Slaskbloggen

Boksommaren -08 har varit en katastrof så här långt. Breven av Håkan Andersson gav jag upp halvvägs. Den har ett vackert, nästan poetiskt, drömliknande språk men när boken följer tre huvudpersoner under tre tidsåldrar och man aldrig vet vilken person man läser om när ett nytt kapitel börjar - ja då blir en kille med koncentrationssvårigheter, som jag, väldigt förvirrad. Sorry Håkan, den är vacker men den får ställa sig sist i kön.

Nästa bok i gratiskassen jag fick sa något om DaVinci-koden på omslaget. Den siste Tempelriddaren av Raymond Khoury påminner språkmässigt om kioskdeckare som Mack Bolan. Inte så välskrivet men hyfsat lättläst. Dessvärre är hans karaktärer stereotypa och endimensionella. Hjälten är ädel, stark och till synes utan brister. Skurkarna är känslokalla och... tja, fulla med skurkaktiga tankar. Jag orkade knappt 100 sidor.
   Raymond är enligt omslaget en före detta arkitekt som böt yrkesbana för att skriva film & TV-manus. Jag hoppas att hans byggnader är bättre än hans prosa. Eländet ska tydligen bli mini-serie med Mira Sorvino.

Men det kanske är att förvänta sig av en trave böcker som ratats av två ihärdiga läsare före mig. Finns det inget guldkorn i den där kassen jag fick som kan rädda den här boksommaren?

Innan jag gör en ny djupdykning matar jag mina sinnen med en klassisk författare istället. Graham Greenes Vår man i Havanna kan kanske stålsätta mig för de böcker som kommer sedan.