Slaskbloggen

Det finns två typer av datoranvändare. De som antingen kan eller inte kan, och så de som inte nödvändigtvis kan men som har ett bra hum om hur man ska gå till väga. Jag tillhör den sistnämnda.

På min gamla praktikplats finns det gott om människor av den första typen. De kan logga in, skriva dokument, använda planeringsprogram, surfa etc. De kan inte installera drivrutiner, redigera och bränna filmfiler, koppla bort program de inte vill ha autostartande, ansluta en dator till nätverket etc.
Antingen kan de ett program eller en funktion för att de lärt sig av någon eller så kan de inte. Om något går på tok eller något oförutsett inträffar saknar de det grundläggande datorkunnandet som krävs för att improvisera. (Här skulle massor kunna göras inom utbildningsbranschen.)

I morse hann jag knappt ur sängen på min första riktiga lediga dag efter praktiken förrän Tobias ringde.
"Sven kommer inte in på nätverket!"
Efter lite konferering på högtalartelefonen fick jag ta bussen dit och sätta mig ned framför datorn med en halv kopp kaffe bredvid mig.

När jag satt där började oron växa i mig. Några gånger tidigare har jag lite tafatt försökt förklara för Tobias att jag inte kan systemet och att jag faktiskt inte vet rakt av hur man ansluter en dator till deras lokala server.
Men jag var orolig att han missuppfattat mig och trott att jag tillhör typ ett och inte typ två. Alltså att han tror att jag är en typ etta som kan, när jag i själva verket är en typ tvåa som inte kan. Hänger ni med?
Så det ger en extra press eftersom det finns en rädsla för att folk ska bli arga och säga "Du sa ju att du kunde det här!!?"

Nåväl, under praktiktiden lyckades jag efter lite slit faktiskt få tre datorer att ansluta till servern, men jag har fortfarande ingen aning om det finns mer "korrekta" sätt att göra det på. Om något år kanske de ska uppgradera hela det interna nätverket och så skickar de dit någon svindyr IT-snubbe som börjar svära och gorma över vem klåparen är som har gjort så idiotiska saker i systemet. I sann Mission: Impossible-anda kommer jag då att förneka all kännedom.

Många gånger kan jag inte funktionen eller programmet i fråga, men jag vet hur datorer fungerar och jag är synkad med den variation på logiskt tänkande som programmakarna har använt sig av. Vissa skulle kanske påstå att jag helt enkelt är Windows-fierad men det försöker jag motbevisa genom enträgna försök att få igång Linux på hemdatorn. Hur det går med den biten lär jag få återkomma till.

Poängen är i alla fall att jag kan lösa de flesta datorproblem även om jag inte vet hur på förhand. Det är därför jag är så värdelös på att hjälpa människor över telefonen. Jag måste ha närkontakt med datordelarna för att klura ut hur det ska lösas. Lite hederlig handpåläggning.
   Idag gick det sådär. Jag kom åt nätverkets skrivare vilket var det viktiga, men jag upptäckte dessutom också att Sven nu kan komma åt allas personliga mappar. Jag får väl hoppas att han inte klurar ut hur man gör det.