Fri att fela igen

Nu är det slut på gamla tider. Praktiken tog inofficiellt slut igår, officiellt idag. Nu blir jag ersatt som praktikant och därmed blir det lilla kontoret på Ribbingsgatan ett veritabelt fäste för Kollegiet. Tobias arbetar där, Joakim tittar förbi titt som tätt och nu skall alltså Åsa in på praktikantstolen. Gissningsvis får hon fler givande arbetsuppgifter än vad jag fick vad det gäller ordbehandling. Det ska i alla fall bli intressant att se om de båda Kollegiet-skribenterna kommer att påverka varandra nu när de kommer att sitta i samma rum och skriva.

Lite tråkigt blir det nu när man börjat att ta det för givet att ramla in vid tio-tiden, kasta sig över något knepigt datorproblem, hälla i sig ett par muggar kaffe för att sedan gå och äta indiskt eller asiatiskt bortåt tolv. Vi lyckades dessutom bli ganska effektiva på slutet. Rekordet på en halvtimmes lunch  inklusive promenad fram och tillbaka blir nog svårslaget.

På hemmafronten ska det bli intressant på lördag. För första gången ska jag bjuda valda familjemedlemmar på påskmiddag. Det gör i och för sig inget om jag misslyckas med någon del men det vore skönt att visa att jag också kan ro i land lite större projekt. Den tilltänkta entrecoten är en sådan sak jag aldrig gjort förut men som nu skall testas skarpt. Mina potatisgratänger pendlar mellan hyfsade och väldigt goda, oftast blir det tyvärr den förstnämnda.

Äggen ska jag i alla fall inte kunna misslyckas med, även om jag inte vågar svära på det. Saker och ting händer tyvärr alldeles för ofta runt mig för att jag ska kunna känna mig helt lugn om någonting.
Då är det bra med färdiga saker på påskbordet, som sill till exempel. Den skall dessutom min syster ta med sig så jag har svårt att se vad som skulle kunna gå fel med den. Men återigen, säker är jag aldrig!

Efter det projektet väntar en ny tom sida. Ingen praktik och inget jobb. Å andra sidan inga direkta krav heller förutom de jag kan formulera själv. Det ska jag försöka göra på bästa sätt även om oddsen för misslyckanden är minst lika goda som för påskmaten. För som min gamla Stor & Liten-chef brukade säga: Vad du än gör, gör det på ett snyggt sätt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0