Att vara, eller inte vara - Politiker: Perssons politiska gärning
Förra veckan påbörjade jag ett projekt med avsikt att skriva på ett tema under hela veckan, detta för att bidra till att strukturera upp mitt liv. Valet då föll på television och skrevs under rubriken Fönster mot TV-världen. Denna vecka fortsätter projektet med ett nytt tema, Politik.
Om det förra avsnittet kändes tungt och något mer politiskt inriktat var gårdagkvällens avsnitt tungt, grått och dystert. Inte minst för mordet på Anna Lindh (som jag hade förväntat mig mer tankar från Göran Persson om men de kanske kommer som extramaterial på DVD-utgåvan), men också för EMU-nederlaget och bråket med Leif Pagrotsky. Frågan är om inte detta var den tuffaste tiden vid makten för ordförande Persson?
I EMU-frågan hade det bästa naturligtvis varit om partierna inte hade haft någon linje alls. Det sa jag redan då och jag är än mer övertygad idag. Att man i en fråga, som är så pass viktig att man tar till en folkomröstning, försöker få alla att hålla samma åsikt utåt är förstås att be om problem. Jag var själv JA-sägare men jag står bakom Pagrotskys agerande hela vägen. EMU-frågan var för viktig för att låta kompromissande partiideologier avgöra utgången.
Den här dokumentärserien kan vara Perssons chans till odödlighet. Det här är hans chans att bli ihågkommen bland de stora. Per Albin, Tage, Palme och de andra grabbarna. För trots allt är det här förmodligen det enda jag kommer att komma ihåg Persson för om några år. Bortser man från skandaler och liknande är detta dokumentära bidrag till forskningen hans enda riktigt stora politiska gärning. Om den ens kan kallas politisk. Visst, endast Persson kunde åka till Israel, men av det kom ju inget spännande.
Men hur resonerar man egentligen när man får det till att attacken på Anna Lindh var en attack mot "vårt demokratiska styrelseskick"? Jag köpte det inte då, och jag köper det inte nu.
Om något är det riktigt avskyvärt att "göra politik" av något så tragiskt som en människas död. Det här kan vara Persson värsta uttalande hittills i den här dokumentären.
Många skulle säkert vilja ha en egen dokumentär för att bemöta Perssons påhopp, men den enda som jag finner skulle vara intressant att höra är Margareta Winberg av alla människor. Margareta är en politiker som aldrig gjort något större väsen av sig. Därför är det väldigt svårt att gissa sig till hur hon fungerade och resonerade då. Varför blev hon så upprörd och, framför allt, hur uppfattade hon Göran Persson då?
Men nu är det inte Margareta det handlar om. Och jag gissar att Persson trots allt är mer intressant, både ur forsknings och underhållningssynpunkt.
Och så ett bondroligt citat från gårdagens avsnitt.
"Hon kämpar med sin sprit"
Göran på frågan om hur det är med hans fru Anitra.
Om det förra avsnittet kändes tungt och något mer politiskt inriktat var gårdagkvällens avsnitt tungt, grått och dystert. Inte minst för mordet på Anna Lindh (som jag hade förväntat mig mer tankar från Göran Persson om men de kanske kommer som extramaterial på DVD-utgåvan), men också för EMU-nederlaget och bråket med Leif Pagrotsky. Frågan är om inte detta var den tuffaste tiden vid makten för ordförande Persson?
I EMU-frågan hade det bästa naturligtvis varit om partierna inte hade haft någon linje alls. Det sa jag redan då och jag är än mer övertygad idag. Att man i en fråga, som är så pass viktig att man tar till en folkomröstning, försöker få alla att hålla samma åsikt utåt är förstås att be om problem. Jag var själv JA-sägare men jag står bakom Pagrotskys agerande hela vägen. EMU-frågan var för viktig för att låta kompromissande partiideologier avgöra utgången.
Den här dokumentärserien kan vara Perssons chans till odödlighet. Det här är hans chans att bli ihågkommen bland de stora. Per Albin, Tage, Palme och de andra grabbarna. För trots allt är det här förmodligen det enda jag kommer att komma ihåg Persson för om några år. Bortser man från skandaler och liknande är detta dokumentära bidrag till forskningen hans enda riktigt stora politiska gärning. Om den ens kan kallas politisk. Visst, endast Persson kunde åka till Israel, men av det kom ju inget spännande.
Men hur resonerar man egentligen när man får det till att attacken på Anna Lindh var en attack mot "vårt demokratiska styrelseskick"? Jag köpte det inte då, och jag köper det inte nu.
Om något är det riktigt avskyvärt att "göra politik" av något så tragiskt som en människas död. Det här kan vara Persson värsta uttalande hittills i den här dokumentären.
Många skulle säkert vilja ha en egen dokumentär för att bemöta Perssons påhopp, men den enda som jag finner skulle vara intressant att höra är Margareta Winberg av alla människor. Margareta är en politiker som aldrig gjort något större väsen av sig. Därför är det väldigt svårt att gissa sig till hur hon fungerade och resonerade då. Varför blev hon så upprörd och, framför allt, hur uppfattade hon Göran Persson då?
Men nu är det inte Margareta det handlar om. Och jag gissar att Persson trots allt är mer intressant, både ur forsknings och underhållningssynpunkt.
Och så ett bondroligt citat från gårdagens avsnitt.
"Hon kämpar med sin sprit"
Göran på frågan om hur det är med hans fru Anitra.
Kommentarer
Trackback
