Slaskbloggen

(För att skydda de skyldiga har jag valt att kalla min vän för Erik)

Jag gjorde en resa till Kanarieöarna i slutet av nittiotalet. Jag och Erik fick för oss att vi borde dra iväg på äventyr, för det blev inte så mycket av den varan efter att vi slutade skolan. Vi beställde en resa Gran Canaria där San Augustin var ett lagom lugnt och billigt ställe att bo på.

På resebyrån frågade de om en massa tillägg och på grund av ansträngd ekonomi tackade vi nej till de flesta. Ett tillägg förstod vi inte riktigt vad det skulle vara bra för men resesäljaren försäkrade att det skulle vara något bra även om vi inte riktigt förstod varför. Tillägget på drygt trehundra kronor visade sig sedan göra spriten på planet gratis. Jag försökte så gott jag kunde att rättfärdiga investeringen med ett antal Bloody Marys, min favoritdrink. Tyvärr finns det en gräns för hur mycket sprit man bör dricka på ett plan så de trehundra kronorna var lite i överkant.

Från flygplatsen på Las Palmas bar det av på en skumpig färd ner till San Augustin i söder. Bussen stannade till vid ett av hotellen för att släppa av en del människor. När den började rulla igen fick Erik syn på våra väskor tillsammans med allt annat utplockat bagage. Undertecknad var sen i reaktionen men Erik rusade skrikande fram till busschauffören och fick honom till slut att stanna bussen. Sedan fick vi själva gå tillbaka uppför backen, hämta vårt bagage och slänga in det i bussen igen.

Hotellrummet var spartanskt möblerat. Balkongen var en sådan där klassiker där man om man lutade sig ut över sidan kunde se havet långt där borta. Jag tror inte att de lovade oss havsutsikt men det var en trevlig bonus. Det fanns ett litet träskåp som vi fyllde upp med diverse sprit och likörer som vi inhandlade i det lokala snabbköpet.

   Just där i snabbköpet fick jag också mitt första påtagliga bevis för hur liten världen är. Under en av kyldiskarna hade man skjutit in några kartonger. På dem stod det med stora bokstäver ”Lithells”, och under det ”Kumlakorv”. Här hade man flugit hundratals mil över hav och land bara för att stöta på en symbol för sin egen hemstad.

Vi fick en eftermiddag med sol under den första dagen på Gran Canaria. Därefter fick vi rapporter om att det stormade på norra delen av ön. Palmer hade blåst ner i huvudet på folk och flygplatsen hade tvingats stänga. Man blev lite orolig över hur man skulle ta sig hem men till slut hade stormen fått nog och flygplatsen kunde öppnas igen.