Eto'o till Uzbekistan ingen omöjlighet

Det Aftonblaskan m fl verkar missa med nyheten om Eto'o och de Uzbekistanska ligaledarna är inte att Kuruvchi försöker få till en regelrätt övergång av Eto. Vad som däremot framgår av deras hemsida (det borde väl vara grundläggande åtgärd av en journalist, eller hur Marcus Leifby?) är att de (enligt vad de själva påstår) slutit ett avtal med Barcelona där flera av Barcas ledare skall besöka klubben och hjälpa dom med träning, erfarenhet eller liknande.

I ett sådant här utbyte kan jag mycket väl tänka mig att det kommer spelare på besök. Märk väl att de nämner Xavi m fl som skulle kunna dyka upp längre fram. Om de sedan kommer att spela för klubben i tävlingssammanhang ställer jag mig tveksam till. Men man vet aldrig. Klubben nämner specifikt tävlingsspel i den asiatiska motsvarigheten till Champions League.

Läs själva och gör egna tolkningar av den knaggliga engelskan på Kuruvchis hemsida.

Bloggar och fotboll

Jag ligger efter och har tappat en dags bloggande ungefär. Men ibland behöver man se över sin sociala sfär och än så länge har jag inte rutinen för att jonglera båda.
   Nåja, imorgon är det ny vecka och då tar "den där andra bloggen" samlat grepp och kör på tema hela veckan. Valet har fallit på filmlicenser. Kika gärna in. Den har klarat sig bra under premiärveckan och har redan passerat den här sketna bloggen på Bloggportalen, så från och med imorgon är det slut med den skamlösa reklamen här.

Spaniens vinst ikväll var allt annat än skamlös. Därför får även den ett omnämnande här. Jag kan imponeras av den tyska lagmaskinen med Ballack i spetsen emellanåt men jag kommer aldrig att gilla den tillräckligt för att hålla en tumme för tyskarna.
Som Spanien har spelat under det här mästerskapet är det svårt att inte hålla på dom. Men det är grymt att undanhålla oss fotbollsälskare vad som kunde ha blivit en fantastisk bronsmatch. Ryssland och Turkiet har varit EM:s roligaste lag och jag förstår inte varför man inte har någon bronskamp. Lagen som förlorar i semifinalerna är värda en match till.

Roligast ikväll var dock Jens Fjällström när han i början av matchen sa att naveln är det ställe som barn kommer ifrån. Tur att han inte är expertkommentator i Fråga Doktorn.

Tappra Turkiet!

Tungt, Turkiet. Tragiskt, Turkiet. Men till sist: Tack Turkiet!
Tack för att ni satte färg på den här EM-turneringen. För visst må Ryssland vara en frisk fläkt med sin turbofotboll, men det toppas alla dagar i veckan av ett lag som slår ur underläge. Ett lag som reser sig igen och igen och igen när ingen längre tror det är möjligt. Ett lag som med en halv B-uppställning bestämmer sig för att gå ut och ge självaste Tyskland en tur i berg och dal-banan. Därför blir (förmodligen) Tappra Turkiet min behållning av detta EM.

Återigen, av Aftonblaskan ska man väl inte förvänta sig mer men, att köra krigsrubriker för att TV4 farit med fel uppgifter känns oerhört fånigt. Enligt artikeln 'rasar' tittarna. Nåja, den här tittaren är säker på att TV4 återgett den info de fått men att den nu råkade vara felaktig. Och vad spelar det egentligen för roll? Bilden var ju borta oavsett om TV4 sagt att det bara var de som tappade bild eller inte.

Men på ett sätt är jag glad. Att Tyskland nu är i final innebär att jag i alla fall har ett rätt i min tippning av finallagen. Fast jag skulle inte haft något emot att ha fel.

Korkade fans och ännu värre spelare

   

Han påtalade att en man hade begått ett grovt fel. Då fick han ett knytnävsslag rakt i ansiktet. När han försökte fly därifrån sparkade ytterligare en man undan benen för honom. Därefter fick han motta såväl rasistiska tillmälen som grova sparkar i huvud och ansikte. En bruten hand och en överhängande risk för hjärnblödningar blev resultatet för fotbollsdomaren Said Ali. Vansinnet tar sig allt större proportioner när det går upp för en att det här har skett på en fotbollsplan i samband med match. Det är alltså inget överfall i förorten vi talar om.


Det spelar ingen roll vad de misshandlande männen har för förklaring eller ursäkt för sitt beteende. Jag är inte det minsta intresserad av att höra deras version. Det spelar ingen som helst roll om domaren så har sagt att de båda männens mammor är prostituerade suggor. Det finns helt enkelt inget försvar för att ge sig på en annan människa på det sättet.


Därför känns det oerhört skönt att höra Svensk-Syrianskas ordförande, Hanibal Afrim, säga att det inte finns något som rättfärdigar det som hänt. Dessutom tar han till radikala åtgärder som säkert river upp stora sår i hans klubbhjärta: Man tar sitt lag ur seriespelet!

   Det kändes uppfriskande att läsa om den åtgärden. För på samma sätt som en liten bit av mitt fotbollshjärta dog när jag läste om den här händelsen, så lappades en bit av samma hjärta ihop när jag läste om Svensk-Syrianskas reaktion på händelsen. Det har funnits alldeles för mycket diplomati och flathet från både klubbar och förbund tidigare. Det ska "utredas" här, och "vi ska höra allas versioner innan vi gör något" där.

Här visar istället Hanibal Afrim omedelbart att sådant här inte tolereras. Man utesluter spelarna och man tar laget ur serien. Här har klubbar högre upp i seriesystemen något att dra lärdom av.

 

Jag hade egentligen tänkt att skriva något om FC Gothia, och de korkade fans som hotat klubbledare till livet av rädsla för att förlora sin klubb, men detta kändes faktiskt ännu värre även om man aldrig ska förringa den psykologiska misshandel som hot kan innebära. Och kanske finns här något man kan ta med sig i arbetet med vansinniga supportrar. Fast att utesluta och porta fansen vågar man väl inte i Göteborg, för som en av klubbordförandena erkände för supportrar och press: Det är ni som har makten!

 

Här kan man läsa mer om detta:


http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=692843

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/article788316.ab

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/article785057.ab

Jag älskar Royal League

Det har varit mycket rymd och högtflygande tankar den senaste tiden. Det är dags att bli mer jordnära även om jag säkert får anledning att återkomma till Christer Fuglesang senare i veckan.

Royal League har varit bespottat och föraktat sedan starten för två år sedan. Dåliga planer, ännu sämre väder och nordiska topplag som alltför ofta ställer reservbetonade lag på benen. Publiken sviker därmed liksom TV-tittarna som är alldeles för bortskämda med spansk, italiensk och engelsk toppfotboll varje vecka. Därpå kan vi lägga Champions League-matcher varannan vecka.

Själv har jag följt RL med spänning och tävlingsmänniskan i mig lyckas alltid hitta något spännande med varje match där jag hela tiden hoppas att de svenska lagen ska tvåla till danskarna och norrmännen. Men även om IFK Göteborg var framme i final första året så är ändå känslan att vi ligger ett par snäpp bakom våra nordiska grannar. Vålerengas vändning mot Elfsborg är ett tydligt exempel på det. För att inte tala om AIK:s fiaskobetonade insats.

Kanal 5 i Sverige, som satsat hårt på RL, verkar nu försiktigt dra sig undan turneringen. Man visar till exempel bara fem gruppspelsmatcher den här säsongen om jag kan tyda hemsidan ordentligt. När sedan media inte gör annat än att häckla turneringen, och spelare klagar över för lite ledighet, så undrar man hur länge den kommer att finnas kvar. Frågan är om det finns något bättre alternativ?

Jag såg lite från den engelska ligan i helgen. Även om spelarna där generellt håller en högre teknisk kvalitet så känns det som att jordfräs-stilen var nästan lika påtaglig där som i RL. Derbyt mellan Manchester-lagen var stundtals mycket långbollar, stök och bök. Och trots att det fanns en del världsstjärnor på plan så kom jag på mig själv med att drömma mig iväg till målfesten mellan Helsingborg och Brann. Henrik Larsson var i storform och kvicksilvret Luton Shelton blev så när matchvinnare. Men av det fick vi inte se något. Canal+ hade sin engelska toppfotboll att visa och Kanal 5 vet jag inte riktigt vad de visade men inte var det Royal League i alla fall.

Men det ska villigt erkännas att jag är i minoritet när det gäller vad som är intressant fotboll. Jag ser många gånger hellre en allsvensk bottenkamp istället för mittenlag i Spanien eller Italien. Underhållningsvärdet ute i Europa anser jag många gånger vara överskattat och de riktigt bra spelarna syns oftare i Allsvenska matcher än deras motsvarigheter ute i de stora ligorna.

Så jag kommer att fortsätta att följa RL lika entusiastiskt i fortsättningen. Likt en kapten kommer jag rak i ryggen följa detta sjunkande skepp ned i djupet. Livbåtarna överlämnar jag till Henrik Larsson, medias representanter och Kanal 5.

Persbrandt bäst på galan

Fotbollsgalan blev som svenska galor brukar bli. Lite pinsamt och lite roligt blandat om vartannat. Ganska bra för att vara svenskt helt enkelt.

Larsson vann i omröstningen av tidernas mål. Själv höll jag på Kurre Hamrin. Tycker Larssons mål egentligen ska tillskrivas Erik Edman.
Fredrik Ljungberg vann guldbollen igen, inget tokigt val, men med tanke på skadorna tycker jag Anders Svensson var mer värd priset.

I övrigt fanns det få överraskningar. Kvällens mest solklara pris var Lotta Schelins Diamantboll. Vinnare av skytteligan och en lysande landslagssäsong. Det är hon och inte jättebabyn Josefin Öqvist som är framtidshoppet.

Bäst var dock musikvideon där Lagerbäck, Lagrell och några till mimade till låten "I just want you back" (eller vad den nu heter). Detta samtidigt som bilder på Zlatan for förbi i bakgrunden.
Sedan kunde jag förstås inte låta bli att fnissa åt det humoristiska i att Årets Nykomling, Ola Toivonen, ramlade ur Allsvenskan med sitt Örgryte. Han kommer förstås att återfinnas i ett allsvenskt lag nästa säsong, men ändå.

Annars var det en pinsam inledning. Den enda som höll klassen rakt igenom var Persbrandt bakom kulisserna. De kanske skulle ha låtit honom hålla i hela galan. Inte för att Almenäs och Alsing var katastrofala, publiken var ganska dålig också. Men det blev aldrig riktigt bra!
 
Intressant annars med det nya(?) greppet att direkt intervjua vinnarna istället för att låta dom hålla tal. Tyvärr fungerade inte det mycket bättre då frågorna var tämligen traditionella.

Var det något mer? Jo just det. Jag tar hellre "TV4 Teddy Lucic" än någon av deras andra kanaler!

Aftonbladet: Anrell: Det är bevisföring lika sjuk som mot fångarna på Guantanamo

Aftonbladet: Anrell: Det är bevisföring lika sjuk som mot fångarna på Guantanamo


Det må vara så att Lasse Anrell just nu leder kampen mot SVT-sportens krönikör Jonas Karlsson. Det kan också vara så att Lasse Anrell går segrande ur striden, men samtidigt passar han på att göra som han alltid gör; låta munnen tala innan hjärnan är påkopplad.
   Jag vågar påstå att ingen i Kvällstidnings-Sverige tycker så mycket, så tvärtemot och så frekvent som Lasse Anrell. Och han gör det oftast bra. Men tyvärr är det så att han ofta är för "udda" i sitt tyckande, bara för sakens skull. Detta gör hans spalter och artiklar mer roande än viktiga inlägg i debatterna.

Jag håller med Anrell om att Karlssons utspel var märkligt. Jag instämmer också i att bevisen mot brottartjejerna är svaga. Men han är totalt ute och cyklar på ett par andra punkter.

Att man ska behöva tåla hur tuffa tag som helst på träning i brottarlandslaget är förstås rent nonsens. Anrell föreslår konstsim för de brottare som inte vill ställa upp på det. I verkligheten är det dock så att en träning (oavsett sport) kan vara kvalitativ utan att man går in för det med tävlingsmentaliteten upphottad till max. Anrell gör det korttänkta misstaget att blanda ihop tuffa tag med fara för liv och lem.
På en tävling, i kamp om medaljerna köper jag resonemanget, men att samma intensitet krävs på träning är bara rent och skärt populistiskt skitsnack. (Så även Jonas Karlsson hade goda poänger!)
  
Det är naturligtvis också fel att två personer skall diktera villkoren för ett helt landslag - detta tycks dock vara helt okej för Lasse Anrell! Ställer resten av laget inte upp på sådana träningsförhållanden skall inte de behöva sadla om till konstsim. Istället kanske han borde starta ett konkurrerande landslag för Allandi och Karlsson?

Den andra saken jag reagerade på var att Anrell tyckte att det var märkligt att Jonas Karlsson så tydligt tagit ställning för ena parten i brottarbråket. Här blir det genast humoristiskt eftersom Anrell själv tagit tydlig ställning för den andra parten. Hur resonerar karln egentligen? Är det återigen munnen som ordbajsar när hjärnan är på semester?
En krönika bör, enligt definiton på wikipedia.org, "givetvis framställa upphovsmannens personliga åsikter om dessa händelser". I min mening är det precis vad krönikör Karlsson har gjort. Det man däremot kan diskutera är ju sanningshalten i det refererade händelseförloppet. Och det är det som det ska bli intressant att se om Jonas Karlsson kan följa upp!

För övrigt anser jag det vara svagt av SVT-sporten att inte följa upp Karlssons omdebatterade krönika.

RSS 2.0