i rätt riktning."

Därför var det på sätt och vis skönt att efter matchen konstatera att farhågorna jag uttryckte i artikeln visade sig vara sanna. Örebro SK fick bara en poäng och formen är fortsatt tveksam. Det är inte rolig läsning för en ÖSK-supporter men ibland krävs det mitt i all hybris att någon agerar sansat och visar en annan bild av saken. För hybris, ibland på gränsen till idioti, är en annan sak som förekommer på sportforum.


Artikeln finns att läsa här. Om matchen kan du läsa här, här och här. Och så lite här förstås.

Vissa dagar har man otur; som igår när tre av fyra Oddset-spel sprack och jag knappt gick jämnt upp.
Andra dagar verkar man ligga i en gräddfil och ser nästan allt ramla in; som idag när två av tre Oddset-spel gick in tillsammans med två rader med tio rätt på Stryktipset.

Igår - plus/minus noll (vilket iofs inte är helt illa).
Idag - plus en hundring.

Ja, mer blir det inte eftersom jag spelar för småpengar. Men små vinster på Oddset finansierar spel på Stryktips, Lotto och liknande och det räcker med en bra dag där för att man ska vara nöjd för månader framöver.

Det har varit för mycket en dag som denna. Har knappt men precis hunnit med det jag ska i tur och ordning.
Först en Inför-artikel till Svenska Fans. Därefter en ny nostalgitripp i Retroguiden. Och nu alltså detta inlägg.

Utöver det har jag hunnit hitta en rolig webbsida här. Fast de borde ha lagt till texten "Och därför slutar även denna text tvärt!"

I övrigt tycker jag bara synd om Gefle. Tyvärr blir det antagligen osäkert kval för dom i år. Såvida inte Ljungskile gör det "omöjliga" och sprintar förbi dem på slutet. I så fall spelas det Superetta-fotboll på Strömvallen nästa år. Gefles Daniel Bernhardsson pratar om att de inte nådde upp i 'normal' standard i kvällens match. Sorry Gefle, ni har knappt kommit upp i normal standard på hela säsongen och nu börjar det vina om knutarna. Det värsta för dom är kanske att det inte ens gick bättre när de hade Oremo, så man undrar just om Djurgården satsat rätt. Det får tiden utvisa.

IFFHS - International Federation of Football History & Statistics är en FIFA-organisation som varje år rankar såväl klubbar som ligor inom världsfotbollen. 2005 hamnade Allsvenskan på en mindre smickrande 73:e plats i världen. Enligt årets första prognos ser det inte ljusare ut. Vi delar plats 89 med den Indiska ligan. Före oss har vi storheter som Armenien, Oman och Syrien. Finns det någon av vikt som faktiskt rankas lägre än vår kära Allsvenska? Jodå, Norge intar plats 98 på en lista som alltså rymmer världens hundra bästa ligor.

Läs fler fotbollslistor på IFFHS:s hemsida.

Pressrummet på Behrn Arena är inget att yvas över. Jag vet inte hur de ser ut på de andra arenorna men som rum betraktat är det ganska ordinärt - om man bortser från de stora fönstren. Då är det något helt annat med toaletterna. Det finns bara två men såväl väggar som golv är klädda i blanka, svarta (givetvis) kakelplattor och massor av krom. Nackdelen är att om någon jävel pissar utanför kan man halka och slå ihjäl sig.
   Undrar just hur Aftonblaskan skulle reagera om Erik Niva skulle avlida inne på ÖSK:s pressrumstoalett. Eller TV4:s Olof Lundh. Eller nej förresten, det är knappast någon som skulle sakna Lundh.

Journalister på plats var fler än vad jag trodde på förhand. Av naturliga anledningar kände jag mest igen TV-folk. Som tjejen från lokalnyheterna och den slätstrukne programledaren från TV4. Alla var artiga men det var en stel artighet, professionell om man så vill. Man sa ursäkta om man stötte till någon och man höll upp dörren om någon fler skulle gå ut eller in. Utöver det yttrades inget till någon som inte var en del av etablissemanget. Flera besökare satt för sig själva mest hela tiden, antingen var de förstagångs-besökare som jag eller så hade de för länge sedan gett upp tanken på igenkännande kramar och småtrevligt kallprat.

I pausen bjöd sportklubben på baguetter. Det var meningen att vi skulle få kaffe till men det var av någon anledning försenat. En pressvärd stod hela tiden och beklagade sig över det försenade kaffet samtidigt som han då och då knackade på en låst dörr. Antagligen fanns kaffet bakom den där dörren och jag undrade stilla varför han inte kunde låsa upp den och ta reda på hur länge kaffet skulle dröja. Här och var i lokalen hördes luttrade journalister muttra om uteblivet kaffe mellan brödtuggorna.

Kaffet kom till slut men då var det så nära till avspark att jag fick svepa med mig en mugg ut på läktaren. Det kan ha varit otillåtet för jag såg ingen annan som gjorde det. Men eftersom den enda pressvärden som fanns för stunden var tvungen att vid alla tillfällen ha uppsikt över pressrummet hade han varit oförmögen att stoppa mig ändå.

Sedan vann förstås ÖSK matchen tack vare finsk och bosnisk briljans och jag skyndade mig ut i värmen igen. För ett pressrum på Behrn Arena kan vara ett riktigt kargt landskap.

Jag ska invadera pressläktaren på Behrn Arena om någon timme eller så. Jag har alltid varit nyfiken på vad de gör där uppe, förutom att kolla på matchen. Hänger journalisterna (de få som är där) med varann eller är de uppdelade i läger precis som i skolan? Är rikspressen jordnära? Är landsortspressen högfärdiga? Är en amatör från Svenska Fans med och diskuterar skador och spelformationer på samma villkor som de etablerade journalisterna?

Det är lite sånt där jag är nyfiken på. Men det är inte därför jag åtog mig att skriva rapport från matchen. Jag hörde att Ösk bjuder på baguette och kaffe i pausen. Sedan är det förstås bra om Ösk vinner matchen så de inte blir på dåligt humör och avkräver en pengar för mackan när jag går.

Kul för Allsvenskan att Gefle knep en seger. Mindre kul för Örebro SK. Men jag kan tänka mig att Allsvenskan slutar ungefär som det ser ut nu. Hammarby, Trelleborg och Sundsvall ligger lite för högt upp medan Örebro, Malmö och Göteborg ligger lite för långt ner. Men i övrigt ser tabellen ut som en möjlig sluttabell. Men säker kan man ju aldrig vara, speciellt inte innan transferfönstret har stängt.

ÖSK värvade väl inte friskt men till slut kom det några nyförvärv. Den som efter två matcher ser mest nyttig ut till en början är dansken Kim Olsen. Den tyngden, längden och det huvudet har ÖSK inte haft de senaste säsongerna. Målsprutan från Division 2, Robin Staaf, gjorde visserligen ett viktigt mål mot Ljungskile senast. Men att därefter kalla honom för succé är att ta i. Det finns en hel del kvar för Robin att bevisa och förbättra innan jag tror att han är den skyttekung många vill ha honom till.
   Nästan alla spelare kan göra ett mål i Allsvenskan. Det är Rickard Rickardsson ett bevis på. Väldigt många kan göra några mål på en säsong. Men det krävs mer för att få bära epitetet skyttekung, så jag avvaktar lite innan jag delar ut den medaljen.

Annars har jag egentligen aldrig trott på att ÖSK behöver den där extrema målspottaren. Med ett tremanna-anfall ska vi kunna göra tillräckligt med mål ändå. Problemet i år och förra året sitter psykiskt. Så när tränare Boström efter en förlustmatch (har glömt vilken) står och säger rakt ut i en intervju att han är rådlös så undrar man ju om han kan få skutan på rätt köl. Det som talar för honom är att han lyckats få spelarna att spela kortpassningsspel. Något som laget aldrig lyckats med det senaste decenniet, trots uttalat målsättning om det. Det är en bedrift av stora mått som inte uppmärksammats tillräckligt och därför hyser jag fortfarande hopp om denna finländare.

Idag fick jag äntligen en fungerande trädgårdsslang med nödvändiga kopplingar. Har man Varbergas största uteplats och en gräsmatta som börjar bli brun vill man inte springa med vattenkannor i skytteltrafik. Nåväl, testkörningen gick hyfsat men till imorgon har jag bestämt att slangänden med säkerhetskoppling (den som gör att om vattentrycket blir för högt så lossnar den) ska sitta på munstycket och inte på kranen. Ni som gjort något liknande vet hur jobbigt det kan bli om man gör tvärtom.

Utöver det fick jag tillfälle att glädjas när jag läste att det är klart med John Alvbåge för Ösk. Och bara häromdagen sa jag att det var kört. Tittar vi till hur det sett ut under en period borde det ha varit kört. Unga talanger har till och med valt bort Ösk innan de funderat över övriga allsvenska klubbar. Men uppenbarligen gjorde Ösk och staden Örebro någonting rätt under åren 2003-2004 när Alvbåge var här senast. För tvärtemot vad jag trodde växte faktiskt ett litet Ösk-hjärta fram under de åren.

Enligt Alvbåge fanns det ytterligare en Allsvensk klubb som ryckte i honom. Jag undrar vilken, men Malmö, Gais och Norrköping ligger nära till hands. Var det Malmö är jag grymt imponerad av Alvbåges hjärta, var det de två sistnämnda blir jag det lite mindre.

Men ändå, Örebro har värvat en potentiell landslagsmålvakt. Det är inte fy skam. Frågan är dock om han petar Westman i dagsläget. Efter Djurgårdsmatchen är jag inte så säker.

Sämre för Ösk var dock att IFK vek ner sig mot TFF. Tror inte att de gör Ösk den tjänsten när det är dags igen.

Jag skrev för tre veckor sedan att två av fem svenska lag skulle ta sig vidare till UEFA-cupens gruppspel. Efter kvällens matcher finns det ingen anledning att ändra på det tipset. Dock lär inte Helsingborg bli ett av de lagen som jag trodde då, även om det inte ser helt kört ut för Henke & co.

Man förlorade visserligen med klara 5-3, men eftersom det var på bortaplan så skulle det kunna räcka med 2-0 i returmötet hemma för att gå vidare. Det kan visserligen vara nog så svårt mot ett lag som Heerenveen men absolut ingen omöjlighet. Tyvärr tror jag inte att Helsingborgarna klarar av det.

Lika illa tror jag att det går för Hammarby, trots vinsten med 2-1 hemma. Man har visserligen vunnit men ett enda insläppt mål i nästa match innebär att man är utslagna om man inte själv lyckas peta in något. Och jag ger Braga större chanser att göra mål nere i Portugal än vad jag ger Hammarby. Man tog sig trots allt vidare från förra omgången med ett nödrop. På övertid.

Därmed kvarstår Elfsborg och AIK som båda har ypperliga chanser att avancera. Elfsborg klarar sig med oavgjort och AIK på Råsunda kommer att vara livsfarliga. Dessutom har dessa båda lag förmodligen Allsvenskans bredaste och vassaste trupper. Därför är det inte ologiskt att det är just de som klarar sig vidare.

Så förhoppningsvis kommer det att bli ett fortsatt roligt svenskt fotbollsår - ända fram till jul. Om inte är det åtminstone inget fiasko. Man har redan nu visat att man kan vara med och slåss på en hög nivå ute i Europa.

Varför skriver jag inget om Häcken då? Enkelt, de blev utslagna i samma stund som de lottades Spartak Moskva. Att de ens tog sig så här långt torde vara årets fotbollsknall.

Sedan Helsingborg och AIK senast var ute i Europa och firade triumfer så har massmedia och s k experter beklagat sig över hur dåliga svenska lag är och hur långt vi har till Europa. Och visst, när det såg ut som i Elfsborgs borta-match mot Valencia är det lätt att stämma in i den klagosången. Men i stort har jag aldrig hållit med dom.

Vi är ingen stormakt i Europa (vi var inte ens det när IFK Göteborg härjade som värst på 90-talet) men vi är tillräckligt bra för att ha en god chans med rätt lottning, för det är mycket små marginaler - åtminstone när det gäller att ta sig in i Champions League. Det har de senaste årens kvalmissar pekat på.

   Men media och dess experter har av någon anledning stirrat sig blinda på just CL-turneringen. Som om det skulle vara den och endast den turneringen som avgör Sveriges klubblagsstatus. Det är dags att ta död på de snedvridna myterna nu.

Elfsborg hade otur med lottningen till CL, inte mycket att orda om där. Därför stod det klart rätt tidigt att de istället ska få spela i Uefa-cupen. Var det någon som brydde sig om att tydliggöra detta faktum? Nej, alla var så koncentrerade på hur lilla Elfsborg skulle kunna sänka giganten Valencia. Att de redan var klara för Europa oavsett hur det skulle gå i matcherna mot Valencia betydde liksom ingenting.

Ikväll var alla de där små marginalerna som det handlar om i den europeiska fotbollen på sveriges sida. Vi hade fyra chanser att få ut ett lag i Europa och i likhet med den berömda ketchupeffekten klarade alla av det.

Det var som om alla dessa stolpe ut i kvalen de senaste åren helt plötsligt hade vänts till stolpe in. Och det är precis det jag har väntat på. Det som lika gärna skulle kunna ha hänt förra året, eller för tre år sedan eller till och med fyra. Att bollen studsar vår väg i avgörande skeden av ett kval.

Men att vi helt plötsligt sitter med fyra lag i Uefa-cupen speglar förstås lika lite hur bra svensk klubbfotboll är, som det speglade hur dålig svensk klubbfotboll var när vi inte hade ett enda lag med. Ofta blir det en nitlott, ibland får man en liten vinst (Halmstad häromåret) och ibland blir det jackpot. Hur som helst blir det spännande att följa lottningen imorgon. Med lite fler stolpe-in kan det bli en ganska rolig svensk fotbollshöst.

   Och med stora klubbar som Blackburn, Atlético Madrid, Hamburg och Galatasaray spelar det mindre roll att Champions League har högre status. Man kan vinna både pengar och erfarenhet i Uefa-cupen också.

 

Så hur går det då? Jag tror att två lag klarar sig till gruppspelsrundan (AIK & Helsingborg) och där kan vad som helst hända!

Det var roligare att se Elfsborg ikväll än sist det begav sig. Tacka fan för det, inget av lagen hade något speciellt att spela för. Valencia gjorde vad som krävdes och Elfsborg bjöd bättre upp till dans denna gång och vips så kändes steget ut i Europa inte så stort längre. Och det är det förstås inte. Däremot är steget upp till Europas toppklubbar enormt och Valencia tillhör den skaran.

Därför var det mer eller mindre kört för Elfsborg redan efter lottningen. Därför var förlusten nere i Spanien inte speciellt förvånande, (det var sättet de förlorade på). Och därför var det här dubbelmötet inget annat än erfarenhetshöjare inför nästa års kval. Om nu Elfsborg tar hem guldet i år, vill säga. Det kan hänga på Denni Avdic, talangen som axlade Samuel Holmens mantel i kvällens match och gjorde det på ett utmärkt sätt.

För Samuel Holmén har äntligen, efter ett par jobbiga år av rykten, halvhjärtade kontakter och kraschade förhandlingar, fått sitt proffskontrakt. Han går nu ut som proffs i Europa. Han går till... Bröndby!!?

Ärligt talat undrar jag vad som rörde sig i huvudet på honom när han tackade ja till Bröndby. Var det dollartecken han såg framför ögonen eller kan det möjligtvis ha varit så att han blivit så desperat efter allt proffssurr som det inte blivit något utav, att han nappade på Bröndbys anbud utan att egentligen tänka efter?

Bröndby må kanske låta som ett topplag, men de är långt ifrån vad de har varit. Förra året slutade man mitt i tabellen och årets säsong har börjat ännu värre. För tillfället parkerar man på nedflyttningsplats med endast fem inspelade poäng på sju matcher. Bröndby är ett lag i gungning och det vete sjutton om jag inte lägger till ett ord som kris också.

Så, i ett läge när det har talats om att Bröndbys svenskar kan vara på väg att lämna skutan, i ett läge när Holmén närmast riskerar att få slåss i en nedflyttningsstrid, i ett läge när Elfsborg är två matcher ifrån gruppspel i Uefa-cupen och sju matcher ifrån ett nytt SM-guld och därmed en ny chans till Champions League ? då väljer killen Bröndby!

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma ifrån att de sportsliga aspekterna talar för Elfsborg och de ekonomiska aspekterna för Bröndby. Och i ett sådant läge vinner alltså pengarna. Undrar just om det var så han föreställde sig sin fotbollsframtid när han låg på pojkrummet och drömde om att lyckas som fotbollsspelare?

Det går inte att driva en fotbollsklubb professionellt idag utan att knäcka några ägg. Anfallaren Nedim Halilovic såg ut att bli ett av dessa ägg men så i en handvändning blev det istället tränare Patrick Walker. Och det är klart, i valet mellan en tränare som är förhållandevis lätt att byta ut och en spelare med epitetet "stjärna" i media så blir det tio gånger av tio tränaren som nackas. Speciellt om det luktar panik av styrelse och ordförande.

Ordföranden i Ösk, Björn Åqvist, är noga med att välja orden i media. Allt för att inte råka försäga sig om de tunga orsakerna bakom Walkers avskedande. Han säger att beslutet baseras på det sportsliga misslyckandet samt det svaga tabellläget. Sportsligt misslyckande och ett uselt tabelläge hör ihop. Han försöker alltså få en av orsakerna att se ut som två för att man ska köpa att det inte finns några andra anledningar.

Men det måste det förstås göra. Ösk gjorde en sportsligt sett misslyckad första-säsong i Superettan 2005 under Walkers ledning. Det var inget snack om att låta honom gå då.

Lika bra att klargöra det direkt. Jag tror inte att den bästa lösningen var att avskeda Walker. Jag har inte heller sällat mig till de IQ-befriade vandaler som kastat ägg heller. Jag gillar Walker som tränare. Jag gillar det arbete han utfört i Ösk och jag tror att han hade rett upp situationen till slut.

Det går inte att komma ifrån att det luktar panikhandling om detta "genomtänkta" beslut. Säkert är man lite påverkade av de så kallade supportrarna. De har ju skrikit om Walkers avgång ett bra tag nu. Nu kan de koncentrera sig på att skrika lite vettigare saker.

Jag vet inte hur länge man fört diskussioner i styrelsen om att sparka Walker, men det sätt och i det läge det hela skedde luktar som sagt panik. Därför kommer inte jag ge någon credit till styrelsen om Ösk klarar sig kvar.

Det tråkiga för Walker är att han förmodligen kommer att framstå i ännu sämre dager och hans ersättare, Urban Hammar, i ännu bättre dager på grund av spelschemat. Jag räknade kallt med att vi skulle förlora mot AIK i senaste omgången. Ska Ösk klara kontraktet är det först och främst bottenkollegorna vi måste slå. Mot Trelleborg på söndag måste ÖSK därför ta poäng. Jag tror att man tar alla tre.

Det jobbiga i det sammanhanget kommer bli alla rubriker om Hammar-effekten. Alla hyllningar av styrelsens snabbtänkthet som gav resultat direkt. Alla vidriga leenden hos äggkastare och klottrare som efter matchen går ut och firar och skryter om att det faktiskt var de som såg till att Ösk tog tre nya poäng.

Men vad fan, nästa år hamnar Ösk i ett krisläge igen och då börjar de skrika på Hammars avgång. Och efter en utskåpning av svenska mästarna (vilka de än må vara) börjar den kära Ösk-styrelsen svettas igen. Resultat av det? UT: Hammar - IN: Massören!!?

Jag hörde Ralf Eström på radiosporten igår. Han sa att lagen ända ned till plats nio är inblandade i guldstriden i allsvenskan. Motiveringen var att något i stil med att "alla slår alla". Av samma anledningtror jag inte att lagen nedanför Kalmar på femte plats i praktiken är borta redan. Sex poäng är ok att ligga efter, möjligtvis också sju vilket skulle låta AIK vara med i titelracet också, men fler poäng än så tror jag är för svårt att hämta in på de bästa lagen i en jämn serie. I alla fall med bara sju omgångar kvar.

"Avsågade" är därmed Malmö, Hammarby och Helsingborg. Tony Gustavsson sitter förmodligen rätt säkert. Det han gjort med Bajen i år kommer förmodligen att betala sig ännu bättre nästa år. Stuart Baxter känns osäker då det är frågan om han ens vill vara kvar nästa år. Sören Åkeby däremot är förmodligen avsatt efter säsongen. Jag sa redan inför säsongen att han trots sina SM-guld med Djurgården har en hel del att bevisa. Hans arbete i Malmö har inte bevisat ett dugg.

Jag trodde faktiskt att det var Malmös tur i år. Nu börjar jag tvivla om de någonsin kan få ut all den kapacitet som finns i laget. Babis Stefanidis är skön att se i sina bästa stunder, men han lär knappast lösa upp några knutar i laget Malmö FF.

Kvar i toppen finns alltså fem lag och ska jag våga mig på en kvalificerad gissning kommer guldet att hamna hos någon i trion Djurgården, IFK Göteborg och Elfsborg. Blir det storstryk ikväll mot Valencia tror jag Elfsborg lägger krutet på Allsvenskan och då tar de antagligen hem det här. Annars är det jätteläge för IFK Göteborg.

Botten då? Tja, det är mitt enda tips som fortfarande står fast. Trelleborg åker ur!

För fjärde gången den här säsongen var jag bjuden över till sambons föräldrar för att äta middag och  följa Örebro SK:s fortsatta resa via pay-per-view. Jag tänker inte göra något nyhetsreferat om detta. Det gick åt helvete och vill ni ha det lite mer detaljerat än så hänvisar jag till närmaste nyhetsmedia.
Vad jag däremot vill göra är att plocka fram några detaljer som ni förmodligen inte får läsa om i tidningen imorgon.

   Som att Nedim Halilovic förmodligen är ÖSK:s mest underskattade spelare. Karln påminner i sina bästa stunder om en viss Henrik Larsson. Självklart inte på samma nivå, men just det att han gör ett riktigt slitjobb i det tysta. Löper som en gasell, bryter uppspel, glidtacklar och snor bollar, startar kontringar och då och då agerande räddande ängel i eget straffområde. De senaste månaderna har han blivit allt mer utskälld för att han gör för lite mål. Tror fan det när han gör allt annat på planen. Dessvärre räcker inte hans enorma löpvilja och spelintelligens för att skapa ett bra samarbete med kollegan Stefan Rodevåg. Det hade däremot Henke klarat av. Men så är också en av dem firad världsstjärna och den andre utskälld doldis.

   För övrigt var det ett stort irritationsmoment att hela tiden höra kommentatorn säga Nenad Halilovich. Ibland blir det fel men någon borde ha rättat honom i halvtid.

   Läste efter matchen på Expressens hemsida att Brommapojkarna vann välförtjänt. Det är ren och skär lögn och jag undrar om de ens haft råd att skicka någon att bevaka matchen. Aftonbladet däremot ger en rumphuggen men ändå mer korrekt bild av matchen. Observera dock att detta inte skall tolkas som att BP inte var förtjänta av vinsten ? det var dom, men det var också Ösk.

   När Robert Walker på lika delar vilja och jävlar anamma trycker in reduceringen i slutminuterna slår det mig plötsligt. Mot AIK, där jag ändå inte räknar med några poäng för Ösk, borde pappa Walker slänga in sina viljestarka och hungriga söner tillsammans med talangen James Frempong för att skaka om laget lite. Det skulle knappast skada att sända lite signaler till de äldre etablerade spelarna att det är dags att kliva ur fåtöljerna, spotta i nävarna och agera jordfräsar för att bärga de poäng som behövs.
   Som det sett ut de senaste matcherna har rädslan övervunnit viljan och därför börjar inte Örebro SK spela fotboll förrän de ligger under och inte längre har något att förlora. Så var det idag, så var det mot Göteborg (hmm, nåja) och i båda fallen kom ungtupparna in och såg till att det hände något. Ibland, som mot Göteborg, drar man på sig en straff. Ibland, som mot BP, börjar man gå framåt och göra mål. Skillnaden är hårfin ibland men någon annan lösning kan jag inte se.

I en omröstning på Svenska Fans anser Ösk-supportrarna att lösningen består i att byta tränare och värva spelare. För både min och Patrick Walkers skull hoppas jag att han provar mitt förslag innan han blir offer för supportrarnas dito.

Nu har Stefan Rehn och Siggi Jonsson sågat Allsvenskan. Jämnheten tyder på dålig kvalitet säger dom. Jag tror inte alls att så är fallet. Det finns mer pengar och mer kvalitet i Allsvenskan idag än vad det någonsin gjort i modern tid. Tacka billiga importer för det och mer pengar för det.

Stefan Rehn pekar på IFK Göteborgs storhetstider och menar att ett dominerande lag kan plocka de bästa spelarna från de andra klubbarna och på det viset hävda sig i Europa. Jag vill mena att det är nya tider nu. Det finns andra sätt att göra det på och att börja snegla på 80-talet för att hitta lösningen är ungefär lika dumt som att studera amerikanska inbördeskriget för att lära sig hur man krigar idag.
   Vi har fler importer och spelare av högre kvalitet i Allsvenskan idag. Detta tillsammans med att fler klubbar bygger upp ekonomiska muskler gör att jag inte alls ser lika dystert på framtiden som Rehn gör. Och ärligt talat, publiken sviker om de vet vem som ska vinna varje år. Och om publiken försvinner, vad är egentligen vitsen då?

Svensk klubbfotboll är just nu inne i någon slags uppbyggnadsfas.
* Man bygger ut och bygger nya arenor som skall kunna dra in mer pengar.
* Man anammar nya tränare och idéer. (Rikard Norling, Magnus Haglund m fl)
* Man lockar hem utlandsproffsen, mycket tack vare punkt 1.

Kan man dessutom äntligen försöka lägga om träningen och skära ned på den idiotiska styrketräningen så kan vi mycket väl snart vara där. Vilka är då lagen som kan/ska ta klivet ut i Europa? Tja, spontant säger jag nog Djurgården, Malmö, Elfsborg och AIK.

Djurgården är idag en så pass blank sida att jag inte vill ge mig på att sia om deras möjligheter. Helt klart är att de, spelare och ledare, har massor att bevisa.

Malmö har stora ekonomiska muskler men enligt min mening har man använt dom till väldigt tveksamma köp. Man har pratat om Real Malmö och alla stjärnor under några år nu och det stämmer förstås om man inte har höga krav.
   När inte ens en världsspelare som Henrik Larsson dominerar i Allsvenskan (han är förmodligen bäst i serien men för att dominera anser jag att man ska spruta in mål och springa i cirklar runt motståndarna), hur kan man då begära att spelare som Daniel Andersson, Yksel Osmanovski och Anders Andersson ska göra det.

De två sistnämnda är förresten typexempel på spelare vars sportsliga värde är klart överskattat. De håller förvisso hög klass, men stjärnor? Och hur kan man lägga trycket på dessa spelare att springa hem serien och ta klivet ut i Europa  när de inte lyckades göra det under sina proffssejourer? Det övergår mitt förstånd! Dessutom anser jag att Sören Åkeby har minst lika mycket att bevisa som radarpartnern Zoran Lukic, och det har inte börjat bra.

Då ser Elfsborg betydligt bättre ut rent kvalitetsmässigt, och tillsammans med AIK är de de mest troliga att ha en möjlighet till Europa-spel de närmsta säsongerna. Förklaringen kan vi hitta på två ställen. Dels har båda lagen tränare som inte är fastkörda i den förlegade svenska modellen, och dels håller de på att bygga upp en stabil ekonomisk bas. Detta, min gode Stefan Rehn, är nyckeln till Europa, inte att vara ensam om pengarna!

Jag längtar tills jag kan göra säsongsdebut på Behrn arena här i Örebro. Ekonomin är inte tillräcklig för att gå hela säsongen men jag försöker komma iväg åtminstone ett par gånger varje säsong. Det hjälper givetvis att man kommit över friplåtar genom Öbo ett par gånger. När tjejens lillebror är sjuk eller fått förhinder har jag fått gå på hans säsongskort ibland. Det är bra, för jag vill sitta.

Jag minns att jag hamnade en bit upp på ståplatsläktaren för ett par säsonger sedan. Kubanerna höll till där då och bredde ut sig med sina flaggor och trummor, men jag hittade ändå en ganska bra position. Tyvärr förstördes hela matchupplevelsen av hejarklacksledarna som gick fram och tillbaka och skymde sikten. Klämde man inte i ordentligt i ramsorna var det någon som tittade lite förebrående på en. Och att låta bli att applådera i takt med trummorna verkade vara en dödssynd. Precis som att jag inte hade där att göra om jag inte tänkte stödja laget.
Och allt jag ville var att se spelet på planen. Det var liksom hela poängen med att gå dit.

Jag har ingenting emot hejaklackar och tycker tvärtom att de kan vara väldigt viktiga för ett lag, men snälla, jag är inte en av er. Visserligen håller jag på mitt lag i vått och torrt men jag går till arenan för att bli underhållen, inte underhålla andra. Självklart ställer jag upp om det behövs för ett tifo innan match men när spelet väl börjar på planen vill jag kunna leva mig in i det till fullo.

Runt 24% tyckte i en nätundersökning att Elfsborg inte var värdiga svenska mästare. Undrar just om det var AIK-fansen? Kanske en och annan Göteborgare också.

Självklart är det så att både Elfsborg och AIK hade varit värdiga vinnare. Sett över hela året är det de som spelat bäst, vunnit mest (tillsammans med Hammarby) och förlorat minst. Räcker inte det som argument kan man titta på saker som att AIK har gjort mest mål, Elfsborg släppt in minst. Dessutom bidrar det till att de båda har överlägsna målskillnader.

Så här i efterhand kommer det givetvis att finnas dom som menar att Djurgården skulle ha haft straff i slutminuterna av matchen mot Elfsborg. Och visst, det kanske de borde. Men detta tar ändå inte ifrån Elfsborg att de är värdiga mästare. Under en hel säsong får man en del med sig och annat går emot. Skillnaden brukar vara att de bättre lagen får mer med sig än emot. AIK-fansen ska ändå vara nöjda med sitt lags säsong och placering. Det är väl egentligen inte förrän nästa år som man kan förvänta sig att AIK skall vinna SM-guld.

Hammarbys fråntagna poäng visade sig inte spela någon roll i slutändan. Det är förstås skönt då Allsvenskan givetvis skall avgöras av spelarnas insats på planen, inte publikens.

I botten åkte Öster och Örgryte ur. Mest smärtar det med ÖIS. Jag har alltid haft någon slags sympati för klubben som under mitt fotbollsintresserade liv alltid fått stå i skuggan av storebrodern IFK. Örgryte är ett av de där lagen som fått kämpa under titeln "Lirarnas lag". Att spela snyggt är nästan viktigare än att vinna. Nåja, i år har ÖIS inte lyckats med något av det.
   Till nästa säsong försvinner Almeida och frågan är vad som händer med Ola Toivonen, en ung mycket lovande spelare som direkt tog en plats i ÖIS och bara missade en match. Ska ÖIS klara att studsa tillbaka upp på en gång behöver man Toivonen och en Dick Last i samma form som vi sett nu under höstsäsongen. 37-åringen har varit suverän på slutet och blir givetvis en viktig kugge nästa år.

Häcken skall naturligtvis göra processen kort med BP i kvalet. Med en pånytt-född Teddy LUcic som härförare i målform, en rutinerad Hasse Berggren längst fram och Robert Mambo-Mumba som kraftfull joker har jag svårt att se att BP skall kunna ha något att sätta emot!

Kalmars nye brasse vann skytteligan ganska klart med sina 15 mål. Det är bara att lyfta på hatten igen för tränare Nanne Bergstrands fingertoppskänsla. Jag väntar med spänning på vilken super-brasse han ska introducera nästa år. Varför inte låna Quirinho från Djurgården? Dede gjorde ju succé först när han kom till Kalmar!

Hur det kommer att bli nästa säsong väntar jag med att spekulera i. Först kommer ju Royal League, och till skillnad från många andra (däribland Henke Larsson), så tycker jag att turneringen är såväl kul som viktig. Norge och Danmark har sprungit om oss på den europeiska scenen, om vi inte kan mäta oss med dom har jag svårt att se hur vi skall kunna ta steget ut i resten av europa igen.
Allsvenskan är slut - Länge leve Royal League!