Är man anonym är man inget värd?

Jag såg på TV ikväll en ganska intressant diskussion om de anonyma påhoppen och förolämpningarna som förekommer i bloggvärlden.

I programmet var det en juridikstuderande som hasplade ur sig förslaget att bloggskrivarna skall hållas ansvariga för kommentarerna. Vad löser det? Censurerar vi verkligen bort de personer som går över gränsen?
Bör vi censurera bort människor? Och vill folk verkligen fortsätta blogga om de vet att de kan riskera straff för något som någon annan gör?
   Det är helt rätt att det är vi bloggare som måste stävja detta och försöka mana de som kommenterar till att diskutera på en bra nivå. Men att utkräva fullt ansvar med möjlig straffpåföljd är att gå för långt!

Hur som helst tror jag att moderering av bloggskribenterna bara skyfflar över problemet till något annat forum. Att städa bloggarnas kommentarer är som att sopa skiten tillfälligt under mattan. Men vad en grundligare lösning är vet jag inte.

Med det sagt måste jag erkänna att jag ställt in min egen blogg så att jag måste godkänna varje kommentar som skrivs. Men detta gör jag inte i tron att det ska bidra till att rensa upp bland skitsnacket, det är enbart därför att jag länge hade problem med spam.
Hittills har jag bara raderat en "vanlig" kommentar, men där publicerade jag eländet i ett blogginlägg istället.

Det finns någon slags knepig gammal föreställning om att åsikter inte är värda något om källan är dold på något sätt. Detta är förstås helt fel. På SVT:s hemsida har den politiske bloggaren Magnus Ljungkvist skrivit en engagerad artikel om just detta. Han skriver bland annat detta:
   "Jag står för vad jag skriver och tänker, den som vill samtala med mig på min blogg får göra det samma. Lika lite som jag pratar med maskerade människor på stan om politik och samhälle lika lite tänker jag göra det på min blogg. De anonyma försöker bara parasitera på det arbete jag lagt ner. "

Jag är liberal i grund och botten. Jag anser att en person skall vara fri att göra vad han/hon vill så länge det inte inkräktar på någon annans frihet. Därför måste det vara fritt att debattera hur man vill, givetvis inom lagens råmärken. Vill någon debattera iförd en mask, eller bakom pseudonymer så måste det vara dennes demokratiska rättighet att göra det. Att samtalet försämras av att någon är anonym är inget annat än kvalificerat skitsnack. Det vore bättre om Magnus och andra egentligen sa vad det handlar om: Att man är rädd för hot och liknande, de människor som går över gränsen.

Rädsla ska man respektera, men lider man av det kan man göra som Magnus och kräva någon slags identitet (fast jag fattar inte hur man blir så mycket mindre anonym av att lämna en epostadress) eller som jag som raderar det jag inte vill se på bloggen.

Som ni kanske förstått ser jag inte det stora problem som Magnus och andra ser. Jag håller inte med om att påhopp och annat dumt på bloggars kommentarsfält skulle ha en påverkan på samhället i stort. Jag tror inte ens att vi är nära någon riktig fara. Inte närmare än vad vi varit förut eftersom dessa personer alltid har funnits där.
   Det vi är rädda för är om och när människor går ytterligare ett steg över gränsen och tar påhoppen och hoten från internet till verkligheten. Men de personer som går så långt kommer att göra det oavsett om vi rensar internet eller inte.

Och mina åsikter är inte mindre värda än andras för att jag skriver under pseudonym. När någon säger något annat blir jag förbannad. Jag vill inte beskydda skitsnackarna, jag vill värna om oss andra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0