Slaskbloggen

Min katt är extremt kattilsken. Hon heter Sara och är svart och vit och extremt kelig. Hon tycker om alla människor, blir aldrig rädd för någon och ligger och spinner i famnen om jag plockar upp henne tills jag (inte hon) tröttnar. Andra katter däremot blir hon vansinnig om hon ser. Hon är något så ovanligt som en rasist mot sin egen ras.

Sara har ett par fönster hon kan sitta och spana i mot trädgården. Dessutom en balkong som vi släpper ut henne på ibland. Ofta hör man henne sitta i ett fönster och andas, hon låter nämligen mycket när hon andas normalt. Men så rätt vad det är börjar hon fräsa och skrika och kloa på fönstret som en galning. Tittar man ut då är man säker på att se någon av katterna som brukar springa härute.

Det tråkiga för Sara är att de inte respekterar hennes auktoritet. De brukar bara sitta och titta på henne eller ignorera henne helt och hållet. Det är först när jag kliver fram och undrar vad hon håller på med som katten utanför blir rädd och springer iväg. Sedan får jag försöka övertyga Sara om att det var hon som skrämde bort katten och att den förmodligen bara var efterbliven och reagerade sent.

Innan vi flyttade in här använde tydligen katterna på gården vår balkong som ett förnämligt vind- och regnskydd. Numera får de hålla till på mindre säkra ställen. De vågar inte vara på balkongen längre. Det enda problemet vi har kvar att lösa är att få bort dem från trädgården. Katterna använder den nämligen som toalett vilket vi finner extremt otrevligt. Tyvärr kan jag inte släppa ut Sara själv, även om det vore kul att se hur lite det blir kvar av de andra katterna när hon är färdig med dem. Så vi får hålla tillgodo med att bevaka trädgården från fönstren.