Slaskbloggen

Första gången jag klev in på Systembolaget igår var klockan runt halvtvå. Givetvis var det fullt med törstiga människor även om man skulle ha kunnat klämma in tjugo personer till på rödvinsavdelningen. Min sambo tyckte att det verkade jobbigt och eftersom Systembolaget skulle stänga först klockan tre tänkte vi få något i magen först.

Sambon hade fått en ”Ät-för-två-betala-för-en-kupong” på Melkers och en baguette är väl aldrig fel? Baguetten var sådär och kaffet var inget att jubla över, men det verkligt intressanta är att vi kan göra om det hela. När sambon betalade frågade hon om de inte skulle ha kupongen.
   - Behåll den till nästa gång, mumlade killen bakom kassan. Vi fattade ingenting men behöll kupongen. Jag kan inte påstå att jag är sugen på att återvända dit snart, men så tänker man på barnen i Afrika och inser att man får vara glad över det lilla.

Stärkt av det mesiga kaffet tog jag mig an Systembolaget vid hornen. Klockan var två och sambon fick sitta kvar på Melkers och fika i lugn och ro. Inne i den alkoholstinna lokalen var det om möjligt ännu mer folk. Nu hade man fyllt upp det mesta av rödvinsavdelningen, å andra sidan hade det tunnats ut vid hyllorna för starkspriten men det var helt klart fler människor därinne som trängdes och köade. Jag borrade ned huvudet och satte fart. På andra sidan lokalen fanns de vita boxvinerna och det var dit jag skulle. Skumpan fick bli nästa delmål.

Det tog sin lilla tid att nå fram till rätt avdelning. Jag förstod inte riktigt hur människorna rörde sig därinne. En del stod tålmodigt i långa, vindlande köer medan andra verkade irra planlöst. Det var inte förrän jag nått fram till boxvinerna som det gick upp för mig hur komplicerat men på samma gång enkelt det fungerade därinne dagen innan nyårsafton.

Häromdagen såg jag en repris av Fredrik Lindströms program ”Världens bästa land”. Där konstaterades det att svenskarna är ganska unika med sitt närmast medfödda sinne för köande. Tydligen finns det inte många länder på denna jord där människor står så mycket i kö som här. Dessutom är vi oftast artiga och otroligt tålmodiga när vi gör det.

Den konversationen ekade i huvudet på mig när jag upptäckte att jag på något konstigt sätt hamnat i en kö, jag vet inte hur det gick till men där var jag. När jag började titta mig omkring slog det mig också att alla människorna i butiken faktiskt var indelade i olika köer. Det var inte så många som irrade omkring som jag först hade trott, det var snarare så att köerna löpte kors och tvärs genom lokalen. Dessutom verkade alla ta det med ro. Några äldre herrar framför mig skämtade friskt om det unika i detta kö-beteende men konstaterade också snabbt att det aldrig skulle ha gått så lugnt och vänligt till på en livsmedelsaffär.
Jag undrade stilla om det berodde på att dom kände att spriten var viktigare än maten till nyår, men jag vågade inte fråga.

Jag vågade inte heller lämna min köplats utan sträckte mig bara efter ett boxvin som stod tillgängligt när kön avancerade förbi. Oroligt försökte jag sedan se om min kö tog vägen förbi avdelningen för mousserande viner. Besviken konstaterade jag snart att den vek av flera meter innan och tog vägen förbi Cidern istället. Hjärnan jobbade för högtryck med att komma på lösningar på situationen. Jag kunde förstås ropa till kön vid mousserande viner att kasta över en flaska till mig, men det skulle ju vara pinsamt om jag missade flaskan. Då kunde jag riskera att bli av med min köplats för att städa upp.

Att lämna kön för att springa och hämta en flaska själv var otänkbart. Jag lekte också med tanken på att ringa sambon och be henne tränga sig in och ta en flaska och lämna till mig, men kön gick nu ganska fort framåt och jag var ganska nära kassan. Och inte kunde jag be personen bakom mig att hålla min plats medan jag trängde mig iväg för att hämta en flaska. Vi gick ju inte på lågstadiet. Som vuxen finns det regler att hålla sig till och att springa in och ut ur köer var ett brott mot dessa. Samhället skulle säkert falla sönder om alla började göra så.

Till slut kändes det som om mitt enda alternativ var att betala boxen och sedan gå in igen. Det borde ju minska med folk nu när klockan var så nära stängningsdags. Tji vad jag bedrog mig!          
   När jag kom till utgången stod vakter och ordnade insläpp på utsläpp. Utanför Systembolagets portar stod människor i en jättelång kö som sträckte sig över hela Stortorget. Det var bara att glömma skumpan i år. Istället fick det bli en flaska Pommac att blanda med vinet för att få en mousserande effekt. Det känns lagom, och lagom är ju svenskt. Liksom köande.

Ha nu ett riktigt gott nytt år. Och varför inte göra det till ett gott nytt rökfritt år? Min vän Tobias har stängt in sig över nyår för att göra sig rökfri. Jag funderar på att stötta honom och göra detsamma efter tolvslaget. Nu är det dags att duscha och klä upp sig. Jag återkommer efter nyår med någon slags summering antar jag. Dessutom med en nyuttalad formulering för den här bloggen. Väl mött då!