En journalist som tappat greppet?
På Radio Örebro idag fick den hårt kritiserade Torbjörn Karlgren försöka förklara varför det var rätt av honom att publicera såväl namn, bild samt sina egna ofriserade åsikter om den numera dömda mördaren Mattias Nilsson, och han skaffade inte direkt nya anhängare till sitt läger.
Det kändes uppenbart när jag lyssnade på Torbjörn Karlgren att han nästan försöker hämnas någon eller något genom sin hårdnackade inställning. Det känns också uppenbart att han är dålig på att förstå människor, deras handlingar och de psykologiska mekanismer som ligger bakom.
Det är alltså den här krönikan som orsakat uppståndelse i skuggan av Muhammed-karikatyren.
Jag förstår verkligen viljan att säga: Du är dömd för ett brott. Nu ska du straffas utan pardon. Det finns aldrig några förmildrande omständigheter när brottets natur ter sig för grovt. Därför hänger jag ut dig!
Jag förstår verkligen den impulsen! Men sådana impulser bör man inte agera på i ett civiliserat samhälle, speciellt inte när man sitter i den positionen som Torbjörn gör.
Det är inte svårt att inse att även om Torbjörn Karlgren säger att han gör det för offret, så verkar den största drivkraften ligga i att han gör det mot brottslingen. Alltså en slags hämnd, och då har han gått för långt. Inte bara som journalist utan även som människa.
Han skriver i sin krönika att "jag är inte särskilt blodtörstig", men efter att ha hört radioprogrammet och läst hans krönika igen tycker jag att det mesta talar för motsatsen. Den är en orgie i dåligt ordförråd, snaskiga detaljer och framförallt ofriserade primitiva åsikter som kommer av något slags raseri som inte borde höra hemma i en seriös journalists arbete! Det är så att man börjar fundera på om Torbjörn håller på att tappa greppet?
Ett gammalt inlägg som inte engagerat ens mig tidigare, men med Englamordet som backdrop så kanske du borde omvärdera dig lite...
...vad sägs om namnpublicering som allmännprevention? Eller är du en sådan som tycker att "humaniteeeeten" kräver att allmänheten står ut med ett och annat offer (Dvs en och annan mördad nära anhörig)?
Tja, nåt slags engagemang visar du eftersom du bemödade dig med en kommentar.
För det första så handlade inte mitt inlägg direkt om huruvida det är generellt rätt att publicera namn och bild. Jag vände mig främst emot sättet det skedde på i fallet Mattias Nilsson.
För det andra så anser jag fortfarande, post-Engla, att dylik publicering ska ske ytterst restriktivt. Media ska rapportera, de ska inte hänga folk. Så länge vi har ett rättsystem som åtminstone utåt bygger på devisen att man är oskyldig tills bevisat skyldig så kan man inte hänga ut folk i media.
Det har inget med humanitet (menade du månne Integritet?) eller något annat att göra. Det handlar om fundamentala samhällsprinciper.
Dessutom, i fallet Engla har jag svårt att se hur en publicering av hans uppgifter skulle ha räddat någon annan. Hans eventuella tidigare offer är ju redan just offer.
Ska bild och övriga uppgifter på en misstänkt brottsling publiceras så bör det vara upp till polis och åklagare.
Hoppas att detta ger svar på dina frågor.
