Slaskbloggen

En omgång badminton blev inställt med ett hot/löfte om att tas igen om några veckor. Jag får tid fram till dess att komma i form. Okej, tänkte jag och gav mig iväg ut till Varbergaskogen nu på kvällen. Redan vid uppvärmningen fick jag kramp så jag sket i att värma upp. Sedan följde knappa tjugo minuter av mänsklig förnedring och syrebrist. Visserligen krossade jag min förra tid med en minut men till skillnad från förra löppasset trodde jag kroppen skulle lägga av. Börja strejka i en hög i skogen och inte resa sig förrän hjärnan lovar att med minsta möjliga ansträngning ta mig hem och knäcka en öl och en chipspåse.

Men det blev ingen strejk. Istället tog jag mig runt på rekordfart och hostade sedan upp tjugo års rökning på hemvägen. Hemma blev det Grekisk sallad med kokt ägg för att få extra protein. Och hellre det än att göra som träningsnördarna och dricka pulver. Hur får de i sig fett?

Jag är fortfarande sugen på ölen och chipspåsen men jag har arbete framför mig som kanske kan skydda mig. Och sedan kan jag ju inte låta bli att känna mig lite imponerad av mig själv. En hel minuts förbättring. Det är ta mig fan inte illa. Jag ska fira med en kopp kaffe istället.

Jag ligger efter och har tappat en dags bloggande ungefär. Men ibland behöver man se över sin sociala sfär och än så länge har jag inte rutinen för att jonglera båda.
   Nåja, imorgon är det ny vecka och då tar "den där andra bloggen" samlat grepp och kör på tema hela veckan. Valet har fallit på filmlicenser. Kika gärna in. Den har klarat sig bra under premiärveckan och har redan passerat den här sketna bloggen på Bloggportalen, så från och med imorgon är det slut med den skamlösa reklamen här.

Spaniens vinst ikväll var allt annat än skamlös. Därför får även den ett omnämnande här. Jag kan imponeras av den tyska lagmaskinen med Ballack i spetsen emellanåt men jag kommer aldrig att gilla den tillräckligt för att hålla en tumme för tyskarna.
Som Spanien har spelat under det här mästerskapet är det svårt att inte hålla på dom. Men det är grymt att undanhålla oss fotbollsälskare vad som kunde ha blivit en fantastisk bronsmatch. Ryssland och Turkiet har varit EM:s roligaste lag och jag förstår inte varför man inte har någon bronskamp. Lagen som förlorar i semifinalerna är värda en match till.

Roligast ikväll var dock Jens Fjällström när han i början av matchen sa att naveln är det ställe som barn kommer ifrån. Tur att han inte är expertkommentator i Fråga Doktorn.

Hos svärföräldrarna går jag igenom veckans exemplar av Nerikes Allehanda. Det finns ett kåseri jag gärna vill syna närmare. Det var Sebastian som nämnde det igår.

- Tobbe har skrivit i tidningen igen. Han nämnde en Thomas. Är det du?

Vad ska jag svara på det? Klart det kan vara jag, och det vore inte första gången heller. Men med hans bekantskapskrets eller kontaktnät kan det vara vilken Thomas som helst. Jag skulle inte ha blivit förvånad om det var Tomas DiLeva. Men visst blir man nyfiken.

- Jag vet inte, svarar jag sanningsenligt samtidigt som tankarna börja fara. Nyfikenheten vaknar till liv och sedan finns denna undran i bakhuvudet hela tiden.

Vi spelar en sen biljard och jag vinner. Kvällen är sval och det är skönt att bara umgås och prata. Som vi brukade göra. Vi spikar att vi ska spela badminton på måndag. Vi sätter oss i bilen och det känns lite som gamla tider. Bortsett från att det inte är en tvådörrars BMW längre. Nu är det Volvo kombi som gäller och det vittnar om den verklighet som väntar. Jag har väntat på att han ska komma tillbaka till Örebro men som nybliven far lär det knappast bli som förr igen. Det är som om den här biljardkvällen och badmintonpasset på måndag är sista kvällen med gänget. Fast vi inte precis är ett gäng. Nu är det familjeliv som hägrar och det gör mig både glad och lite nedstämd på samma gång. Men jag känner också hur jag själv håller på att förändras. Och allt detta är som vanligt på gott och ont.

Till slut hittar jag rätt Nerikes-tidning och jag läser följande:

   "Om man inte kände honom skulle man säga att han målar saker i svart; att glaset är halvtomt. Men det är inte så enkelt. Han ser på saker från sidan, eller har ett helikopterperspektiv på tillvaron. Han krånglar till saker."

Det enda jag kan tänka är att han har analyserat mig rätt, (fast vid närmare eftertanke är det faktiskt ord som jag en gång formulerat. Mina egna förklaringar på mig själv), och ändå drar han en märklig slutsats. Att jag, som är enkelheten själv, krånglar till saker.
   Å andra sidan är det hans kåseri och hans sanning. Precis som detta är min blogg och mina sanningar.
  
Han nämner den här bloggen också. Och ju mer jag tänker på det desto tydligare formas en paradox i mitt huvud.
   Du läser en blogg som nämner ett kåseri som nämner en blogg som nämner ett kåseri som nämner... Ja du fattar va?
Efter tre glas rödvin känns det cirkelresonemanget jävligt existensiellt. Imorgon kommer det mest vara kuriosa.

Sedan fortsätter han i sann tidsnöd-anda att kopiera sina egna bloggtexter för att fylla ut kåseriet. Här har vi alltså ett kåseri i Sveriges största landsortstidning som till 60% består av svenskt bloggmaterial. Undrar just hur vanligt det är?

Och i vanlig ordning denna vecka kör jag skamlös reklam för den där andra, bra, bloggen.
Idag tog Retroguiden upp slagsmål för hela familjen i form av Clayfighter. Och glöm för all del inte att rösta på din favorit bland konsolltillverkare. Omröstningen stänger på söndag.

Idag plockades sommarens första jordgubbe på uteplatsen. Som en efterrätt för två var den kanske lite mager, men den smakade fantastiskt. Det är någonting i jorden här ute som garanterar att jordgubbarna blir så där härligt söta, till skillnad från vissa man köpt och varit tvungen att strö socker över ett par timmar före intagandet av dem. Om jag nu bara kunde bli kvitt myrorna som bor under huset så skulle uteplatsen kännas fläckfri i det stora.

Bra myrutrotningstips mottages tacksamt!

Borde titta på fotbollen ikväll men huvudet dunkar och säger Star Trek istället. Förhoppningsvis piggnar jag till lagom till reprisen. Måste ändå sitta uppe ett tag med morgondagens recension till Retroguiden som jag så här skamlöst gör reklam för denna vecka.
   "Retroguiden - Bloggen som minns dina gamla spel, visar dig andra du missade och ger dig glimtar från retroscenen."

Tungt, Turkiet. Tragiskt, Turkiet. Men till sist: Tack Turkiet!
Tack för att ni satte färg på den här EM-turneringen. För visst må Ryssland vara en frisk fläkt med sin turbofotboll, men det toppas alla dagar i veckan av ett lag som slår ur underläge. Ett lag som reser sig igen och igen och igen när ingen längre tror det är möjligt. Ett lag som med en halv B-uppställning bestämmer sig för att gå ut och ge självaste Tyskland en tur i berg och dal-banan. Därför blir (förmodligen) Tappra Turkiet min behållning av detta EM.

Återigen, av Aftonblaskan ska man väl inte förvänta sig mer men, att köra krigsrubriker för att TV4 farit med fel uppgifter känns oerhört fånigt. Enligt artikeln 'rasar' tittarna. Nåja, den här tittaren är säker på att TV4 återgett den info de fått men att den nu råkade vara felaktig. Och vad spelar det egentligen för roll? Bilden var ju borta oavsett om TV4 sagt att det bara var de som tappade bild eller inte.

Men på ett sätt är jag glad. Att Tyskland nu är i final innebär att jag i alla fall har ett rätt i min tippning av finallagen. Fast jag skulle inte haft något emot att ha fel.

Äntligen kom beskedet från Anders Svensson. Nu sitter nog Svenssoniter och andas ut samtidigt som det kokar av ilska hos Källströmisterna. "Källström får fortsätta att bli utmobbad", tänker de nog. Men det är ju inte det det handlar om. Jag minns de magra åren under åttiotalet. Vi hade toppspelare även då men misslyckades gång på gång.

Det Lagerbäck har gjort är att skapa en sätt att spela som ger framgång (åtminstone i kval). Och som alltid handlar det om kompromisser. Sätter man laget i första rummet måste individen få stryka på foten. Svensson har uppenbarligen passat bättre in i lagets spel än vad Källström har gjort. Därför har han spelat mer. Och så vill åtminstone jag ha det. Speciellt när jag tänker tillbaka.

Jag tar hellre tio mästerskap på rad där vi i alla fall har chansen, än att få en sommar var tjugonde eller i värsta fall som det varit nu - vart fyrtionde år. Jag har fan inte tid att vänta på det. Därför gillar jag Lagerbäck. Han har tagit oss till festerna. Sedan må det göra ont så in i helvete av att åka ut, men hellre det än att inte få vara med och festa alls.

Och apropå ingenting alls. Slaskbloggen fortsätter denna vecka att göra reklam för Retroguiden. Bloggen som minns dina gamla spel, visar dig några du missade och ger dig glimtar från retroscenen. Idag är det skrattretande arkadaction i form av Cadash (Megadrive) som gäller.

Som vanligt är inget vad det först verkar. Speciellt inte i Aftonblaskan. Det räcker inte med att bara läsa omslaget (i det här fallet rubriken). För visst är det hemskt och vansinnigt att Emil Koverot inte får behålla sitt nya jobb på grund av att han är hårdrockare? Det är ju ändå 2008.

I ingressen till artikeln vill man höja pulsen på läsaren och få denna att läsa vidare så naturligtvis skriver man att skälet till uppsägningen är så enkel som att stackars Emil är hårdrockare. Nåja, vi som är vuxna vet nu att det sällan är så enkelt som det först verkar. Nyfiken läser jag vidare och inser mycket riktigt att det inte precis är The Poodles som Emil spelar i.
Bandet heter Blodsrit och har texter som "med vapen i hand och kors runt hals, de intog vårt rike bestal oss vår tro, nu hämndens klocka för dem klämta skall, klingande svärd ska dränkas i kristet blod..."
   Lägger man där till faktorer som att skolan ifråga är en särskola med speciella elever så känns det inte så upprörande längre.

Ett stort fel gjorde rektorn, och det var att han googlade Emils band efter att han gett honom jobbet istället för innan. Men det är ju inte den vinklingen reportern på Aftonblaskan är ute efter. Istället går de på vinkeln "mobbad stackars hårdrockare", för då får de fler som upprör sig, vilket leder till att fler bloggar/snackar kring artikeln, vilket genererar schysst med trafik tillbaka till Aftonblaskan.

Det är tråkigt för Emil att det blev sådant strul för honom, men i värsta fall har han ju alltid sitt hårdrocksband att falla tillbaka på. De borde kunna göra karriär på den här uppståndelsen.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1400193.svd
http://aftonbladet.se/nyheter/article2750571.ab
http://dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=797228

Okej, artikeln är över en vecka gammal men jag såg den först nu. En studie har tydligen visat att fler spelbutiker kan minska våldet i en stad. Eller åtminstone att där kan finnas ett samband.  I sann populistisk anda har rubriksättaren låtit dra slutsatsen att tv-spel minskar våld, vilket absolut inte styrks av undersökningen.

Själv blir jag inte speciellt förvånad. Sitter du hemma och spelar tv-spel kan du helt enkelt inte vara ute på stan och slåss på samma gång. Det är en fysisk omöjlighet. Min mamma har i efterhand erkänt att hon hade liknande tankegångar när hon skrapade ihop pengar till mitt första tv-spel (Sega Master System) för sisådär 20 år sedan. Och redan då gick våldsdebattens vågor höga, även om filmerna fortfarande var större bovar.

Jag tror väl i och för sig inte att jag hade varit ute och jagat pensionärer med skärbrännare om jag inte fått det där tv-spelet, men helt klart är att jag spenderade en hel del tid framför spelet tillsammans med andra spelintresserade kompisar istället för att bara dra runt och umgås med mörkare individer.

Men det roligaste med den här och liknande studier som kommit på flera år är att de är gjorda i USA, moralpanikens förlovade hemland. Det ger mig hopp om en sansad debatt även här hemma.

I övrigt fortsätter jag denna vecka att göra reklam för Retroguiden. Idag minns vi klassikern Choplifter.

Dagen har spenderats med bokläsning och att putsa lite på den nya bloggen.
Retroguiden är nu sjösatt. Den kommer att bli uppta det mesta av min fria tid framöver. I samband med detta byter den här bloggen namn till Slaskbloggen. Pig out of Hell var egentligen ett arbetsnamn som kom från ett internskämt jag hade tillsammans med den här bloggens ägare. Och eftersom Retroguiden kommer vara en uppstyrd blogg på ett speciellt tema så får denna blogg övergå till att husera alla mina andra tankar och infall. En slaskblogg helt enkelt. Och ärligt talat, det är ju vad den här bloggen har varit hela tiden!

Men ta och surfa in på Retroguiden för en daglig dos spelnostalgi. Jag tror att det är precis vad Sverige behöver. Och vem vet, kanske lär du dig något nytt på kuppen.

Så, dimman har lättat. Sillen är uppäten och Stålmannen är tillbaka i sin fästning på Nordpolen.
Gårdagen spenderades med att avsluta sommarens första bok (Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke) och med viss tvekan kasta mig in i nästa (Breven av Håkan Anderson). Jag är inte nöjd med hur den förstnämnda avslutas och inte heller med hur den sistnämnda börjar, men så kan det vara.

Det är skönt att vara igång med lite läsning igen. Som den periodare jag är blir det väldigt mycket pö om pö och alldeles för ofta lockar film och tv-mediet som är så mycket mer lättillgängligt. Men under semesterhelgen på landet fick jag en liten påse innehållande sju böcker och tillsammans med alla de olästa (eller ofta halvlästa) böcker i bokhyllan tänkte jag göra sommaren 2008 till en boksommar. Det är tveksamt om jag hinner med så många för jag har aldrig varit speciellt snabb. Där andra slukar en bok på ett par dagar kan det ta mig upp till en vecka. Så jag får se vad detta landar på när sommaren ska summeras.

Nåja, Jonathan Strange & Mr Norrell rekommenderas även om den verkligen har sina nackdelar.

Idag är blir jag glad när jag läser att Diniyar Bilyaletdinov anser att Sverige var ett starkare lag än Holland att möta. Tror fan det, när Sverige väl började pressa och anfalla en bit in i andra halvlek var det en jämn och härlig fotbollsmatch. Klart att ryssarna kommer in i svackor då. Å andra sidan gör det ont när man tänker på att det kunde ha varit vi som slagit Holland. För när vi väl spände musklerna var vi inte sämre än dessa fantastiska ryssar. Det, är en god tanke att ta med sig in i VM-kvalet i höst.

Så här i mitten på sommaren kan det kännas oändligt långt till jul. Så när jag nu lämnar er för att ge mig in i dimman med skinka, potatis, sill och idiotiska danser gör jag det med en gammal favorit som påminner om att det kommer ännu bättre dagar i december. Dagar då vi till skillnad från nu får äta skinka, potatis, sill och dansa fån.... Okej då, det är ingen större skillnad.

Men håll till godo med Stålmannens jul. Och häng kvar till slutet för att få den viktiga förklaringen till filmens symbolik.
 

Efter helgen någon gång kommer sjösättningen att ske. Den där andra bloggen jag nämnt. Igår kväll lade jag ut den för indexering av sökmotorer och diverse blogglistor.

Retroguiden - Bloggen som minns dina gamla spel, visar dig några du missade och ger dig glimtar från retroscenen.

Ett ganska stort projekt. Hoppas jag kan ro det iland bara vad det gäller den tid som krävs att lägga ned. Jag länkar när det är dags.

I morse hade jag änglavakt. Jag gick sömndrucket genom vardagsrummet för att sätta mobilen på laddning. Sedan gick jag sömndrucket tillbaka ut i köket för att ordna frukost. Efter frukosten ringer det i telefonen varpå jag går och hämtar telefonen igen och sätter mig i soffan. Efter tjugo minuters samtal ser jag hur vardagsrumsgolvet är fullt med glassplitter!

Hur jag lyckats gå fram och tillbaka över krossat glas utan att få en skråma övergår mitt förstånd, men nu känns det som om allt är möjligt. Ska diskutera med sambon om jag kan få byta ut golvet mot glödande kol härnäst. Häpp!

Tittar man i bloggosfären är det i viss mån samma infantiler som började prata om EM-guld efter Greklandsmatchen som nu skriker efter hela lagets avgång efter en (1) plattmatch. Låt vara att det var en extremt viktig plattmatch, men ändå.

Vi som följer landslaget har otroligt mycket känslor investerade. Vi blir lyriska och vill hylla någon när vi vinner. Och likaledes kräver vi någons huvud på ett fat om vi förlorar, allt för att vi har så svårt att hantera så starka känslor. Sedan förstärks givetvis känsloutbrotten ju viktigare matchen är och vips har vi tappat möjligheten till nyktert och analytiskt tänkande och agerar istället nästan uteslutande på våra känslor. Sådant här kan till viss del även skönjas hos medias påstådda experter och krönikörer.

Själv har jag ont fortfarande. Och jag är så ruskigt besviken på spelarna. Men att gå från det till att vilja kasta ut större delen av laget till förmån för yngre orutinerade förmågor har i alla fall jag sinnesnärvaro till att inse att det är befängt. Så långt styr inte mina känslor över mig. Visst ska landslaget förnyas men det håller redan på att hända. Sebastian Larsson är med i truppen. Sådana som Markus Berg och Fredrik Stenman var med i diskussionerna inför EM. Dessutom har vi ett U21-lag som presterat imponerande resultat mot toppnationer som Frankrike, Holland och Portugal nu under våren.
  
Redan har vi fått avskedsbesked från Marcus Allbäck och Niclas Alexandersson. Det är inte omöjligt att det kommer fler i form av Anders Svensson och Fredrik Ljungberg. Då finns det platser som måste fyllas. Men det vore ett kardinalfel om Lagerbäck bytte ut spelare bara för att de har nått en viss ålder. Prestationsförmågan måste vara det som avgör.

Lagerbäcks fortsatta vara eller icke vara i landslaget är jag tveksam till. Jag skulle gärna se någonting nytt, varför inte testa utländskt igen? Men absolut inte för att jag klandrar honom för gårdagens förlust.

Enligt Aftonblaskan sa han att "det kanske är en mental faktor" att de inte pressade. Det är första missen av Lagerbäck. För om något så sitter problemet från igår mentalt. Europeiska toppspelare och dito medelklassspelare agerar inte som en blåbärsnation helt plötsligt utan att det hänt något på den mentala biten. Kan Lagerbäck inse det och lösa det problemet har jag inga problem med att han sitter kvar.

Sen är det roande läsning att se "experternas" kommentarer. Som om Zoran Lukic skulle vara någon självklar expert med pondus. Men jag tycker att Pelle Blohm sammanfattar det bra:
"...jag tycker man gör det lite för enkelt för sig om man, nu efter ett dåligt mästerskap, ska sparka honom. Man måste ha en djupare diskussion än så."

Men det är klart, när man har så mycket känslor investerade är det ruskigt svårt att föra en djupare diskussion.

Zlatan spelade från start vilket var nödvändigt. Tyvärr stod han inte att känna igen. Urusla mottagningar och lika dåliga passningar präglade vår storstjärna under i stort sett hela matchen. Och när hans medspelare runt omkring sökte honom i första hand så dog alldeles för många svenska anfall innan de ens hann starta.

Men det var inte Zlatans fel att vi förlorade. Det var elva spelare i första halvlek som inte förmådde få tag i sina motståndare. Pressen var stundtals obefintlig. Om det var någon slags taktik från Lasse Lagerbäck att vänta in motståndarnas misstag, mental låsning hos spelarna eller ett överlägset bolltrillande Ryssland låter jag vara osagt.
Men intressant är att när Sverige väl stressade ryska backar och målvakt till långa uppspel så rann bollen oftast ut över kortlinjen och vi kunde börja om.

Pajasen Olof Lundhs slutsats var i alla fall klar efter matchen. Lagerbäck har satsat på för gamla spelare. Jag är ganska övertygad om att det är de bästa spelarna som finns i landslaget och när man som Lundh saknar djupare analytisk förmåga är det nästan bara truppen han kan skylla det hela på.
   Men finns det någonting som på förhand inte kritiserades så var det truppen. Den 13:e maj skrev Lundh själv orden "Rätt uttagning" i en krönika på Fotbollskanalen. Idag är det alltså andra tongångar.

Nej, jag tycker inte att det fanns något större fel i spelarmaterialet. Men två saker verkar tydliga.

   1. Sveriges defensiv är överskattad. Jag var irriterad på Petter Hansson efter Spaniens vinstmål och han var ännu värre vid Rysslands 1-0. Mellberg håller en hög jämn nivå men han behöver någon likvärdig berdvid sig. Tyvärr varierar Hanssons insatser allt för mycket.

   2. För första gången verkar Zlatan oumbärlig för ett svenskt anfallsspel. Och när han har en dålig dag då förvandlas Sverige till en blåbärsnation som sätter upp läger utanför eget straffområde.

Expressen försöker i sann populistisk anda kräva Lagerbäcks avgång. Detta med en webb-enkät i ryggen. Det känns inte ens nära.

I Aftonbladet vidrör Jennifer Wegerup lagets höga medelålder vilket förstås inte är orsaken till misslyckandet, men i samma mening nämner hon också alla skador och skavanker. Chippen såg ut att vara i kanonform och tillsammans med Alexandersson var sveriges högerkant den starkaste. Båda försvann och med Zlatans knä att hämma anfallet gick det som det gick.

Det återstår att se om Lagerbäck siktar vidare, men vi kanske ska ge honom, och spelarna några dagar att ladda om. Just nu är det som Lena sa: Det gör ont!

Det finns en liten pajas på i stort sett varje sportredaktion. Sådana där som försöker vara tyckare med pondus men som bara framstår som larviga.

Aftonbladet har Peter Wennman och Lasse Anrell som är gamla i gemet, men det finns även ett par kronprinsar där.

TV4 har skaffat sig clownen Olof Lundh. I halvtid mot Ryssland levererar Hans Backe flera isniktsfulla kommentarer. När så frågan om vad som gått snett som hastigast går över till Lundh hasplar han ur sig:
   -Eeeeh, ja det är lite för många långa uppspel från Sverige.
Det är det bästa "tyckaren" Lundh mäktar med. Jag har sagt det förut och säger det igen, karln ska hålla sig till journalistiskt arbete och överlåta analyserna till de verkliga experterna.

Jag har petat in en ostig potatisgratäng i ugnen och ska snart till att steka biffen. Stämningen här hemma är på topp inför slaget ikväll. Sara ligger på soffan och tar sin vanliga siesta medan Sisko är i full färd att massakrera varenda plastpåse han hittar.
   Jag läser att över 8000 röstande på Aftonbladet vill se Sebastian Larsson från start. Nåja, det kommer aldrig att hända. Sebastian är ny för fansen och ända sedan tidernas begynnelse har människan velat skynda på det nya. Oavsett om det varit bra eller ej.

Men så inser jag att jag också vill ha en förändring mot det nya. Men en dåres envishet har jag i samtal försökt föra fram hur illa Mikael Nilsson passar på vänsterbacken. Ett tydligt tecken var i matchen mot Slovenien när han inte kunde bryta enkelt med vänsterfoten utan var tvungen att vrida hela kroppen så att han kom åt med högerfoten. Då var spelaren redan förbi honom. Sådant där funkar inte på internationell nivå.

Därför vill jag ha in det nya. Vi har en naturlig vänsterback i form av Mikael Dorsin som har gjort utomordentligt ifrån sig mot bra motstånd. Men jag vet ju hur försiktig Lasse Lagerbäck är. Precis som han är med Sebastian Larsson. Dock är inte vårt högermittfält lika akut som vänsterbacken. Därför är det en stor skillnad på nytt och nytt.

Lagerbäck gör faktiskt helt rätt om han satsar på Johan Elmander mot Ryssland. Minns att det var på just den positionen Elmander slog igenom i landslaget. Om jag inte minns helt fel var det mot Paraguay i VM-06. Och det om något är ett tecken på att Sverige går för seger. Det är allt jag begär, oavsett utgången av matchen.

För det är efter EM vi ska tjata om snittåldern. Det är efter EM vi kan kalla Lagerbäck enkelspårig och envis för att han inte släpper fram de yngre. Då är det dags för nya namn. Det är då Sebastian Larsson kommer in på allvar.

3-1 sa jag innan EM. Det var mer en slags nostalgitippning än något annat med tanke på matchen mot ryssarna 1994. Efter att ha sett hur det ser ut blir jag mer och mer tveksam. Jag börjar luta åt att vi kanske får vara glada åt oavgjort. Det hemskaste i allt detta är att det mycket väl kan hänga på huruvida Zlatan spelar.

Jag hade hoppats att han inte skulle vara en sådan frontfigur i de matcher vi spelat. Det kan låta konstigt vid första anblick men jag ska försöka förklara vad jag menar.

   I Aftonblaskan skriver Jennifer Wegerup idag om att hon hoppas att Zlatan fortsätter skina och tar oss till kvartsfinal. Ser vi tillbaka lite så var det Zlatan (egentligen Henke) som knäckte grekerna. Jag håller inte med om att de är EM:s sämsta lag men jag tror att Sverigematchen knäckte dem och att Ryssland drog nytta av det. Så, Zlatan och Henke gav Sverige 3 poäng.

Mot Spanien var Zlatan sånär att ge oss en pinne men vi såg ju alla hur det gick när han byttes ut och Rosenberg kom in. (Allbäck någon?)
Vi kan prisa de övriga spelarna till höger och vänster (Anders Svenssons första och Olof Mellbergs andra halvlek t ex) men faktum är att vi utan Zlatan inte var speciellt nära. Man kan prata hur mycket man vill om en taktik som var i det närmaste perfekt när alla ändå kunde se att det var otroligt små marginaler som räddade oss. Spanien var bättre, inget snack om det.

Mot Ryssland förväntar sig återigen människor att Zlatan ska fixa biffen. Men är det ingen som ser svagheten i det resonemanget? Det är ju inte nu Zlatan ska avgöra för oss. Det är inte nu han skall bära laget på sina axlar. En duktig stjärna gör inget lag. Titta bara på Rumänien (Mutu), eller Tjeckien (Koller) eller varför inte Schweiz (Frei)?

Sveriges styrka i tidigare turneringar har ju varit att vi fixat gruppspelet på att de övriga spelarna spelat på topp, eller höjt sig eller helt enkelt var jävligt bra då. Det är sedan, i kvartsfinal, som vi har behövt en sådan som Zlatan.

Hade de övriga spelarna visat lite mer spetskvalitet hade jag därför börjat ropa högt om att vila Zlatans stackars knä. För Sverige anno 2004, eller 2002, ja kanske till och med 2000, hade slagit Ryssland med sin stjärna kvar i poolen.
   Nu går inte det.  Visst, som vanligt har spelarna jobbat utmärkt för varandra och för laget men vi har inte varit så pass bra att det lugnar och ger en hopp om framtiden.

Så, nu måste Zlatan spela! Trots att risken finns att hans skada förvärras och att EM tar slut för hans del. Och vem ska då bära oss i kvartsfinalen? Vem ska då sätta skräck i motståndarförsvaren och stänka in ett avgörande? Vem ska agera superstjärna då?

Skrev igår och uppmärksammade världsrekordförsöket (hur svårt kan det vara när det inte existerar något rekord innan) som Mozilla försöker sätta med sin nya webbläsare Firefox 3. Vi som var snabba in blev nog rätt besvikna då sidan verkar ligga nere och ingen information presenterats så här långt om varför. Det som skulle vara en PR-kupp ser ut att kunna slå tillbaka mot Mozilla.

Jag får nog anledning att återkomma.

Edit: Fortfarande ingenting på Mozillas hemsida. Vill du läsa lite mer om nya Firefox så finns det en bra artikel här.

Edit: Har efter lite luskande fått tag i en nedladdningslänk som skall fungera. En service till mina kära läsare! :)

Edit: Nu har jag åtminstone fått mejlet från Mozilla men än fungerar inte sidan. Jag får kolla in senare ikväll.

Sista edit: Japp. Nu verkar det fungera! Ha en trevlig rävjakt!

Jag sitter och lyssnar på radion samtidigt som jag sliter med en annan blogg jag har på gång. Jag hör hur de pratar om äktenskapslagar och att kristdemokrater velar om det ska tillåtas för alla. Den enkla lösningen talar ingen om. Låt de kristna få ha äktenskapet för sig själva. Jämställ sedan partnerskap (eller vad man nu vill kalla det) med äktenskap i laglig mening och låt denna partnerform vara tillåten för alla kombinationer av kön. Problem solved! De kristna slipper dela "sin" äktenskapsform med homosexuella och de homosexuella får samma rättigheter som alla andra (vilket borde vara det viktigaste i allt detta)!

Jag bråkar vidare med designen på den andra bloggen och hör hur de debatterar bensinskatten i Sverige. En kvinna ringer in och tror på fullaste allvar att bensinskatten höjts för att ta in pengar vi förlorar på Vin & Sprit:s försäljning. Goddag yxskaft!
   En bensinkund beklagar sig över att han måste gå till jobbet nu istället för att åka bil. Min tanke är att om han kan gå till jobbet så ska han inte åka bil. Fint att se att bensinskatten fungerar på honom!

Klart att bensinpriset är väl högt nu och jag har ingen bestämd uppfattning mer än att jag vill se mindre bilanvändande. En åtgärd jag skulle vilja se är någon slags subvention för taxiresor. Företrädesvis miljövänliga sådana. Om människor som bensinkunden ovan går till jobbet, affären etc, och sedan kan ta en taxi om det blir akut är mycket vunnet. Utöver det måste givetvis tåget bli avsevärt mycket billigare och flyget måste definitivt rätta in sig i ledet till utsläppsrätter och andra skatter de idag krånglar sig undan.

Sedär, nu har jag fått ur mig lite frustration och kan återgå till de uselt programmerade mallarna på Blogger. Om några dagar ska det nog vara klart!

Jag tänkte bara uppmärksamma er på att det är imorgon som Mozilla tänker slå världsrekord i nedladdningar i ett PR-jippo för webbläsaren Firefox. I skrivande stund har 1.372.373 stycken användare lovat att delta under rekordförsöket. Nu är i och för sig risken för ett misslyckande minimalt då det inte finns något tidigare rekord registrerat men visst vore det kul att säga att man bidragit till ett världsrekord och samtidigt en säkrare (förhoppningsvis) webb?

Från Sverige är det hittills drygt 9.000 som skrivit under, vore kul om vi kunde få upp den siffran ytterligare. Och har du aldrig provat Firefox är det hög tid nu när Firefox 3 släpps. Bland alla förbättringar utlovas bland annat att den ska vara mer minnessnål och mycket snabbare än tidigare. Tidiga tester har visat att den slår Explorer ganska rejält!

Det satte igång ett riktigt oväder här för någon timme sedan. Åska och spöregn kom från nästan ingenstans.
Eftersom lägenheten blir ett kylskåp vid sämre väder på grund av dålig tätning (tack Öbo!) så beslöt jag mig för att ta en lång och varm dusch. När jag stod där och filosoferade så fick jag plötsligt en obegriplig ingivelse: Undrar hur det ser ut om jag rakar mig. Och då syftar jag inte på min ganska ovårdade mustasch.

Jag vet inte riktigt varför men jag satte igång med experimentet. Det var ett rent helvete. Jag har hört tjejer göra sina pojkvänner skamsna genom att beklaga sig över vilket besvär de går igenom för att raka könsorganet. Givetvis med en antydan att det är efter killens önskemål. Och det kanske är lite besvärligt för en del, men det är en barnlek i jämförelse med en skrynklig pung!

När jag kom ut ur duschen var ovädret som bortblåst. Så nu sitter jag nyrakad och kisar mot solen.
Börjar det regna igen går jag in och tar bort mustaschen också!

Mitt i det otäcka kan jag inte låta bli att fnissa inombords åt det komiska i situationer. Kanske är det en försvarsmekanism? Som på Aftonbladets webbsida idag. Jag kan inte låta bli att småle åt den desperata mannen som krampaktigt försöker hålla i sitt tält. I desperata situationer gör inte vi människor alltid de mest logiska valen. Samtidigt ser det ut som han sneglar mot campingbordet som står framför honom. Som om han har svårt att välja.
                                 "Jävlar, hur fan ska jag rädda tältet och bordet? Görel kommer ju bli vansinnig om jag slarvar bort båda!"

Finns det liv på Mars? Vid det här laget har ni säkert läst om fotot med den vita fläcken som marslandaren Phoenix har skickat tillbaka till jorden. Människor som fortfarande tror på små gröna män anser att Nasa lagt dit fläcken i efterhand för att dölja något.

Som första blogg i världen kan jag nu avslöja att det är Mårran som är på besök. Vad denna varelse gör på Mars och varför Nasa skulle vilja dölja det går inte att fastställa i dagsläget men förmodligen är man från Nasa-håll rädda att det skulle sprida panik här på jorden.

Fotot nedan är ett av Nasas orginal med det uppmärksammade området uppförstorat. Avgör själva, själv fortsätter jag att jaga Muminfamiljen för en kommentar.

Simon Bank är snart den enda personen på Aftonbladets sportredaktion som jag har någon slags respekt kvar för, eller ens läser. För några år sedan var det annorlunda. Droppen har blivit kvällsblaskans behandling av svenska landslaget de senaste åren.

   Idag hittar jag en rolig passage i en artikel.
"Laget som vinner [EM] kan ha fått spela sex matcher på nitton dagar. Det räckte med att jag skrev det för att hundra allsvenska spelare skulle få uppsöka psykolog och boka in två klasser djupandningsyoga."

Men i övrigt håller jag inte med honom om att Sverige bör rotera truppen stenhårt mot Spanien. Det är sant att Sverige inte har toppnationernas bredd, men är det något lag som får medelmåttiga spelare att spela som europamästare så är det just kollektivet Sverige. Att dessutom mer eller mindre ta för givet att vi vinner mot Ryssland är vad jag betraktar som tjänstefel. Ambitionen måste vara att ta de nödvändiga poängen mot Spanien. Låt därför de bästa spela och sedan eventuellt vila i sista gruppspelsmatchen.

Nu lär det bli en viss 'rotering' ändå på grund av alla skador, men bryt inte upp laget mer i den viktigaste matchen i gruppen.

Jag är glad att regnet kom idag. Inte bara för att gräset börjat se så där brunbränt ut, utan för att regnet kanske kunde tvätta bort blodet från samma gräsmatta. Och kanske även min skuld.

Genom köksfönstret försökte jag skrämma bort en katt igår kväll. De skiter nämligen i rabatter och växthus. Dessutom gör de vår ena katt Sara vansinnig. Så jag knackade på fönstret och hötte med näven åt den som en sur gammal gubbe. Katten blev genast försiktig och rusade iväg bakom hörnet varpå jag sprang till ett annat fönster för att hålla koll på vart den tog vägen.

När jag kom fram till fönstret skedde allt blixtsnabbt.
   Fågeln som hoppade omkring på gräset. Katten som kom i full fart från hörnet. Blodet som skvätte. Fjädrarna som yrde. Det var rått och skoningslöst och det var över på ett par sekunder. Jag rusade ut men kom alldeles försent. Fågeln var död och det var jag som skickade katten mot den. Jag känner ett sting av ångest över det idag.

I grupp D kommer lagens försvarsspel att avgöra. Kvällens matcher gav ingen bra fingervisning på vilka som kommer att lyckas bäst. Ryssland skulle mycket väl kunna ha gjort både 1 och 2 mål i första halvlek. Visst, Spanien har ytterligare någon växel och skulle säkert ha vunnit matchen ändå, men det var inget vinnande försvarsspel de visade upp.

Det gjorde inte heller Sverige. Grekland skulle kunnat ha gjort ett par mål ikväll. Inte för att de hade något anfallsspel utan för att Sverige schabblade alldeles för många gånger. Gör man det mot Spanien kommer det att smälla.

Annars är jag rätt chockad över Otto Rehhagels märkliga taktik. Han påstod dessutom efter matchen att Sverige tryckte tillbaka grekerna. Märkligt då vi som såg matchen snarare såg ett grekiskt lag som drog sig tillbaka utan egentlig anledning. Och Sverige tackade och tog emot, även om det dröjde till andra halvlek och några få magiska ögonblick signerade våra stjärnor Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic.

Och apropå Zlatan såg jag en omröstning där man fick svara på vilket av Zlatans mål (Ungern, Italien eller Grekland) som var snyggast. Italien-målet är för mig uteslutet. Det har mer likheter med Hanssons 2-0 ikväll. Det är ett skitmål i min bok.

Det var inte kvällens mål, även om det var Henke Larsson som stod för det geniala. Jag hörde matchkommentatorn säga något om att det bara är Ibra som kan sätta den bollen i det läget. Själv tror jag att Anders Svensson skulle ha kunnat göra det också. Och för all del Tomas Brolin på sin tid. Därför kan jag inte sätta stämpeln genialt på själva avslutet. Det gör jag istället på framspelningen.

Det må se enkelt ut. Henke behöver bara sätta fram foten och låta bollen studsa tillbaka till Zlatan. Men det är så mycket mer än så. Han har en stor och stark grek i ryggen som han till varje pris måste hålla bakom sig. Dessutom måste han vinkla både sig själv och greken så att han kan lägga tillbaka bollen i precis det där perfekta läget som ger Zlatan bästa möjliga fortsättning på anfallet. Det är starkt och det är oerhört tekniskt svårt. Och framför allt visar det på att Henkes speluppfattning hör hemma i världstoppen. Det var ju med precis den här sortens spel han avgjorde CL-finalen 2006.

Efter det frispelade han Fredrik Ljungberg av bara farten. Det som sedan blev 2-0 tack vare att en oöm mittback vägrade ge upp anfallet. Petter Hansson fick betalt för den inställningen. Men Ljungberg borde nog ha satt den innan. Och just denne Ljungberg tror jag kan avgöra en tät match mot Spanien. Dessutom kommer han vara oerhört viktig i defensiven.
   För vill man döda tid kan man antingen springa ner till hörnflaggan och stångas. Eller så kan man göra som Fredrik Ljungberg ikväll och springa fram och tillbaka utefter sidlinjen med bollen.
Han må vara matchotränad, men få spelare kan hålla i en boll som Fredrik Ljungberg. Att han dessutom märkte att Henke Larsson kan ta tillvara på hans ljupledslöpningar tror jag kan ge honom blodad tand. Jag gissar på att vi får se lite av den 'gamle' Fredrik Ljungberg mot Spanien.

Skönt också att mass-psykosen att Daniel Andersson är dålig kanske fick ett slut ikväll. Och det var ett genidrag signerat Lasse Lagerbäck. Genom att ge det tyngsta defensiva ansvaret till Anders Svensson så kunde Daniel Andersson helt plötsligt synas i anfallen. Och då är han ju helt plötsligt bra, eller hur? Ja, så måste det vara.

Wien är en av de städer som totalt sett insett fördelarna med ett Linux-baserat operativsystem. 2005 övergav man Windows och allt verkade frid och fröjd. Nu tre år senare hoppar man tillbaka för att ett (1) program inte fungerar!
Kostnaden? Runt en miljon. Smaka på den. Min första reaktion är samma som de första protesterna: Hade det inte varit billigare, mycket billigare rentav, att se till att göra programmet kompatibelt?

Jag vet inte hur väl specialdistributionen Wienux fungerade i övrigt, men eftersom denna distribution är något man tagit fram och specialanpassat själv så verkar man totalt sett förlorat ännu mer pengar.
   En annan fördel med många Linuxdistributioner är att de i regel inte kräver lika mycket av hårdvaran som, låt oss säga Vista. Och gissa vilken Windows-version staden Wien nu går över till?

Jag anar en nödvändig uppfräschning av maskinparken inom en snar framtid. Det kan inte vara roligt att vara skattebetalare i Wien just nu.

Källa

Det var varmt, varmare, bakugn förra veckan. Så vissa medieavdelningar har förståeligt svårt att fylla utrymmet med något. Ingen orkar ju göra något värt att sätta rubrik på i denna hetta. TV4-sporten letar efter sin heliga Graal som allt för ofta verkar vara inbördeskrig i vårt fotbollslandslag. Igår vinklade man Zlatans uttalanden. För en gångs skull ville ärke-tönten Patrik Ekwall tona ned det hela medan hans arvtagare Olof Lundh ansåg det jätteviktigt. Tänk om Lundh kunde hålla sig till journalistik, som han verkar vara bra på, istället för hans vilsna tyckande.

Aftonbladet drar upp gammal skåpmat man skrivit om flera gånger tidigare i form av Fredrik Ljungbergs 'extraknäck'. Dessutom påstår man att folk 'rasar' mot en B-kändis viktnedgång. Jag kikade in för att se hur anorektisk hon egentligen var (nyfiken som man blir och bromsar in vid en trafikolycka) men hon ser väl rätt okej ut. Problemet är snarare de gigantiska monstertuttarna som givetvis inte ändrat vikt nämnvärt. De gör att hon ser lätt bizarr ut och att resten av hennes kropp ser tanig ut. Storm i ett vattenglas alltså.

Nåja, veckan verkar börja något vettigare i alla fall. Det såg rånarna i Årjäng till. Och räcker inte det för att fylla utrymmet har det ju snöat i Norrland. Själv tycker jag att det var roligast att amerikanska forskare varnar för flip-floptofflor. 
   "om det gör extremt ont att gå i flip-flops ska man välja en annan sko" råder en expert.

SItter och flämtar i värmen och försöker åstadkomma något i Paint.NET. Jag saknar grafisk talang så det går väl så där. Har i alla fall lyckats ordna en hyfsad ny banner till min kommade Retro-blogg. [Mer om det när det blir dags för premiär].

Winamp går i bakgrunden med Hayseed Dixie. Jag upphör aldrig att förvånas över hur otäckt lätt klassiska, tuffa hårdrocksrefränger så smidigt transformeras till bluegrass a lá Soggy Bottom Boys. Hells bells blir coolare, Heaven's on fire svängigare och Walk this way spelas i sin kanske sexigaste version någonsin.
   Visst, det är glimten i ögat och skön humor hela vägen, men många av låtarna skulle definitivt fungera för en bluegrass- publik som aldrig hört orginalen.

Jag försöker laga lite mat i värmen och Sisko försöker klättra på skåpluckor och lådor för att se vad jag gör. Detta trots att jag redan visat honom att jag hackar lök. Trodde det skulle avskräcka honom. Men som alla pre-pubertala pojkar är han lite småkorkad.

Sara är ålderkatten i hushållet. Ingen vet egentligen hur gammal hon är men ryktena och har varit många. Legenden säger att hon är alla katters urmoder. När vi är mer sansade gissar vi på 11-12 år.

Hon har hatat Sisko från första stund. Hon tål honom helt enkelt inte. Kanske har hon samma problem med honom som jag har med apor – de påminner för mycket om en själv och var man kommer ifrån. Å andra sidan har hon en ganska svår inställning till allt som rör sig och som inte liknar en människa.

När jag är klar med lökhacket tröttnar och springer runt och spanar efter husflugor istället. Jag sa det till mamma i telefonen igår. Hon ringde mitt i maten. Då berättade hon snällt att vi inte skulle låta honom äta de feta, för de bär på små fluglarver.

”Slå ihjäl en så får du se” sa hon sen. Middagen fick ett ganska abrupt avslut där.

Det börjar kittla i fotbollstarmen nu. Jag har mest haft oro i kroppen de senaste veckorna inför den EM-turnering som drar igång idag. Än värre blev det efter Ukraina-matchen. Jag har försökt lugna mig själv med att Sverige är ett litet land. Normalt sett ska vi inte vara med och slåss med de allra största. VM-94 var ett sådant där underbart undantag som bekräftar regeln. Skulle vi ha gjort något liknande var det VM 2002, eller möjligtvis EM 2004. Hela landslaget hade en grym form 2002 och två år senare åkte vi ut mot Holland. Och det på straffar. Herregud, vi pressade Holland till straffar!

Så bra ska Sverige inte vara. Så bra har Sverige inte varit sedan dess, möjligtvis med undantag för den fantastiska hemmamatchen mot Spanien i kvalet. Därför har jag känt en viss ledsamhet och oro i kroppen. Varje mästerskap går ut på att man vill känna känslan av sommaren -94. Känslan som gör att det omöjliga är möjligt.

Nu kommer i alla fall lite av den spänningen smygande. Linderoth kör extra sprintpass för att komma i form. Journalister söker efter interna bråk med varenda fråga och truppen svetsas samman ytterligare. Svenska bloggare skriker redan på Lagerbäcks avgång. Och TV4:s ärkenöt Patrick Ekwall blir utskälld av övertända svenska ledare. Det börjar hända saker och ting!

Lägg därtill att Greklands förbundskapten har tillrättavisat sina spelare för att de tjatat så mycket om Zlatan. Att Rysslands mini-stjärna Arsjavin får specialträning för att kunna sänka Sverige. Och att Lagerbäck lagt pressen på Spanien, något som de svalt utan problem.

Allt det där har börjat stava ett ord i mitt huvud. Det ordet är 'Hopp'. Nu fattas bara att laget hittar formen också.

Numera börjar jag varje morgon med med minst ett parti Alfapet över nätet. Som den periodare jag är med allting (kolla bara denna blogg) så är inte det här första gången jag fastnat i det djävulska spelet. När man väl är där blir det som en drog. Bara ett spel till för att höja min rankingpoäng. Bara ett spel till för att ta revansch. Tyvärr slutar det oftast med att jag sänker den ännu mer.
I skrivande stund har jag spelat 30 matcher, vunnit 9 samt fått en rankingpoäng på usla 795. Rankingen baseras på en mängd faktorer vilket skall göra den så rättvis som möjligt. Ändå sitter jag där efter 25 minuspoäng och uttalar mantrat: Jag är bättre än så här. Turen måste vända snart! Bara ett spel till.

I mitt huvud borde jag ligga runt 1000. Målet är att jag ska klara det innan jag spelat 100 spel. Det blir tufft. Och många långa morgnar och nätter. Bara ett spel till innan jag måste möta dagen. Bara ett spel till innan sängen kallar. Allt jag behöver göra är att vinna stort mot några jävlar som har ungefär samma rating som mig. Och det kan jag ju göra, för jag är bättre än så här. Egentligen!

Så kommer katten från ingenstans och hoppar upp i knät. Jag svär högt. Inte för att klorna i låret gör ont. Men hon fick mig att klicka pass av misstag. Sedan tittar både katten och jag på när min motståndare lägger en rullning på precis det ställe jag skulle ha lagt mitt ord på. Och så är matchen i princip över.
   Jag är bättre än så här. Det var kattens fel. Turen måste vända snart. Bara ett spel till.

För den som vill fastna är länken denna.