Slaskbloggen

Förra veckan påbörjade jag ett projekt med avsikt att skriva på ett tema under hela veckan, detta för att bidra till att strukturera upp mitt liv. Valet då föll på television och skrevs under rubriken Fönster mot TV-världen. Denna vecka fortsätter projektet med ett nytt tema, Politik.

Under den givande tiden i Liberala Ungdomsförbundet åkte vi iväg på kurser, kongresser och arrangemang runt om i LUF-Sverige. Under något av Vattenfestivalens sista år skulle det arrangeras något över ett veckoslut. Vid den här tiden hade jag lyckats locka med Sebastian i vår lokala förening och man tyckte väl allmänt att detta var en bra grej att ta med nya medlemmar på. Med facit i hand undrar jag vad de tänkte sedan.

Alla som åkte till Stockholm blev utplacerade hos olika lokala LUF:are för att ha någonstans att sova.
Sista morgonen försov vi oss och bestämde oss för att ta det lite lugnt. Eftersom Sebastian egentligen var totalt ointresserad av hela den politiska grejen var det lättare för honom, jag fick dåligt samvete som jag alltid får när något inte går som det är tänkt.

Vi drog runt på stan och tittade i butiker, köpte skivor, garvade åt konstiga människor och företeelser i storstaden samt spanade på kvinnlig fägring. Framåt eftermiddagen köpte vi på oss en hel massa grönsaker, rotfrukter och andra ingredienser som vi sedan använde för att göra en legendarisk gryta/soppa.
Vi talar ofta om den där grytan/soppan och säger varje gång att vi måste försöka återskapa den. Jag tror aldrig att det kommer att hända. Dessutom tror jag inte att någon av oss minns hur den ska göras.

Nåväl, sent på eftermiddagen kom lägenhetsinnehavaren hem och undrade varför vi inte hört av oss. Alla hade letat och undrat. Jag sa att jag mått dåligt.
Våra kamrater från Örebrodelegationen höll på att göra sig redo för hemfärden. Johan hade allas biljetter. Det blev bråttom med att packa allt och hinna ned på stan till LUF-expeditionen.
Väl där kunde vi konstatera att tåget nyss gått och att vårt resesällskap och våra biljetter var ombord. Hade det varit möjligt hade vi förmodligen bitit huvudet av Johan just då för att han tagit med sig biljetterna.

Så, utan pengar eller biljetter stod vi rätt rådvilla och skämdes på LUF-expeditionen innan någon hostade upp lånepengar ur egen ficka och ordnade tågbiljetter åt oss.

Johan fick sig en rejäl avhyvling när jag väl kom hem till en telefon. Sebastian lämnade LUF och allt återgick till det normala. Sebastian vägrade betala tillbaka lånepengarna och tyckte att Johan skulle stå för det. Johan vägrade också och jag saknade pengar helt och hållet. Till slut betalade LUF (minns inte om det var klubben eller distriktet) tillbaka pengarna, och Sebastian omnämndes inofficiellt som Persona non grata i Örebrodistriktets lokaler i fortsättningen.

Själv klarade jag mig med en hårsmån - som jag alltid gör!